Forum Övrigt - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • När flytta till större?

    Tor 20 apr 2017 11:36 Läst 3898 gånger Totalt 15 svar
    Tor 20 apr 2017 11:36

    Jag och min sambo bor rätt trångt i stockholm och lurar på barn. När behöver man börja tänka på att eventuellt skaffa större? Är det lättare att bo litet i början eller är det bara önsketänkande från min sida? Hoppas någon har erfarenhet.

  • Tor 20 apr 2017 12:27 #1

    Börja med båda samtidigt och se vad som händer först säger ja. Det kan ta lång tid att få barn och lång tid att hitta ett bra boende

  • Birgit­ta02
    Visa endast
    Tor 20 apr 2017 12:37 #2

    Det ena utesluter väl inte det andra? Känner ni att ni bor trångt nu så börja söka större lägenhet. Är det en hyresrätt ni har så lägg ut bytesannonser. Under tiden kan ni fortsätta fundera på barn och startar upp den biten när ni känner er redo.

  • Caramb­olan
    Visa endast
    Tor 20 apr 2017 12:38 #3

    Beror på hur litet du menar med litet. När man har spädbarn är det väldigt skönt att ha ett sovrum som man kan stänga till, så att åtminstone en vuxen kan sova när barnet är vaket. Ett eget barnrum tycker jag däremot inte behövs de första två åren. Ett helt hus med femtioelva rum, skitstor tomt, renoveringsbehov och konstant dränering av plånboken kan man verkligen vänta med tills man inte längre vill kunna vara föräldraledig länge :)

  • Tor 20 apr 2017 15:46 #4

    Vi bodde i en etta på 34 kvm när vi fick barn. Vi började leta byte när han var två månader och nu i efterhand hade det varit mycket enklare om vi hade börjat leta tidigare. Det tog 1,5 år för oss att hitta en större lägenhet. Eftersom sonen hann börja förskolan innan och vi var så nöjda med den och inte ville byta begränsades ställen att flytta till. Vi ville inte byta förskola men inte heller behöva åka så långt för att lämna och hämta.

    Egentligen går det bra att bo litet när bebisen är liten. Vi hade t ex ingen spjälsäng utan samsov första veckorna och sen hade vi en sovgunga som satt på väggen vid vår säng. Där sov han tills han blev 4-5 månader innan den blev för liten och han dessutom började röra sig mer i sömnen så den inte var säker längre. Efter det fick han en spjälsäng och då blev det genast trängre i lägenheten. När han var runt ett halvår började han sova jättedåligt och behövde ha helt mörkt för att kunna sova. Då hade det underlättat så mycket med ett sovrum! Istället hade vi svarta skynken som en sänghimmel runt spjälsängen och när han somnade vågade vi knappt röra oss för att vi inte ville väcka honom och börja om med nattningen. Vi hade ett golv som knarrade och enda stället TV:n kunde stå på var mitt emot hans säng och ljuset från den störde honom innan han hade somnat tungt. Tillslut satte vi skenor i taket runt hans och vår säng och satte upp mörkläggningsgardiner och då blev det bättre. Men vi kände ändå att vi störde honom om vi inte var lugna och tysta. Kan ju bli lite tråkigt i längden.

    När han var runt året började han röra sig mycket mer, både krypa och gå. Då fanns det liksom inte utrymme att göra så mycket. Han hade t ex en gåvagn men han kunde bara gå några meter med den innan han fick vända och gå åt andra hållet. Och det tog ett tag innan han lärde sig vända så då blev han arg och frustrerad för att han fastnade där. Vi var tvungna att gå ut varje dag för att kunna aktivera honom ordentligt och det har jag iofs inget problem med. Men när man är ensam vuxen och är sjuk t ex så är det inte så kul att behöva ta sig ut. Då vill man kunna aktivera barnet inne också så man själv får lättare att vila. Alternativet var att ha en extremt gnällig unge och det är inte heller så kul när man är sjuk.

    Jag tyckte det blev jobbigare och jobbigare att bo litet ju äldre han blev. Hade vi börjat leta byte samtidigt som vi började planera barn, jag hade blivit gravid när jag blev och det hade tagit lika lång tid att få till ett byte hade sonen varit typ 7 månader när vi flyttade. Det hade varit så skönt! Nu var han 1,5 år och det var som att komma till himlen när vi kunde lägga honom i ett rum och sen fortsätta kvällen i ett annat utan att behöva tassa omkring, viska och inte sätta på TV/dator. Efter nån månad gjorde vi dessutom om klädlkammaren till barnrum vilket var ännu skönare för oss vuxna som kunde ha en sänglampa tänd och läsa lite i sängen innan vi somnade t ex. Nu har vi två barn och när andra föddes var det också skönt att storebror redan hade ett eget rum och inte behövde vakna när lillebror vaknade och skrek.

