• johanna1996

    Singel för alltid?

    Hej! Jag är 21 år och singel och har aldrig haft någon partner. Jag har alltid velat ha det och träffat många killar genom åren men ingen har varit något för mig (har aktivt sökt pojkvän sen typ 12 års ålder). Är jag för kräsen? Kommer jag aldrig hitta någon?

    Jag ser normal ut enligt mig, men är bomb-snygg enligt vänner och flera killar. Mitt utseende borde alltså inte vara problemet. Jag är väldigt försiktig , lite blyg men framåt av mig. Läste naturvetenskap på gymnasiet så är hyfsat allmänbildad men ej "nördig" om man får kalla det så. Har jobb sedan 6 år tillbaka, bra inkomst, hästägare. Positiv tjej med ett gott ord om sig.

    Jag börjar bli orolig att jag aldrig kommer hitta någon. Jag har somsagt träffat killar genom åren och jag har dissat, sårat och tackat nej till killar av olika anledningar. Oftast för att de kommit till mig och sagt att de har känslor (de har gjort det jättefint, satt sig ner och pratat och allt har varit helt perfekt. Inom mig gråter jag för att det är så sött och fint) men jag har sagt nej för att det känns fel. Jag har inga känslor för dem. Är jag trasig på något sätt?

    Jag börjar känna lite stress för jag letar hus för att jag vill flytta hemifrån (lär ju inte ha nån partner att flytta ihop med). Jag suktar något otroligt efter att skaffa barn och älskar barn av hela mitt hjärta. Är äldst i en stor syskonskara och kärleken till mina småsyskon är oändlig. Jag känner att jag har för mycket kärlek inom mig och vill gärna dela den med någon kille.

    Någon som känner igen sig? Vad ska jag göra/inte göra? Hur har det gått för er?

  • Svar på tråden Singel för alltid?
  • Anonym (Henrik)
    johanna1996 skrev 2017-06-01 00:07:31 följande:
    Jag tycker inte jag har brottom men det kanske jag har? Blir bara så himla ledsen när jag är den enda singeln kvar i mitt kompisgäng på 8 pers. Har de senaste 2 åren i princip slutat festa, för mina kompisar vill hellre va med pojkvännerna och det är inte lika kul längre. De har inte så mycket tid att umgås längre så jag har bara jobbat sen dess. Jag blev uttråkad och bestämde mig för att köpa häst, vilket jag försöker fylla dagarna med. Jag jobbar, lever, är i stallet och har hållt på så i 2 år. Ingenting händer och det är skittråkigt. Kommer ingen vart, för jag är ändå på den platsen i livet där jag vill vara, men något fattas. :(
    Du verkar ha bråttom, ha inte det. Som andra nämnt i tråden så borde du inte oroa dig. Ditt liv har precis börjat, du har alla möjligheter i världen. Du verkar vara en stabil person med huvudet på skaft, kärleken kommer. Stressa inte.

    Detta är också ett utmärkt tillfälle att utveckla dig själv. Fokusera på din karriär, bygg vidare den. Hitta någon mer hobby utöver ridningen om du vill fylla ut dagarna, perfekt för att träffa andra människor om din vänner är upptagna med sina respektive. På tal om dina vänner, varför jämföra sig själv med dem? Ingen idé att göra det, alla är olika och de har definitivt andra problem de tampas med.

    Sedan nu när du har ett jobb och är singel; ut och res lite! Upptäck världen! Det är bland det bästa du kan göra som ung och det vidgar din vyer med nya perspektiv. För nu när du är singel, dra det till din fördel och gör saker enbart för dig själv. Saker som dina vänner i förhållanden kanske inte kan göra. För kärleken kommer komma som en storm en vacker dag, det håller nog alla som skriver i denna tråd med om :) 
  • Anonym (Kille)

    Jag har varit ofrivilligt singel i hela mitt vuxna liv.

    Försökt hitta en flickvän sedan jag var 17. 18 år senare försöker jag fortfarande. Lyckas knappt få en dejt över en kopp kaffe ens.

    Man fastnar lätt i en ond spiral och blir till slut deprimerad och inaktiv. Nu har jag brutit mig ur det genom att prioritera sånt jag tycker är kul. Resor, musik, skidåkning, klättring mm.

