• Vindpust

    Eget första barn och bonusbarn

    Jag har senaste dagarna funderat en del över en sak som snurrar i min skalle och vill bara höra hur andra ser och tänker på det här.

    Jag blev mamma förra året och har därmed idag en 11 månaders bebis. Varannan vecka har vi sambons dotter 6 år. Nu började jag jobba ganska nyligen och i och med detta dök en sak upp som jag aldrig behövs tänka på tidigare. Det är när veckobytet sker alltså när min sambos ex hämtar sin dotter hos oss. Deras dotter är väldigt familjär av sig rent Lill gammal och väldigt klok men det som går över styr ibland är att hon manipulerar hennes föräldrar väldigt mkt. Jag ser inga problem med att exet träffat vår gemensamma son då dottern ska till sin mamma men jag vet hur dottern är och att hon gärna vill visa hennes mamma hennes bror osv men jag kan inte låta bli att känna att det känns inte helt OK för mig att de ska ses och rent mysa på med honom vid bytet exempelvis att exet ska busa och bära runt på honom. För dottern skull är det bra att de visar no hard feelings vid bytet men jag tycker att min sambo borde även styra dottern så att hon inte ska hålla på och be sin mamma bära vår son osv osv. I rent respekt mot mig. Jag får trycka en del känslor åt sidan i och med hans tidigare liv men då det kommer till vårt gemensamma barn så tycker jag att även jag måste få respekt och inte alltid bara anpassa mig efter deras dotter.

    Jag har aldrig tänkt på detta innan men nu stör jag mig något enormt på det.

  • Svar på tråden Eget första barn och bonusbarn
  • WiJu
    Vindpust skrev 2017-05-03 12:23:30 följande:

    Det är klart att jag har tänkt flera ggr hur det skall vara från andra hållet alltså hur det skall kännas att en annan kvinna tar hand om mitt barn varannan vecka och ja fyyyy det kan inte va kul men är man otrogen och förstör en kärnfamilj så tycker jag inte särskilt synd om den människan tyvärr.


    Det är den anledningen det tog slut med min mans ex också. Men han är numera glad att det hände så att vi fick leva tillsammans. Så jag tänker att hon inte ska behöva sona för det för evigt.

    Fast jag förstår dina känslor absolut. Men jag tror inte du ska tänka att det är en familje grej. För det är det ju inte. Ditt barn är inte hennes familj eller tvärtom. Hon är ju den mest ensamma i den situationen om du tänker efter. Det är barnens pappan, och barnen som är syskon som är det stora delen av en familj. Inte hon. Förstår du?

    Sen är det inte lätt med känslor. Dom är inte alltid rationella. Men försök hitta nya sätt att tänka på så att du inte förstör för barnen. Var glad att hon va otrogen så att ni träffades. Jag är på ett sätt väldigt tacksam som fick chansen att få min man i mitt liv. Det hade troligen inte hänt om det inte varit för exet..

    Eller är det mannen du är orolig för? För att han inte va den som lämnade? Det är ju svårare om du inte litar på honom. Kan du lita på honom så spelar det ingen roll vad hon eller en annan kvinna gör.
  • WiJu
    Vindpust skrev 2017-05-03 12:23:30 följande:

    Det är klart att jag har tänkt flera ggr hur det skall vara från andra hållet alltså hur det skall kännas att en annan kvinna tar hand om mitt barn varannan vecka och ja fyyyy det kan inte va kul men är man otrogen och förstör en kärnfamilj så tycker jag inte särskilt synd om den människan tyvärr.


    Det är den anledningen det tog slut med min mans ex också. Men han är numera glad att det hände så att vi fick leva tillsammans. Så jag tänker att hon inte ska behöva sona för det för evigt.

    Fast jag förstår dina känslor absolut. Men jag tror inte du ska tänka att det är en familje grej. För det är det ju inte. Ditt barn är inte hennes familj eller tvärtom. Hon är ju den mest ensamma i den situationen om du tänker efter. Det är barnens pappan, och barnen som är syskon som är det stora delen av en familj. Inte hon. Förstår du?

