Vad tror ni händer efter döden?

Efter en nära anhörigs bortgång för något år sedan så har jag varit med om saker som gör att jag inte är så skeptisk till "den andra sidan". Jag fick även ett varsel (i form av en tanke som kom och gick snabbt) bara någon timme innan personen dog. Personen i detta fall var ung och döden mycket oväntad. Jag upplever att jag fått många tecken från denna person.

Först och främst - jag beklagar din situation TS, och förstår till fullo ditt grubblande.

Jag tror att ju närmare döden man kommer desto starkare blir behovet att tro på någon form av liv efteråt. Tron kan bli så stark att den övergår i övertygelse och man behöver intala sig, mässa om och om igen, att det finns en fortsättning.
Döende som inte har något religiös tro verkar prata mer om "ljuset" medan de med religiös övertygelse pratar om himlen, paradiset, nirvana, reinkarnation eller vad man nu tror på.
Jag är själv vetenskapligt lagd, källkritisk och skeptisk. Övernaturliga upplevelser som andra personer beskrivit, även nära vänner/släktingar, tar jag tyvärr inte på allvar då jag alltför många gånger hört "sanningar" förvrängas och vet hur man kan hallucinera/drömma när man mår dåligt, tagit kemiska substanser osv.

Om det verkligen hade funnits en "gudomlig värld" som visar sig för oss människor då och då som "bevis", hade vi människor haft en och samma tro och inte så helt skilda religioner såsom världen har idag. 
De olika religionerna ser jag som bevis för att det faktiskt inte finns någon gudomlighet. Bara människor som behöver hopp och en fast punkt i sin vardag.

Jag förstår att man i tung sorg vill söka tröst och bevis på fortsatt liv och kan avundas de som verkligen tror på det. Sorgen tycks bli lite lättare att bära på så sätt.
Själv bryter jag alltid mer eller mindre ihop på begravningar då jag ser döden som ett definitivt slut.
Trösten för mig och som är min tro är att delar av ens person, både kropp och själ, lever vidare genom nästa generationer. Min farmor dog tidigare i år och hur sorgligt det än är så känner jag att jag bär med mig en liten del av henne och så gör även mina barn. 

Är det nu så att himlen finns så är det enda enligt kristen tro du behöver göra för att komma dit att vända dig till Gud och säga "Gud, du vet allt. Förlåt mig för allt i mitt liv som gått snett. Tack för att du tog mina synder på dig på korset. Jesus, jag lägger mitt liv i dina händer och jag litar på dig". De som enligt kristen tro riskerar att hamna någon annanstans än i himlen är bara de som inte alls vill ha med Gud att göra. Är det så att "ingenting" händer efter döden så kan det ju åtminstone inte gjort någon skada att ha bett en frälsningsbön. Jag hoppas verkligen att du får somna in på ett rofyllt sätt, mätt på livet här och nyfiken på framtiden. Är helt övertygad om att det bästa ligger framför dig. Kram

Fast om det finns en gudomlig värld blir du ju medveten om denna i samband med att du dör. Hur skulle de levande kunna enas i en och samma tro/religion baserat på det menar du? 
Allt fler forskare blir övertygade om att vi människor inte är en slump, utan att vi är konstruerade av något intelligent. Det är fler och fler saker som pekar på just det, att något har skapat oss. Jag antar att det är samma sak som många väljer att kalla för "gud". 

Det är som innan du föddes. Dvs, inte alls. 100% säker. Så det är inget att vara rädd för egentligen, även om det givetvis känns läskigt.

Kan ju ha berott på att han "visste" att man "ska" se ljuset och att han läst eller hört om det. Vi lever ju i en kultur där man talar om himmel och ljus vare sig vi är religiösa eller inte. 

Här är en intressant artikel men jag hoppas du inte tar illa vid dig TS, det kanske blir lite för "nära" i din sits. Ber om ursäkt i så fall men tyckte det var intressant. 

fof.se/tidning/2011/7/dodsogonblicket-i-hjarnan 

Hur kan DU vara 100% säker när ingen annan av de tusentals forskare som finns i ämnet inte är säkra? Det kan ju vara så att de flesta av oss inte har minnen från var vi var innan födseln. Själv har jag ett icke medvetet minne (drömmar jag drömt) om en plats jag befann mig på mellan 0 och 10:e månaden i mitt liv. Jag var 10 månader när vi flyttade därifrån. När jag återsåg platsen i 40 års ålder kände jag väl igen den från mina drömmar. Därefter har jag inte drömt min dröm.

Det finns många människor som har återkommande drömmar från förr, men som de med säkerhet aldrig upplevt i detta livet. Det är inte minnen i den bemärkelsen VI anser. Men det kan fortfarande vara "minnen". Kvarstående sådana.

Hur vet du att du kommer dö inom de närmsta dagarna? Finns väldigt få palliativa patienter som är så fokuserad som du i sina sista  dagar. 

Jag tror man återföds. Din själ har en uppgift att utföra och återföds tills den är gjord. Vad det är vet jag inte, men jobbar på det själv. Dör man i sjukdom kommer det känns som frihet att lämna den dåliga kroppen och smärtor upphör.

Jag är inte rädd för att dö och ser det inte som ett slut utan en ny början. Jag är bara 27 och tänkt spirituellt sedan jag var 6 år när första släktingen dog.

Flera djupt troende jag känner säger sig upplevt saker som bevisar (för dem) att just deras tro är sann. Men eftersom upplevelserna är så vitt skilda utifrån tro är detta för mig mer bevis på att ingen religiös inriktning är sann. Jag  
Det enda jag VET är att ingen annan VET heller.  Inte förrän man dör vet man, om ens då.
Men många många människor, särskilt forskare och vetenskapsmän, har ett behov av att söka hitta förklaringar och göra det obegripliga begripligt. Inte bara frågan om liv efter döden, utan även frågor som om vi på jorden är ensamt intelligent liv i universum, om universums omfattning, om början och slut på allt.
Det finns dimensioner vi inte begriper oss på, så är det, men att kalla det för "gud"... nja.