    Du är bara 21 så du har all tid i världen på dig men se bara till att du inte fastnar i spiralen jag beskrev utan fokuserar på sånt du tycker är kul.

  • KlunsSmurfen
    johanna1996 skrev 2017-06-01 00:07:31 följande:
    Jag tycker inte jag har brottom men det kanske jag har? Blir bara så himla ledsen när jag är den enda singeln kvar i mitt kompisgäng på 8 pers. Har de senaste 2 åren i princip slutat festa, för mina kompisar vill hellre va med pojkvännerna och det är inte lika kul längre. De har inte så mycket tid att umgås längre så jag har bara jobbat sen dess. Jag blev uttråkad och bestämde mig för att köpa häst, vilket jag försöker fylla dagarna med. Jag jobbar, lever, är i stallet och har hållt på så i 2 år. Ingenting händer och det är skittråkigt. Kommer ingen vart, för jag är ändå på den platsen i livet där jag vill vara, men något fattas. :(
    Det är en sak att ha drömmar och längta efter något men att känna stress över det redan vid 21 är lite väl, när du blir äldre kommer du antagligen tycka ungefär "vid 21 var jag nästan ett barn". Tror att man riskerar att få dåligt omdöme när man känner så och det är svårt att få det första förhållandet att fungera så det finns ju en risk att man fastnar i något som inte funkar. Vet man inte hur det ska kännas vet man inte riktigt hur det ska känns i ett förhållande och då finns det också en risk att man fastnar.

    Henri­k har en bra poäng. Det man tror man vill ha och tror skapar intresse är inte alltid samma det som skapar intresse.

    Känslan av att något saknas beror inte alltid på att man inte har någon partner eller att det är den närheten man saknar.
    Du kanske behöver fler kompisar som har mer tid, hobby eller idrott där du träffar folk.

    Trivs du på jobbet? Du kanske är menad att vara din egen chef och egen företagare.
    Kan det vara någon slags prestations ångest? Om man tittar för mycket på vad andra har och tror att det är det man saknar så finns det en risk att man aldrig blir nöjd hur mycket man än försöker och presterar.
  • Zicke

    hejsan. 
    jag kanske inte e rätt person att ge dig tips och så efter som jag likt dig har varit singel hela tiden är 27 fast jag har varit på andra sidan där  tjejen säger att hon inte är intresserad. 

    vist saknar man att ha någon att  dela med men jag tror att får ta och rycka upp sig  hitta sig själv och vara sig själv så löser sig det mesta. kan man må bra ensam och och veta vem man är så träffar man tillslut någon som man faller för eller som faller för dig. 

  • MKM01

    Du skriver att de killarna du inte får några känslor för alla är väldigt bra killar, fysiskt attraktiva och bra människor, ändå händer inget. Du poängterar att du tycker bra om dom, samtidigt lyfter du fram att du är bombsnygg och allmänbildad, vilket jag inte betvivlar. 


    Men det är väldigt intressant att du just väljer att skriva att vänner beskriver dig som bombsnygg. Du skriver inte att du är bombsnygg vilket vittnar om en osäkerhet. Andras åsikter väger tyngre än dina egna. 


    Kanske är det väldigt dålig självsäkerhet som är grunden i problemet? Du blir osäker när killarna visar känslor för dig,jag tror att du har problem att värdera ditt egenvärde, du blir osäker för du förstår inte varför dom här killarna blir attraherade av dig, det gör dig rädd och du drar dig undan. 


    Du behöver fundera på varför du är så osäker kring ditt eget värde, du tycks inte vara riktigt säker på din egen attraktionskraft, något får dig att tvivla. 


    Jag tycker att du borde försöka komma till rätta med grundproblemet, din dåliga självkänsla. 

  • Anonym (Nyfiken)

    Det vore spännande att få höra hur det har gått för dig! Har du funnit din kärlek än? Glad

  • Anonym (smf)
    johanna1996 skrev 2017-05-30 11:47:57 följande:

    Någon som känner igen sig? 


    Ja, är 47 år, aldrig haft tjej.
    Några har varit intresserade men då kände inte jag samma.
    Det ska ju kännas rätt.
  • Anonym (40)

    Jag är mycket äldre och känner likadant.Visst jag har barn och jag har haft förhållanden.Men det har inte varit rätt.Så svar på din fråga är att det inte är så lätt för alla att hitta den rätte.Och vissa söker hela livet med kortare sällskap .Men du har fördelen att du är ung,men jag förstår att du känner att det händer inget.