    Sen är det inte lätt med känslor. Dom är inte alltid rationella. Men försök hitta nya sätt att tänka på så att du inte förstör för barnen. Var glad att hon va otrogen så att ni träffades. Jag är på ett sätt väldigt tacksam som fick chansen att få min man i mitt liv. Det hade troligen inte hänt om det inte varit för exet..

    Eller är det mannen du är orolig för? För att han inte va den som lämnade? Det är ju svårare om du inte litar på honom. Kan du lita på honom så spelar det ingen roll vad hon eller en annan kvinna gör.
  • Vindpust

    Min sambo säger att han är glad att det hände i och med att han efter det träffade mig. På någotvis känner jag mig oerhört obekräftad av min sambo. Han gör nån sak då och då men det som sätter sig är det negativa. Glömmer aldrig då vi hade en "pissperiod" jag kände mig som världens sämsta mamma, allt var bara fel, han har från dag ett varit styrig då vi fick vår son. Klagat på hur jag ammat, bärt honom m.m och på det kan han säga hur glad han är över att hans dotter har en sådan bra och pedagogisk mamma efter ett utvecklingssamtal på skolan för hon har gjort så att hon är så duktig på att räkna och skriva. På detta för jag även höra av dottern såklart om mamma hela tiden. Jag känner ständigt sämst och utanför. Hade min sambo verkligen visat och behandlat mig som "sin kvinna" så hade jag nog troligast inte ens brytt mig om denna lilla skit sak som nu grämer mig inombords.

  • Vindpust
    WiJu skrev 2017-05-03 13:58:30 följande:
    Det är den anledningen det tog slut med min mans ex också. Men han är numera glad att det hände så att vi fick leva tillsammans. Så jag tänker att hon inte ska behöva sona för det för evigt.

    Fast jag förstår dina känslor absolut. Men jag tror inte du ska tänka att det är en familje grej. För det är det ju inte. Ditt barn är inte hennes familj eller tvärtom. Hon är ju den mest ensamma i den situationen om du tänker efter. Det är barnens pappan, och barnen som är syskon som är det stora delen av en familj. Inte hon. Förstår du?

    Sen är det inte lätt med känslor. Dom är inte alltid rationella. Men försök hitta nya sätt att tänka på så att du inte förstör för barnen. Var glad att hon va otrogen så att ni träffades. Jag är på ett sätt väldigt tacksam som fick chansen att få min man i mitt liv. Det hade troligen inte hänt om det inte varit för exet..

    Eller är det mannen du är orolig för? För att han inte va den som lämnade? Det är ju svårare om du inte litar på honom. Kan du lita på honom så spelar det ingen roll vad hon eller en annan kvinna gör.
    Oj glömde citera ovan som svar
  • WiJu
    Vindpust skrev 2017-05-03 14:24:26 följande:

    Min sambo säger att han är glad att det hände i och med att han efter det träffade mig. På någotvis känner jag mig oerhört obekräftad av min sambo. Han gör nån sak då och då men det som sätter sig är det negativa. Glömmer aldrig då vi hade en "pissperiod" jag kände mig som världens sämsta mamma, allt var bara fel, han har från dag ett varit styrig då vi fick vår son. Klagat på hur jag ammat, bärt honom m.m och på det kan han säga hur glad han är över att hans dotter har en sådan bra och pedagogisk mamma efter ett utvecklingssamtal på skolan för hon har gjort så att hon är så duktig på att räkna och skriva. På detta för jag även höra av dottern såklart om mamma hela tiden. Jag känner ständigt sämst och utanför. Hade min sambo verkligen visat och behandlat mig som "sin kvinna" så hade jag nog troligast inte ens brytt mig om denna lilla skit sak som nu grämer mig inombords.


    Ja då förstår jag dig ännu mer. Jag känner mig bekräftad av min man och han pratar inte om hur hon gjort osv. Jag tänkte att det berodde mest på honom. Oftast gör det ju det om något är jobbigt i en bonusfamilj. Han borde så klart inte jämföra er två...
  • sintra2

    Så då är det alltså din man som behandlar dig illa och beter sig elakt och kärlekslöst mot dig?

    Men du vill hellre skylla på att det är exets fel (som gosar med ditt barn några min/vecka) eller bonusflickans fel (för att hon manipulerar?? till att mamman ska hälsa på hennes nya syskon).