    Så, ja det går bra att bo litet med en bebis men de växer snabbt och då blir det jobbigare. Kan ni hitta en större lägenhet innan ni får barn eller iaf innan barnet blir för stort hade jag definitivt satsat på det! Ännu bättre om ni kan få en trea direkt, speciellt om ni planera för syskon hyfsat tätt. Det riktigt positiva med att bo litet var i vårt fall att vi hade riktigt låg hyra vilket gjorde att vi kunde spara många föräldradagar. :)

  • Tor 20 apr 2017 20:18 #5

    Vi bor i en tvåa på ca 50 kvm och har ett barn på 15 månader. Det fungerar bra, vi samsover och barnet vill ändå mest vara där vi är. I en så liten bostad funkar det även bra att ett så litet barn leker i annat rum en stund (under förutsättning att man barnsäkrat förstås) eftersom man ändå hör vad barnet gör och kan gå in och titta till.

    Ett tips: Vi har valt en fristående förskola främst pga pedagogiken men en stor fördel är att det gör att vi kan vara mer flexibla med var vi vill bo framöver, dvs att kunna vänta med att flytta till större tills det faktiskt behövs. Vi kommer troligen flytta direkt till hus men om det dröjer kanske vi tar en trea så länge och då är det skönt att inte behöva tänka på ifall trean eller huset kommer ligga i annat förskoeområde än det vi bor i nu.

  • Tor 20 apr 2017 21:03 #6

    Vi bor med vår dotter på 2,5 i en tvåa. Jag tycker inte hon tar så stor plats, mest gubben som har för mycket saker och gör att det blir trångt. En trea i vårt område kostar typ sex miljoner så vi väntar lite.

  • Tor 20 apr 2017 21:10 #7

    Beror väl på om det blir jobbigt med sömnen i början eller i perioder..

    Det är då vi uppskattat ytterligare ett rum så att den som behöver sova ostört får göra det :)

  • Tor 20 apr 2017 21:25 #8
    Bosan skrev 2017-04-20 21:10:03 följande:

    Beror väl på om det blir jobbigt med sömnen i början eller i perioder..

    Det är då vi uppskattat ytterligare ett rum så att den som behöver sova ostört får göra det :)


    Sant. Vår son på 15 månader har hittills sovit bra från att han var ca tre månader, så det är klart att det kan spela in i att vi inte tycker det är ett problem att bo litet. Vi tycker mest det är skönt att inte ha så många kvadrat att städa och plocka i just nu .
  • Tor 20 apr 2017 21:34 #9
    Seven Costanza skrev 2017-04-20 21:25:26 följande:

    Sant. Vår son på 15 månader har hittills sovit bra från att han var ca tre månader, så det är klart att det kan spela in i att vi inte tycker det är ett problem att bo litet. Vi tycker mest det är skönt att inte ha så många kvadrat att städa och plocka i just nu .


    Ja! förutom just det att sova ostört så tycker inte jag man behöver ha så stort :) vi samsover också, så plats för spjälsäng hade inte ens behövts.. Och sonen vill ju ändå hänga där vi är än så länge :)
  • Fre 21 apr 2017 17:26 #10

    Vi har bott i följande lägenheter/hus:

    100 kvm (4 rum) med 1 barn 0-4 år - helt perfekt!

    42 kvm (2 rum) med 4-åring - lite bökigt, men funkade ett tag

    67 kvm (3 rum) med 5-6-åring - helt ok

    48 kvm (2 rum med halvöppen planlösning) med 6-åring - för trångt, flyttade efter 3 månader

    70 kvm (3 rum) med ett barn på 10-11 och ett på 0-1 år - lite bökigt, men inte så att vi inte står ut.

  • Fre 19 maj 2017 10:45 #11

    Fantastisk respons! Stort tack alla.

    Ja man är ju orolig för att börja leta större boende nu med bostadspriserna och dels ökade kostnader/lägre inkomst framöver. Det är som Gruvan är inne på skönt att kunna utnyttja tiden som förälder också utan att behöva stressa för mycket kring pengar. Vi funderar på att göra en liten alkov där en av oss föräldrar kan få ro i väntan på en (för oss) skön bostadskrasch.