  • johanna1996

    Hej igen! Liten uppdatering såhär nästan 3 år senare. Fortfarande singel!

    Jag har läst genom alla svar igen, och tack för att ni delar med er av tankar och åsikter. Precis det jag sökte! Älskar när ni får mina tankar att snurra och ifrågasätta mig själv. Kanske har jag dålig självkänsla, kanske stressar jag med att hitta kärleken eller s.k ?vuxenlivet?. Tror dock inte eventuellt dålig självkänsla påverkar mig något större. Jag tycker att jag är vacker och vågar stå upp för mina åsikter etc, så har aldrig ens tänkt på det innan. Men kanske!

    Just nu är jag 24 år och befinner mig i Australien. Blev trött på min ensamma vardag förra året så bestämde mig för att resa. Jag har backpackat själv nu i ett års tid i USA, Asien och nu senaste tiden Australien. Kommer flytta hem till Sverige igen denna sommaren. Resandet är kul absolut, men fick jag välja så hade jag hellre skippat det helt för en egen familj på hemmaplan. Är lite orolig för att flytta hem igen då jag är tillbaka på ruta 1.

    Ni vet den där drömmen man har ?detta vill jag bli när jag blir stor?? De flesta barn säger polis, veterinär, doktor. Mitt svar har alltid varit ?att bli mamma och fosterförälder?. Blir lite ledsen när åren går förbi och kommer inte alls närmare min dröm.

  • Anonym (Kille)
    johanna1996 skrev 2020-05-23 18:06:35 följande:

    Hej igen! Liten uppdatering såhär nästan 3 år senare. Fortfarande singel!

    Jag har läst genom alla svar igen, och tack för att ni delar med er av tankar och åsikter. Precis det jag sökte! Älskar när ni får mina tankar att snurra och ifrågasätta mig själv. Kanske har jag dålig självkänsla, kanske stressar jag med att hitta kärleken eller s.k ?vuxenlivet?. Tror dock inte eventuellt dålig självkänsla påverkar mig något större. Jag tycker att jag är vacker och vågar stå upp för mina åsikter etc, så har aldrig ens tänkt på det innan. Men kanske!

    Just nu är jag 24 år och befinner mig i Australien. Blev trött på min ensamma vardag förra året så bestämde mig för att resa. Jag har backpackat själv nu i ett års tid i USA, Asien och nu senaste tiden Australien. Kommer flytta hem till Sverige igen denna sommaren. Resandet är kul absolut, men fick jag välja så hade jag hellre skippat det helt för en egen familj på hemmaplan. Är lite orolig för att flytta hem igen då jag är tillbaka på ruta 1.

    Ni vet den där drömmen man har ?detta vill jag bli när jag blir stor?? De flesta barn säger polis, veterinär, doktor. Mitt svar har alltid varit ?att bli mamma och fosterförälder?. Blir lite ledsen när åren går förbi och kommer inte alls närmare min dröm.


    Hoppas du att träffa någon under resan att bilda familj med?
  • Robert 832

    Det tar tid att hitta nån man klickar med.

    Du kommer att hitta nån men undvik de som uttrycker känslor tidigt. Det tar tid att lära känna nån också och det som "känns fel" för dig kan vara att killarna tidigt utvecklat känslor pga yta medan du inte känt detsamma.

  • Nimzay

    Hej, jag känner igen mig i dina funderingar, är ungefär lika gammal som du och funderar oxå på om jag kommer förbli singel för alltid, är egentligen inte direkt ute efter att träffa någon att dejta och bli tillsammans med just nu, men skulle ju vilja träffa någon sen någon gång såsmåningom men funderar väldigt mycket på om det någonsin kommer att bli så.../':

    Har även jag träffat på en del som visat intresse, men har typ avvisat dem och så typ, för har liksom inte känts rätt, samt har inte känt mig redo. Ser även jag rätt bra ut enligt rätt många i min omgivning, fast vet inte själv, hmmm...men låter hursomhelst härligt för din del att du verkar ha insett att du är vacker;)

    Har för övrigt för min del aldrig nånsin haft nåt förhållande eller så ens, och funderar emellanåt mycket på om jag hela livet ut kommer förbli ogift, okysst, oskuld...Gråter

