Får de som jobbar på FK, soc mm någonsin dåligt samvete?

Det vet jag, problemet är att de verkar inte tro på vad läkaren skriver om deras arbetsförmåga.

Problemet med "alla lika inför lagen" är att en människa sjukdomsbild kan vara så olika. Exakt samma skada /diagnos kan slå så olika för olika individer.

Jag har, tyvärr, haft mer än en väninna som fått bröstcancer, några av dessa kunde arbeta nästan heltid under behandlingen, några har varit totalt utslagna, men fått ta det som egen sjukskrivning till och från någon annan fått heltidssjukskrivning. Dvs det är ett lotteri hur en person bedöms.

Ja, det är människor som tar besluten, inga robotar, det är jag väl medveten om. Det är därför jag anser att avslag ska behövas prövas hos fler än hos den enskilda handläggaren.

Tack, jaså dom träffar Inte patienter? Men uttalar sig ändå? Menar du det?

Ah, jag missförstod uppenbarligen din frågeställning tidigare inlägg kring din gamla klasskamrat med ME som inte beviljades ersättning kontra din väninna med ME som hade sjukersättning och varför det var så olika.

Vad gäller att ett avslag ska prövas hos flera så är det i princip så det fungerar redan nu. Innan handläggaren skickar ett sk kommuniceringsbrev - informerar om att man överväger att dra in / inte bevilja sjukpenning - kvalitetssäkras detta av en försäkringsspecialist. Även om det är handläggarens bedömning så kan specialisten (vilket ofta sker) återkoppla att ärendet bör utredas vidare, oftast då i form av att ytterligare uppgifter bör inhämtas från sjukskrivande läkare eller att ärendet bör föredras för försäkringsmedicinsk rådgivare. Detta sagt med reservation för att någonting kan ha förändrats sedan jag jobbade på kassan, slutade för ca sex månader sedan.

Vad gäller att inte tro på vad läkaren skriver så är det snarare så att läkaren inte alltid beskriver på ett tydligt sätt varför personen inte kan arbeta eller vilka faktiska arbetsuppgifter han/hon inte kan utföra pga sjukdom.

Det händer tyvärr att läkaren skriver att personen tex bör undvika fysiskt monotona och/eller tunga arbetsuppgifter samt arbetsställningar som innebär att arbeta med armarna ovan axelplan. I de fall personen utifrån rehabkedjan ska bedömas mot alla normalt förekommande arbeten är detta självfallet inte grund för sjukpenning. Vi frågar då sjukskrivande läkare vilka hinder som finns för att personen skulle kunna klara av ett fysiskt lättare arbete med möjlighet till varierande arbetsställning. Ibland blir svaret något i stil med att han/hon är så pass smärtpåverkad även i vila att det medför en kognitiv nedsättning som visade sig så att personen inte kunde hänga med i samtalet etc, varpå bedömningen av arbetsförmågan sannolikt blir en annan. Överraskande ofta blir svaret däremot att "ett sådant arbete bör fungera".

Jag skulle önska att FK per automatik skickade en impuls till sjukskrivande läkare när bedömningsgrunden ändras så att han / hon visste i förhållande till vad patientens arbetsförmåga ska bedömas. Hade sannolikt sparat läkarna mycket tid i form av färre kompletteringar från FK och, allra viktigast, även inneburit färre obehagliga överraskningar för den enskilde.

Med det sagt, läkarintygen har generellt blivit väldigt mycket mer utförliga på senare år. Som ett resultat beviljades också 97% av alla som sökte sjukpenning under 2016 det.

Tack nej, dom får Inte bestämma. Men sitter dom då där , o svarar på era frågor? Ibland? För den lönen?

Finns det någon som inte bör undvika monotona och tunga rörelser ovan axelplan?

Det jag säger är att mitt jobb är att behandla alla lika inför lagen. Det innebär inte att det inte finns utrymme för förbättringsarbeten, men jag kan inte behandla två individer olika för att det är mer synd om den ena.