    Vi kommer definitivt vilja flytta till hus/radhus/"lummig bostadsrätt" när barnen/barnet blir större men det känns skönt att se att det kan funka i mindre boende om man bara planerar sömnen.

    Nu har jag lite pro's och con's med mig in i diskussionen med sambonGlad

  • Fre 19 maj 2017 14:42 #12 +1

    Vi flyttade från en trea till en tvåa på 75kvm när barnet/barnen aldrig ville komma. Efter några år i tvåan blev vi gravida med tvillingar. Bodde i vår tvåa tills barnen var 2 år och 4 månader. Då flyttade vi till ett nybyggt radhus på 117kvm. Det var ljuvligt. Fram tills att barnen började gå/springa vid 15 månader (då började de gå och sen sprangs det) så var det inga problem att bo litet. Vi hade en spjälsäng på vardera sidan om vår säng och sen fick de förrådet/arbetsrummet som lekrum.

  • Fre 19 maj 2017 23:17 #13
    myggan86 skrev 2017-05-19 10:45:08 följande:

    Fantastisk respons! Stort tack alla.

    Ja man är ju orolig för att börja leta större boende nu med bostadspriserna och dels ökade kostnader/lägre inkomst framöver. Det är som Gruvan är inne på skönt att kunna utnyttja tiden som förälder också utan att behöva stressa för mycket kring pengar. Vi funderar på att göra en liten alkov där en av oss föräldrar kan få ro i väntan på en (för oss) skön bostadskrasch.

    Vi kommer definitivt vilja flytta till hus/radhus/"lummig bostadsrätt" när barnen/barnet blir större men det känns skönt att se att det kan funka i mindre boende om man bara planerar sömnen.

    Nu har jag lite pro's och con's med mig in i diskussionen med sambon


    Ja det ekonomiska är en faktor för oss också. Vi har insats etc till att kunna köpa ett hus imorgon men dels kommer det nästan aldrig ut något vi vill ha och dels vill vi spara lite till för att köpa nya möbler (de möbler vi har i tvåan räcker ju inte till ett hus). Plus att vi tänkt jobba deltid så länge det går. Skönt att vänta lite med hus då tills man kan tänka sig att jobba mer om det behövs, och skönt att slippa ökade utgifter och ökad stress att hinna med bostaden och tomten.

    Vi har kommit fram till att vi troligen siktar på att leta efter en trea på bottenplan med uteplats så länge. Gärna en man får lov att grilla på, då klarar vi oss fint ett tag till för det är mest att sitta ute och fika och äta middag som vi saknar.
  • Fre 19 maj 2017 23:43 #14

    Vi har hunnit flytta några gånger och vår erfarenhet är att planlösningen faktiskt har stor roll.


    Jag bodde i en tvåa på 60 kvadrat. Min man bodde också i en tvåa på 60 kvadrat, och jag valde att flytta hem till honom när jag blev gravid. Det var det dummaste beslut jag hade kunnat ta. Det kändes trångt där och jag kunde för mitt liv inte förstå hur man skulle kunna få plats med en spjälsäng i sovrummet så jag krävde att vi flyttade igen. (i efterhand har jag förstått att det kan handla om s.k. "nesting" precis som en del får, att de blir köptokiga när de är gravida, men jag behövde istället bättre boende.) Men det var faktiskt väldigt trångt i min mans lägenhet. Planlösningen var usel. Hade jag haft kvar min gamla lägenhet så hade vi kunnat bo kvar där än idag med vår nu 3-åring.


    Vi flyttade alltså igen, den här gången till en fyrarumslägenhet på 100 kvadratmeter med "perfekt" planlösning. Ungen kom och vi hade plötsligt alldeles för mycket utrymme. Under nästan hela tiden som vi bodde där så hade vi minst ett rum (oftast två) som vi inte använde över huvud taget.


    När vårt barn var 1 år så blev jag gravid igen. Och åkte på nesting-beteendet igen. Jag hittade alla fel som bara tänkas kunde i vår stora lägenhet. Vi kunde inte bo kvar, sade min hjärna. Det gick bara inte, så vi flyttade till en 3:a på 80 kvadrat.


    Barnet i min mage dog ganska sent under graviditeten och vid det laget så hade vi redan flyttat.