    Ibland önskar man att man kunde låta bli att fundera så mkt och liksom istället bara låta tiden gå:/

  • jrockyracoon
    johanna1996 skrev 2017-06-01 00:07:31 följande:
    Jag tycker inte jag har brottom men det kanske jag har? Blir bara så himla ledsen när jag är den enda singeln kvar i mitt kompisgäng på 8 pers. Har de senaste 2 åren i princip slutat festa, för mina kompisar vill hellre va med pojkvännerna och det är inte lika kul längre. De har inte så mycket tid att umgås längre så jag har bara jobbat sen dess. Jag blev uttråkad och bestämde mig för att köpa häst, vilket jag försöker fylla dagarna med. Jag jobbar, lever, är i stallet och har hållt på så i 2 år. Ingenting händer och det är skittråkigt. Kommer ingen vart, för jag är ändå på den platsen i livet där jag vill vara, men något fattas. :(
    Visst håller jag med om att du har mycket tid på dig. Men samtidigt tycker jag att du ska ta känslan av att du inte har rätt riktning i livet på relationsfronten på allvar.

    Så vad kan du göra? Du kan jobba med dig själv. Med det menar jag att du t.ex. kan:
    1. Försöka att bli en bättre version av dig själv. Jag menar då att du kan jobba med att bli en mer empatisk, utåtriktad, positiv, glädjefull, tillfreds, tänkande person. Det gör dig samtidigt mer attraktiv, även om det enligt din utsago inte är problemet så skadar ju inte det när du väl hittar någon du blir intresserad av.

    2. Ta små steg i din vardag för att vända dig utåt och sök nya kontakter och öppna upp dig för nya människor. Och då menar jag både tjejer och killar i olika åldrar oavsett om det finns ett intresse eller inte. En bekantskap leder ofta vidare till andra kontakter och så får du igång en spiral där du träffar mer personer och blir en mer öppen person och får mer social kontakt och får lära känna olika typer av personligheter.

    3. Hitta mening i ditt liv som inte handlar om barn, man och en nära relation. Genom att du själv hittar dig själv, sätter upp egna mål och fokuserar på vad du själv vill få ut av livet blir du samtidigt en mer självständig och attraktiv person. 

    4. Analysera varför du inte hittar en man. Är du för socialt distanserad? Ställer du för höga krav? Finns det något hos dig som avskräcker en del män utan att du vet om det? Lär du inte känna männen innan du dömer ut dem som ointressanta? Har du haft otur och inte träffat den som är rätt för dig än? Det finns ett svar på frågan varför du inte har hittat någon som passar dig, och även om du inte har bråttom och förstås inte är onormal, kan det kanske hjälpa dig om du kan lista dig fram till vad det är.
  • Anonym (Sen)
    johanna1996 skrev 2020-05-23 18:06:35 följande:

    Hej igen! Liten uppdatering såhär nästan 3 år senare. Fortfarande singel!

    Jag har läst genom alla svar igen, och tack för att ni delar med er av tankar och åsikter. Precis det jag sökte! Älskar när ni får mina tankar att snurra och ifrågasätta mig själv. Kanske har jag dålig självkänsla, kanske stressar jag med att hitta kärleken eller s.k ?vuxenlivet?. Tror dock inte eventuellt dålig självkänsla påverkar mig något större. Jag tycker att jag är vacker och vågar stå upp för mina åsikter etc, så har aldrig ens tänkt på det innan. Men kanske!

    Just nu är jag 24 år och befinner mig i Australien. Blev trött på min ensamma vardag förra året så bestämde mig för att resa. Jag har backpackat själv nu i ett års tid i USA, Asien och nu senaste tiden Australien. Kommer flytta hem till Sverige igen denna sommaren. Resandet är kul absolut, men fick jag välja så hade jag hellre skippat det helt för en egen familj på hemmaplan. Är lite orolig för att flytta hem igen då jag är tillbaka på ruta 1.

    Ni vet den där drömmen man har ?detta vill jag bli när jag blir stor?? De flesta barn säger polis, veterinär, doktor. Mitt svar har alltid varit ?att bli mamma och fosterförälder?. Blir lite ledsen när åren går förbi och kommer inte alls närmare min dröm.


    Många hittar ju den rätta först lite senare. Men det jobbiga är ju att man aldrig kan vara säker på att hitta någon. Jag var själv sen, så jag förstår känslan. Hoppas det ordnar sig.
  • Anonym (Sen)
    johanna1996 skrev 2020-05-23 18:06:35 följande:

    Hej igen! Liten uppdatering såhär nästan 3 år senare. Fortfarande singel!

    Jag har läst genom alla svar igen, och tack för att ni delar med er av tankar och åsikter. Precis det jag sökte! Älskar när ni får mina tankar att snurra och ifrågasätta mig själv. Kanske har jag dålig självkänsla, kanske stressar jag med att hitta kärleken eller s.k ?vuxenlivet?. Tror dock inte eventuellt dålig självkänsla påverkar mig något större. Jag tycker att jag är vacker och vågar stå upp för mina åsikter etc, så har aldrig ens tänkt på det innan. Men kanske!

    Just nu är jag 24 år och befinner mig i Australien. Blev trött på min ensamma vardag förra året så bestämde mig för att resa. Jag har backpackat själv nu i ett års tid i USA, Asien och nu senaste tiden Australien. Kommer flytta hem till Sverige igen denna sommaren. Resandet är kul absolut, men fick jag välja så hade jag hellre skippat det helt för en egen familj på hemmaplan. Är lite orolig för att flytta hem igen då jag är tillbaka på ruta 1.

    Ni vet den där drömmen man har ?detta vill jag bli när jag blir stor?? De flesta barn säger polis, veterinär, doktor. Mitt svar har alltid varit ?att bli mamma och fosterförälder?. Blir lite ledsen när åren går förbi och kommer inte alls närmare min dröm.


    Många hittar ju den rätta först lite senare. Men det jobbiga är ju att man aldrig kan vara säker på att hitta någon. Jag var själv sen, så jag förstår känslan. Hoppas det ordnar sig.
  • jrockyracoon
    johanna1996 skrev 2020-05-23 18:06:35 följande:

    Hej igen! Liten uppdatering såhär nästan 3 år senare. Fortfarande singel!

    Jag har läst genom alla svar igen, och tack för att ni delar med er av tankar och åsikter. Precis det jag sökte! Älskar när ni får mina tankar att snurra och ifrågasätta mig själv. Kanske har jag dålig självkänsla, kanske stressar jag med att hitta kärleken eller s.k ?vuxenlivet?. Tror dock inte eventuellt dålig självkänsla påverkar mig något större. Jag tycker att jag är vacker och vågar stå upp för mina åsikter etc, så har aldrig ens tänkt på det innan. Men kanske!

    Just nu är jag 24 år och befinner mig i Australien. Blev trött på min ensamma vardag förra året så bestämde mig för att resa. Jag har backpackat själv nu i ett års tid i USA, Asien och nu senaste tiden Australien. Kommer flytta hem till Sverige igen denna sommaren. Resandet är kul absolut, men fick jag välja så hade jag hellre skippat det helt för en egen familj på hemmaplan. Är lite orolig för att flytta hem igen då jag är tillbaka på ruta 1.

    Ni vet den där drömmen man har ?detta vill jag bli när jag blir stor?? De flesta barn säger polis, veterinär, doktor. Mitt svar har alltid varit ?att bli mamma och fosterförälder?. Blir lite ledsen när åren går förbi och kommer inte alls närmare min dröm.


    Och tre år senare ger du samma intryck som förut. Det verkar som om du menar att den rätta mannen en dag borde droppa ner från himlen, packad och klar.

    Det kan förstås hända, men varför vänta när man själv kan göra alla de saker som behövs för att det ska inträffa?

    Hittills har du rest, något som är kul - men som inte verkar vara helt meningsfullt för dig utifrån din text. Då har du tänkt fel. Gör saker som är meningsfulla för dig. Om det är meningsfullt för dig att skaffa familj, så börja jobba mot det målet och inte mot något annat mål, är min tanke.

    Om man vill bli rik, kan man ju hålla tummarna och hoppas att man vinner på lotto eller liknande. Eller också så kan man skaffa sig kunskap och förutsättningar för att det ska inträffa. Jag kan inte se att det är något annorlunda med kärlek.

    Sitt inte och rulla tummarna. Agera och ta de steg du behöver för att din dröm ska inträffa!
Svar på tråden Singel för alltid?