Syskonförsök mars 2017
Gjorde FET idag med en femdagars blastocyst och hoppas på att bli gravid med ett syskon till vår son (född sommaren 2015). Någon som är i samma läge och vill dela väntan?
-
-
Svar på tråden Syskonförsök mars 2017
-
Hej! Jag hoppar in här i tråden, har en dotter på snart 6 år som kom på naturlig väg som vi försöker att ge ett syskon. Har varit i ivf- karusellen i 2,5 år, gjort 7 ivf försök varav 6 st insättningar ( inget till frysen) ruvar nu på två embryon som var "snabba", har hör att det är bättre än långsamma men inge " toppen" embryon men försöker att inte ha förväntningar men man önskar ju bara nu att det tar sig. Har gjort både långa o korta programmet med olika mediciner på det sista nu började jag att spraya i början på februari och sen ta gonal f, är nu på ruvardag 3.
Har alltid läst här i forumet utan att skriva, men kände att det känns skönt att följas åt vi som är i samma situation. -
Gian80 skrev 2017-04-08 13:38:17 följande:Nej!!! Fy, stackare!!!
Blöder du mycket? Behöver ju inte vara missfall heller, är ju rätt vanligt med blödningar tidigt i graviditeten också. Men förstår, såklart, att ni tänker det värsta. Håller tummarna för att allt ska se bra ut trots blödningen! Här rullar det tillslut på! 
Fick utslag på ägglossningstestet igår och har meddelat kliniken. Ska in för blodprov på tisdag, så de kan säkerställa att ägglossning då skett. Och om allt ser bra ut blir det isf insättning på torsdag, jippi!!!!! Så det verkar som min cykel ändrats sig sen sonen kom och att jag nu får ägglossning en vecka senare, jaja det viktigaste är ju att den dök upp! Ge sonen några extra kramar och få tröst i honom! När vi fick vårt MA i januari så va jag, om möjligt, ännu gladare över sonen och all den tröst vi kunde få i att vi ju faktiskt iaf har honom. Men det är så tungt med missfall, är nog tungt för alla som går igenom det, men jag är övertygad om att det faktiskt är ännu jobbigare för oss som verkligen behöver kämpa oss till våra graviditeter... massa styrka till er!
Jag hade förväntat mig mer blod faktiskt, blöder ganska mycket vid vanlig mens. Fick dock byta från trosskydd till binda på eftermiddagen första dagen och det plus att det kommer lite klumpar (ursäkta detaljerna, men som det kan vara vid mens) gör att jag inte vågar hoppas. Bortsett från det går det bra, blodflödet är inte speciellt kraftigt och jag har inte haft ont. Lämnade blodprov för att mäta hcg igår, ska ringa kliniken om det på måndag och utifrån det blir det kanske ett nytt prov för att se om det sjunkit, då kan vi ju konstatera missfall.
Det som känns bra är att vi får försöka igen på första riktiga mensen om vi vill, så om det nu är ett missfall så hoppas jag att det går snabbt och smidigt och att kroppen hänger med.
Men hurra, så skönt att ägglossningen kom till slut! Och herregud så spännande att det kanske blir återföring snart! Jag håller alla tummar och tår för att det blir så och att det är en stark liten rackare som flyttar in!Jag är 34 (35 i år) och min man är 41. De konstaterade redan när vi provade insemination att hans spermier är av "sämre kvalitet" och på KS fick vi veta att de är både väldigt få och har dålig rörlighet. Vi gjorde ICSI på 11 ägg, fick sju befruktade och det första tvådagarsembryot blev vår lilla trollunge. Ett annat tvådagars blev fryst och sedan två blastocyster efter vidare odling. Nu har vi alltså det första embryot och en blastocyst kvar i frysen. Inför kommande försök känner jag att jag verkligen vill ha Lutinus. Det var ju helt naturligt den här gången, men de ställde sig inte omöjliga till att det kunde bli aktuellt i framtiden om vi behövde fler försök, så nu hoppas vi verkligen att de klassar försök nummer två som "i framtiden".Gian80 skrev 2017-04-08 13:58:29 följande:Hej igen allihopa! Lite nyfiken av mig bara... Hur gamla är ni? Och har dom hittat någon "förklaring" till att ni inte lyckas på naturlig väg? Jag fyller 37 till sommaren och vi har manlig faktor till varför vi inte kan lyckas på naturlig väg. Min sambo har väldigt få spermier och dom som är verkar även väldigt slöa! Efter att vi hade misslyckats med sju insättningar, när vi skulle få sonen, så gjorde vi ett infektionstest i Grekland som visade på att vi (eller iaf jag) hade tre olika infektioner och vi fick äta varsin dunderkur antibiotika. Och efter det så lyckades vi med FET. Och den behandlingen vi nu gjorde för att få syskon så fick vi ju hela sex blastocyster till frysen (förut hade vi sammanlagt fått två till frysen på sex behandlingar), så jag är rätt övertygad om att infektionerna även ställde till det på något sätt för oss...