    Jag saknar inte fyrarumslägenheten nämnvärt. Det är också ganska bra när man har en 3-åring, att ha en 3:a, men verkligen inte nödvändigt. Planlösningen på vår nuvarande lägenhet är heller inte särskilt välgenomtänkt. Jag ångrar fortfarande att jag flyttade från min 2:a på 60 kvadratmeter. Vi hade kunnat bo där än i dag utan problem, och dessutom haft avsevärt lägre hyra. Jag trivs förstås i den 3:a som vi har nu, men den är inte bättre än 2:an (även om 3:an har högre standard och är nyare.) 2:an hade möjligheter som gjorde att man kunde tänka utanför "boxen" Den hade ett stort vardagsrum som hade kunnat delas av vid behov av två rum. Den hade en hall som hade kunnat bli datorhörna eller kanske sovrum med plats för en enkelsäng och ett litet bord och grejer.


    Jag känner en kvinna som bor med två tonårsbarn (med behov för egna rum) i en tvåa. Hon har kunnat sätta en enkelsäng i köket och där har hon delat av med en skiljevägg. I vardagsrummet finns också en skiljevägg så det har blivit två sovrum. Det ursprungliga sovrummet har blivit ett vardagsrum. Man kan lösa allt, om man bara tänker till lite.


     

  • Fre 19 maj 2017 23:48 #15
    Amanda84 skrev 2017-05-19 23:43:52 följande:

    Vi har hunnit flytta några gånger och vår erfarenhet är att planlösningen faktiskt har stor roll.


    Jag bodde i en tvåa på 60 kvadrat. Min man bodde också i en tvåa på 60 kvadrat, och jag valde att flytta hem till honom när jag blev gravid. Det var det dummaste beslut jag hade kunnat ta. Det kändes trångt där och jag kunde för mitt liv inte förstå hur man skulle kunna få plats med en spjälsäng i sovrummet så jag krävde att vi flyttade igen. (i efterhand har jag förstått att det kan handla om s.k. "nesting" precis som en del får, att de blir köptokiga när de är gravida, men jag behövde istället bättre boende.) Men det var faktiskt väldigt trångt i min mans lägenhet. Planlösningen var usel. Hade jag haft kvar min gamla lägenhet så hade vi kunnat bo kvar där än idag med vår nu 3-åring.


    Vi flyttade alltså igen, den här gången till en fyrarumslägenhet på 100 kvadratmeter med "perfekt" planlösning. Ungen kom och vi hade plötsligt alldeles för mycket utrymme. Under nästan hela tiden som vi bodde där så hade vi minst ett rum (oftast två) som vi inte använde över huvud taget.


    När vårt barn var 1 år så blev jag gravid igen. Och åkte på nesting-beteendet igen. Jag hittade alla fel som bara tänkas kunde i vår stora lägenhet. Vi kunde inte bo kvar, sade min hjärna. Det gick bara inte, så vi flyttade till en 3:a på 80 kvadrat.


    Barnet i min mage dog ganska sent under graviditeten och vid det laget så hade vi redan flyttat.


    Jag saknar inte fyrarumslägenheten nämnvärt. Det är också ganska bra när man har en 3-åring, att ha en 3:a, men verkligen inte nödvändigt. Planlösningen på vår nuvarande lägenhet är heller inte särskilt välgenomtänkt. Jag ångrar fortfarande att jag flyttade från min 2:a på 60 kvadratmeter. Vi hade kunnat bo där än i dag utan problem, och dessutom haft avsevärt lägre hyra. Jag trivs förstås i den 3:a som vi har nu, men den är inte bättre än 2:an (även om 3:an har högre standard och är nyare.) 2:an hade möjligheter som gjorde att man kunde tänka utanför "boxen" Den hade ett stort vardagsrum som hade kunnat delas av vid behov av två rum. Den hade en hall som hade kunnat bli datorhörna eller kanske sovrum med plats för en enkelsäng och ett litet bord och grejer.


    Jag känner en kvinna som bor med två tonårsbarn (med behov för egna rum) i en tvåa. Hon har kunnat sätta en enkelsäng i köket och där har hon delat av med en skiljevägg. I vardagsrummet finns också en skiljevägg så det har blivit två sovrum. Det ursprungliga sovrummet har blivit ett vardagsrum. Man kan lösa allt, om man bara tänker till lite.


     


    Jag kan också tillägga att jag känner en tjej som bor med man och barn i ett rum och kök. Barnet är nästan 3 år. Här har de delat av vardagsrummet så att de har ett sovrum där och så har de satt en matplats i vardagsrummet. I köket finns en stor ikeahylla med hennes leksaker, samt en lekspis mittemot den vanliga spisen. (Den ungen är riktigt duktig på att laga mat - redan nu - för hon har fått skära, hacka, skölja grönsaker vid sin egen spis samtidigt som mamman eller pappan har stått en halv meter bakom, haft översikt och gjort precis samma sak vid den riktiga spisen)
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll