Det finns ingenting som förmildrar faktumet att din man är ett respektlöst, själviskt kräk och att du slösar bort ditt enda dyrbara liv på att underlätta för en karl som inte ens värdesätter dig och din hälsa.
Du förtjänar bättre. Du kan få bättre! Livet är för kort för att vara olycklig. Dina barn förtjänar en gladare mamma och en stark förebild som inte tar skit.
Låt inte praktiska omständigheter hindra dig, för sånt löser sig alltid.
Vad skulle du råda en vän/syster (som betyder mycket för dig) om hon levde i din situation?
Du beskriver praktiska skäl till att stanna kvar, men inga känslomässiga. Och ärligt talat verkar du så psykiskt misshandlad att du har normaliserat hans behandling. Den är helt sjuk! Han misshandlar dig ju! Att du fräser ifrån ibland är ju bara hälsosamt med tanke på hur orimlig han är.
Kan du inte ta barnen och åka iväg till någon som värnar om dig ett tag? Med lite distans kanske du inser vidden av hur jävligt du har det. Är det Sverige du får flytta tillbaka till om ni bryter?
Så... jag är förmodligen närmast dig i din situation baserat på vad som framgått i tidigare inlägg. Jag är gift hemmafru i din ålder med ett barn. Min man har också delvis religiös (kristen) bakgrund.
Efterfrågar du stöd och sympatier på ett vanligt svenskt forum för svenska kvinnor kommer du få många upprörda reaktioner från alla socialliberala feminister (eller om de nu kallar sig jämställdister nu för tiden). Du har ju valt att leva helt fel - enligt dom, och dom kan inte relatera till dig eller din situation. Ta deras råd och rekommendationer (oftast uppmaning till skilsmässa) med en nypa salt. Inte vill du väl sluta frånskild, fattig och med småbarn som inte får uppleva det andra barn får? För att inte tala om den själsliga ensamheten.
Jag går tvärtemot samtliga här och säger nej - din man verkar inte vara en dålig man, och du verkar inte vara en dålig kvinna. Ni verkar båda vara ansvarsfulla och goda människor men ni har hamnat i en lite olycklig situation till följd av helt vanliga omständigheter med småbarn. Sömnbrist och brist på egentid (och kanske också kvalitativ samtid). Om det skulle ordna sig är jag säker på att ni skulle bli väldigt tillfredsställda i er relation, tror inte du? Felet eller problemet är alltså inte din man eller du utan omständigheter som i bästa fall går att åtgärda eller förbättra och i värsta fall ändå är temporära.
Har ni några vänner eller annat umgänge som delar ert upplägg eller har ni bara ungkarlar och festtjejer i bekantskapskretsen? Man behöver träffa människor med samma förutsättningar som en själv, och lära av hur andra hanterat motgångar och dalar. Din man och du måste båda ändra på er för att hitta en lösning, för lösningar finns.
Jag holl pa att grata lite av din kommentar:)
Att du forstar mig helt. Och att du forstar var situation sa pass bra.
Jag gar igenom en kris eftersom jag ar megatrott och inte sovit pa typ 6 ar snart.
Han gar ocksa igenom en kris, javisst. For lite sex, ja, men jag forsoker sa gott jag kan (fastan sexlusten ar noll). Trassel pa jobbet ocksa, javisst. En slutkord fru hemma som far utbrott om kvallarna.
Och ja, en ond cirkel.
Men jag tror verkligen att allt skulle fixas om han "vande sig in" mot familjen. Hjalpte till mer med hemmet, lade ner sin tid pa hemmet och barnen istallet for datorn, spel och fotboll. Inte tittade pa sina "vanner" som dricker och festar, utan umgicks med andra pappor. Jag tror mycket pa att det skulle hjalpa. Jag skulle fa lite tid for mig sjalv, for att vara glad och fin. Det behover man ju.
Jag tror du ska göra så här (Det är så lätt att sitta här och säga vad någon annan ska göra, jag har ju exakt samma problem själv i stort sett...menmen ;) )
* Dela upp hushållssysslorna som ska göras på fritiden.
* Ta en timme tillsammans när barnen somnat, alternativt turas om dessförinnan, och gör det som behöver göras, t ex lägga in en tvätt eller plocka i diskmaskinen. Sedan är ni "lediga".
* Strukturera upp så att var och en får "egentid" olika dagar i veckan, t ex 2 timmar på eftermiddagen för att gå och träna eller fika med kompisar, eller en kväll för att gå ut och festa. Du har också rätt till egentid!
Fråga din man exakt VAD det är som skaver i honom. En del saker kan man göra något åt och andra inte. Jag avundades ofta min svåger som inte hade barn och som jämt gjorde så roliga saker och hade en massa kompisar och ragg. En dag fick jag veta att han var så avundsjuk på vårt liv och på att vi bodde i hus på landet och hade barn, och han tyckte att hans eget liv var så uttjatat och barnsligt ytligt. Nu ska han också bli pappa. Fördelen med att få barn tidigt är att man sedan fortfarande är ung och kan göra en massa saker ihop och får en lång ålderdom tillsammans.
Fundera också kring hur ni skulle VILJA att ert liv såg ut. Hur ska ni komma dit? Jobb, boende, et c? De praktiska omständigheterna påverkar jättemycket hur vi har det! Påverka de yttre faktorerna så påverkar det hur ni mår också.