Eget första barn och bonusbarn

Ses och göra vadå? Du skrev att hon "gosar" och är trevlig med bebisen vid byten. Vad vill du att din sambo ska göra istället,låsa in bebisen i sovrummet medan han säger hejdå till dottern och eventuellt informerar mamman? 
Tycker det hela låter absurt. Hade du hellre velat att mamman var otrevlig eller att det uppstår konflikter och tryckt stämning för att hon inte får röra barnet? Herregud alltså, av alla saker man kan störa sig på i den sjuka värld... SUCK! 

Haha ja verkligen... vilka problem vissa skapar sig alltså.

Jag kan absolut förstå att det känns jobbigt att någon du inte gillar gosar med din bebis men jag tycker att du ska vara taktisk här. Om hon får gosa med ditt barn så kommer hon få positiva känslor mot honom och det betyder att hon kommer behandla honom bättre i framtiden.

Troligen så kommer din son att träffa henne av och till och din bonusdotter kommer att prata om vad som hänt på era veckor. När de börjar bråka som alla syskon gör då är det mycket bättre för alla om bonusmamman och din son faktiskt känner varandra. För gör de det och hon tom tycker om din son så blir hon troligtvis inte lika partisk när bonusen berättar om "dumma" saker brorsan gör. Vad du än tycker om exet så är hon mamma till ditt barn syskon och därmed kommer de att interagera på ett eller annat sätt.

Men om hon är så otroligt hemsk är det ju konstigt att din man så att säga bjuder in henne att gosa med er bebis. För det är väl det som stör dig- att hon stannar till hos er och hosta med bebisen och hänger med din man bär du inte är hemma.

Konstigt att han ändå vill det när hon beter sig så illa mot honom och deras barn.

Och så vill du i trådarbeten få det till att det är din bonusdotter som åstadkommer detta genom att vara manipulativ? En manipulativ liten bonusdotter, tänk att det är så vanligt. Ofta tillsammans med vidriga ex och flata snubbar som inte klarar att säga ifrån.

Låter snarare som att du är avundsjuk på att din man hänger lite med sitt ex och att din bebis är med då, som att de var familj och du känner dig utanför?

Fast nu tror jag du blandat ihop min situation med ts. Hon har väl aldrig uttryckligen skrivit att exet beter sig illa mot varken honom eller deras barn?

Och det är väl helt förståeligt att man inte vill att de ska umgås som en "familj" när han nu har en ny familj? Man kan inte både äta kakan och ha den kvar...

Jag kan förstå din känsla. Dom är tillsammans med din son när du inte är där. Du hör mysiga saker som hänt från dottern . Men du vet ju bara hur hon ser på det och inte hur mamman eller din man ser det. Dom kanske inte alls känner så. Eller så är det så och då är det ju positivt för din son.

Mina bonusar mamma var alltid trevlig mot våra barn men jag kunde ju se hur jobbigt det va för henne ibland. När hon slutade komma in och ignorerade vårt äldsta barn så gjorde det så mycket ondare. Det gjorde vår dotter illa om något. Detta pågick för att ena bonusdottern hade en stor revolt och fick mamman att ogilla pappan under en längre tid. Dom bestämde saker tillsammans som hon sen bröt och ja det var en turbulent tid. Hon slutade komma in och prata när hon hämtade dottern. Träffades vi ute och vår dotter hälsade så låtsades hon att hon inte fanns osv.

Det är så mycket värre för ett barn än att hon pratar och är glad. Ger en kram mm.

Så även om det är jobbigt så bar glad att hon försöker istället för att ignorera.

Efter allt som varit vill jag inte heller att våra barn ska vara ensam med henne. Mest för att jag såg hur oviktiga deras känslor var för henne när det blev jobbigt.

Precis så är det jag känner men det verkar ju va helgalet! Jag förstår inte varför jag skall gå med på alla möjliga saker för att det finns ett barn sedan tidigare i bilden. Jag menar jag själv har fått barn för första gången i mitt liv och bara det är en livsomvändning och på det ska jag behöva dras med ex i bilden och trycka undan mina känslor som jag känner kring vårt barn. Så länge jag behandlar dottern med respekt och vänlighet så kan det inte vara mkt begärt ifall jag önskar att de inte umgås vid bytena som en enda stor familj. Vår son är mitt livsverk och det enda jag vill är att vi skall få leva som en familj utan hans ex. Hon är med i bilden så ofta i alla fall genom dottern så där säger jag stop och tack. Det liksom räcker där.

Var är du vid bytena? Kan han vara hemma med dig eller att du åker med?

Jag har nog känt tvärtom. När jag valde att fortsätta med min man så funderade jag igenom noga om jag kunde tänka mig att ha hans ex, mina bonusbarns mamma i bakgrunden och mitt i mitt liv ibland resten av livet. För så blir det ju. Jag tänkte att hon liksom blev en del av mitt liv. Tänkte på hur svårt det måste vara för henne att ha en annan kvinna involverad i deras barns liv...

Tänk på det. Du är en del i hennes barns liv bra mycket mer än vid bytena. Då blir det kanske inte så stort. Han ät ju din sin och han kommer inte bli hennes för att hon håller honom ibland. Du är hans mamma och kommer alltid att bara det.

Jag jobbar så jag är inte hemma såvidare jag inte är ledig men då är jag hemma med sonen medan de byter utanför vårt lägenhetshus.

Att han är med har jag inga problem med det är bara grejen att bytet sker i nån slags familjekonsultation. I respekt mot mig så tycker jag att ett hej räcker och sen så ska ju bytet handla om dottern och inte nån bekantskap med vår son.

Det är klart att jag har tänkt flera ggr hur det skall vara från andra hållet alltså hur det skall kännas att en annan kvinna tar hand om mitt barn varannan vecka och ja fyyyy det kan inte va kul men är man otrogen och förstör en kärnfamilj så tycker jag inte särskilt synd om den människan tyvärr.