    Du behöver nog börja sortera i vad som är vad, och vad du tänker stå ut med från din man sida. Hur du beskriver att han behandlar dig låter helt osmakligt i mina ögon och inget jag skulle vilja ha i ett förhållande.

  • Vindpust
    sintra2 skrev 2017-05-04 08:11:04 följande:

    Så då är det alltså din man som behandlar dig illa och beter sig elakt och kärlekslöst mot dig?

    Men du vill hellre skylla på att det är exets fel (som gosar med ditt barn några min/vecka) eller bonusflickans fel (för att hon manipulerar?? till att mamman ska hälsa på hennes nya syskon).

    Du behöver nog börja sortera i vad som är vad, och vad du tänker stå ut med från din man sida. Hur du beskriver att han behandlar dig låter helt osmakligt i mina ögon och inget jag skulle vilja ha i ett förhållande.


    Fast än ur har beter sig så tycker jag fortfarande allt kring bytet och vår son. Dock så kanske jag skulle se något annorlunda på det om min sambo var lite annorlunda. Jag har aldrig sagt något ont om exet utan bara att det känns inte OK för mig och jag existerar faktiskt också i allt detta.

    Sedan det här med att dottern manipulerar sin föräldrar gör väl alla barn mer eller mindre . Men jag skulle säga att hon har ett extra grepp om det då hon är så smart. Jämför man henne med ett barn i hennes ålder så är hon väldigt lillgammal och otroligt klok och vet exakt hur och vad hon ska säga för att få det som hon vill. Precis som många andra föräldrar faller man extra för detta då man gått igenom en separation och liksom känner nån slags ångest och skuld över att barnet har hamnat i denna sitts (vilket barnet inte kan göra något åt) och därför låter man barnet göra så mkt mer som hon vill jämfört med ett barn som inte gått igenom detta.
  • Daggert83

    Bara läst TS...

    Spontan känner jag att ts är svartsjuk..?

    Det är väl klart att bonusdottern är stolt och glad över lillebror och vill visa upp honom :)

    Och i min värld även självklart att mannens ex och dotterns mamma är intresserad.

    Förstår inte riktigt problemet?

  • Litet My
    Vindpust skrev 2017-05-04 08:57:29 följande:
    Fast än ur har beter sig så tycker jag fortfarande allt kring bytet och vår son. Dock så kanske jag skulle se något annorlunda på det om min sambo var lite annorlunda. Jag har aldrig sagt något ont om exet utan bara att det känns inte OK för mig och jag existerar faktiskt också i allt detta.

    Sedan det här med att dottern manipulerar sin föräldrar gör väl alla barn mer eller mindre . Men jag skulle säga att hon har ett extra grepp om det då hon är så smart. Jämför man henne med ett barn i hennes ålder så är hon väldigt lillgammal och otroligt klok och vet exakt hur och vad hon ska säga för att få det som hon vill. Precis som många andra föräldrar faller man extra för detta då man gått igenom en separation och liksom känner nån slags ångest och skuld över att barnet har hamnat i denna sitts (vilket barnet inte kan göra något åt) och därför låter man barnet göra så mkt mer som hon vill jämfört med ett barn som inte gått igenom detta.
    Tycker det låter som en stolt storasyster som vill visa upp sitt syskon för sin mamma. Inte ett manipulativt barn! Tänk om det varit det motsatta, hade det varit bättre?
  • Vindpust
    Daggert83 skrev 2017-05-04 09:06:52 följande:

    Bara läst TS...

    Spontan känner jag att ts är svartsjuk..?

    Det är väl klart att bonusdottern är stolt och glad över lillebror och vill visa upp honom :)

    Och i min värld även självklart att mannens ex och dotterns mamma är intresserad.

    Förstår inte riktigt problemet?


    Jo men eftersom jag är hans förälder så får jag tycka vad jag tycker är lämpligt umgänge eller mindre. Det finns andra personer som jag skulle aldrig i livet låta ha honom så varför ska jag då låta ett ex som jag mer eller mindre inte har nån relation till bära honom?
Svar på tråden Eget första barn och bonusbarn