-
Hej och välkommen! Jag har nog aldrig hört begreppet snabba/långsamma embryon förut, vad innebär det? Hoppas i alla fall att det är starka små du har fått återförda. När är det dags att testa?Soffanl81 skrev 2017-04-08 14:33:52 följande:Hej! Jag hoppar in här i tråden, har en dotter på snart 6 år som kom på naturlig väg som vi försöker att ge ett syskon. Har varit i ivf- karusellen i 2,5 år, gjort 7 ivf försök varav 6 st insättningar ( inget till frysen) ruvar nu på två embryon som var "snabba", har hör att det är bättre än långsamma men inge " toppen" embryon men försöker att inte ha förväntningar men man önskar ju bara nu att det tar sig. Har gjort både långa o korta programmet med olika mediciner på det sista nu började jag att spraya i början på februari och sen ta gonal f, är nu på ruvardag 3.
Har alltid läst här i forumet utan att skriva, men kände att det känns skönt att följas åt vi som är i samma situation. -
Hej!Fiorenza skrev 2017-04-08 15:22:07 följande:
Hej och välkommen! Jag har nog aldrig hört begreppet snabba/långsamma embryon förut, vad innebär det? Hoppas i alla fall att det är starka små du har fått återförda. När är det dags att testa?
Tack :)
Hade heller inte hört "snabba" innan, dom har alltid sagt att dom har satt in ett "toppen" embryo men det menas att det delar sig snabbt, antagligen lite för snabbt.
Har testdag den 22/4.
Hoppas allt går bra för dig, och att det slutar blöda. -
Fiorenza skrev 2017-04-08 09:32:11 följande:
Hur går det för alla som väntade?
Det höll tyvärr inte länge för oss, jag började blöda i torsdags. Vi håller oss över ytan tack vare att vi redan har sonen och de två embryon som ligger kvar i frysen.
Men så tråkigt, jag beklagar verkligen :(
För mig tror jag det går bra. Ingen blödning i alla fall och jag har symptom fortfarande. Det känns som att det är en lång väntan tills vi ska på VUL.
Ni ska vara så glad över det barn som ni har och jag hoppas att ni kan känna så mitt i allt jobbigt. Själv var jag nära att stryka med i fredags i det som hände här i Stockholm. Det har varit en tuff period psykiskt. Jag blev både nervös över om stressnivån i min kropp skulle påverka den lilla i mig. Men främst så känner jag sådan otrolig glädje att vara med mitt barn. Att få komma hem till sitt barn när man på allvar verkligen trott att man kanske inte får träffa sitt barn igen. Att ens barn kommer vara utan mamma. Det är lätt hänt att man tar för givet det man har i hoppet på syskon men det finns inget som går upp mot det barn man har. -
Tack :) Det var vårt andra IVF-försök för syskon. Jag hade ibland huvudvärk av sprayen, och svettades och frös om vart annat.Jessa01 skrev 2017-04-02 21:15:26 följande:och nu såg jag att du plussade!!! wohoo!!!!
-
Gian80 skrev 2017-04-08 13:58:29 följande:
Hej igen allihopa!
Lite nyfiken av mig bara...
Hur gamla är ni? Och har dom hittat någon "förklaring" till att ni inte lyckas på naturlig väg?
Jag fyller 37 till sommaren och vi har manlig faktor till varför vi inte kan lyckas på naturlig väg. Min sambo har väldigt få spermier och dom som är verkar även väldigt slöa!
Efter att vi hade misslyckats med sju insättningar, när vi skulle få sonen, så gjorde vi ett infektionstest i Grekland som visade på att vi (eller iaf jag) hade tre olika infektioner och vi fick äta varsin dunderkur antibiotika. Och efter det så lyckades vi med FET.
Och den behandlingen vi nu gjorde för att få syskon så fick vi ju hela sex blastocyster till frysen (förut hade vi sammanlagt fått två till frysen på sex behandlingar), så jag är rätt övertygad om att infektionerna även ställde till det på något sätt för oss...
Jag är 37 och fyller 38 i sommar. Vi var oförklarligt barnlösa i grunden. Nu inför syskonförsök så är inte min äggreserv dålig också. Väldigt intressant med utredningen som ni har gjort i Grekland.
Gian80 skrev 2017-04-08 13:38:17 följande:Nej!!! Fy, stackare!!!
Blöder du mycket?
Behöver ju inte vara missfall heller, är ju rätt vanligt med blödningar tidigt i graviditeten också. Men förstår, såklart, att ni tänker det värsta.
Håller tummarna för att allt ska se bra ut trots blödningen!
Här rullar det tillslut på!
Fick utslag på ägglossningstestet igår och har meddelat kliniken. Ska in för blodprov på tisdag, så de kan säkerställa att ägglossning då skett. Och om allt ser bra ut blir det isf insättning på torsdag, jippi!!!!!
Så det verkar som min cykel ändrats sig sen sonen kom och att jag nu får ägglossning en vecka senare, jaja det viktigaste är ju att den dök upp!
Ge sonen några extra kramar och få tröst i honom! När vi fick vårt MA i januari så va jag, om möjligt, ännu gladare över sonen och all den tröst vi kunde få i att vi ju faktiskt iaf har honom.
Men det är så tungt med missfall, är nog tungt för alla som går igenom det, men jag är övertygad om att det faktiskt är ännu jobbigare för oss som verkligen behöver kämpa oss till våra graviditeter...
massa styrka till er!
Skönt att ägglossningen äntligen är på gång och att ni förhoppningsvis får göra insättning nu i veckan. -
Malin79 skrev 2017-04-09 23:04:04 följande:
Men så tråkigt, jag beklagar verkligen :(
För mig tror jag det går bra. Ingen blödning i alla fall och jag har symptom fortfarande. Det känns som att det är en lång väntan tills vi ska på VUL.
Ni ska vara så glad över det barn som ni har och jag hoppas att ni kan känna så mitt i allt jobbigt. Själv var jag nära att stryka med i fredags i det som hände här i Stockholm. Det har varit en tuff period psykiskt. Jag blev både nervös över om stressnivån i min kropp skulle påverka den lilla i mig. Men främst så känner jag sådan otrolig glädje att vara med mitt barn. Att få komma hem till sitt barn när man på allvar verkligen trott att man kanske inte får träffa sitt barn igen. Att ens barn kommer vara utan mamma. Det är lätt hänt att man tar för givet det man har i hoppet på syskon men det finns inget som går upp mot det barn man har.
Jag blöder inte längre, men blodprovet som jag lämnade i fredags visade väldigt lågt hcg. Ska lämna ett nytt på onsdag och förhoppningsvis är det ännu lägre då. Det låter kanske konstigt, men nu vill jag bara att det är över så att kroppen kan återställas och vi kan försöka igen. Jag tog ett graviditetstest imorse och det visade "inte gravid" så förhoppningsvis tar det inte så lång tid. Sonen har i alla fall fått extra många kramar och pussar under helgen, jag inbillar mig att det är lite lättare att ta det här när vi har honom.
Så skönt att det pinnar på för dig, jag förstår ju så väl den där längtan efter vul och att få se lilla hjärtat picka! Det känns som en evighet, men snart är ni där!
Fy så hemskt!
Det är så vidrigt och ofattbart det som hände, jag kan inte ens föreställa mig att ha varit där. Du har så rätt, våra barn är ju det bästa vi har.
-
Hej! På vilken klink går ni?
Jag bor i Stockholm och har tänkt byta från ivf kliniken Stockholm till Sofiahemmet. -
Men herregud, fy va hemskt att du va där och bevittnade det fasansfulla!!!Malin79 skrev 2017-04-09 23:04:04 följande:
Men så tråkigt, jag beklagar verkligen :(
För mig tror jag det går bra. Ingen blödning i alla fall och jag har symptom fortfarande. Det känns som att det är en lång väntan tills vi ska på VUL.
Ni ska vara så glad över det barn som ni har och jag hoppas att ni kan känna så mitt i allt jobbigt. Själv var jag nära att stryka med i fredags i det som hände här i Stockholm. Det har varit en tuff period psykiskt. Jag blev både nervös över om stressnivån i min kropp skulle påverka den lilla i mig. Men främst så känner jag sådan otrolig glädje att vara med mitt barn. Att få komma hem till sitt barn när man på allvar verkligen trott att man kanske inte får träffa sitt barn igen. Att ens barn kommer vara utan mamma. Det är lätt hänt att man tar för givet det man har i hoppet på syskon men det finns inget som går upp mot det barn man har.
Men va skönt att allt fick bra för din del iaf!
Och va underbart att det går bra med graviditeten. När har du fått till för första VUL?
Kram kram