Leva med man som inte är feminist

Jag lever ihop men en man som jag älskar.
Vi har levt ihop ett flera år och det var för det mesta gått fint. Vi planerar vårat liv ihop och planerar att skaffa barn.

Men nu har jag börjat tvivla, under åren så har jag kommit i nära kontakt med feminism och min egen del och kamp i det. Min sambo har däremot inte alls intresserar sig för feminism, och det börjar skapa en spricka i förhållandet. Han förstår inte argument som jag lägger fram.

Jag orkar inte sitta och förklara feminism så jag talar till dig som redan är fullfjädrad jämställdkämpe. För att fatta mig kort så har jag utvecklat och min sambo inte, IAF inte på ämnet feminism. Han har börjat bli en sån där man som säger " min vi vita män då?"

Som helt enkelt inte riktigt förstått vad ordet patriarkat och systematiskt förtryck betyder.
Så mycket som jag ändå älskar honom så börjar jag bli trött på att kämpa så hårt för att bli förstådd i mitt eget hem, speciellt eftersom han inte längre ens vill prata feminism alls med mig. Han blir för upprörd. Han ser det inte i sig själv bara i andra.

Ändå är det jag som städar, byter sängkläder, ser till att vi har rena kläder, tar undan hans saker, tränar hundarna och till och med ser till så han köper kläder åt dig själv. Han lägger alla Solna pengar på teknikprylar och det blir aldrig något sparat. Jag har tjänat hälften så mycket och lyckat spara men han har en levande i nuet filosofi som gör det svårt att motivera honom att spara för framtiden. Om vi ska han barn kan inte jag ta allt jobb i hemmet och om barnen. Vad ska jag göra? Jag funderar på att flytta ut ett tag, hur tar man upp något sånt med någon man älskar?