Slutar man bry sig om musik när man blir äldre?

Håller nog med andra om att samma tid inte riktigt finns till. Förut kunde jag sitta i ett par timmar enbart i syfte att leta reda på ny, bra musik att lyssna på. Och hade också fler tillfällen att sitta och lyssna samtidigt som jag gjorde annat. Men utöver det så tror jag också mina musikvanor ändrats en hel del sen jag blev tillsammans med min sambo för fyra år sedan. Sedan vi träffades är jag mer lycklig i mig själv, mer tillfredsställd i min tillvaro och mår bättre överlag. Menar inte alls att man måste må dåligt, känna sig ensam eller något sådant för att uppskatta musik, men den musik jag helst lyssnade på förut, som verkligen berörde mig och rörde mitt inre, är musik som ändå är rätt depp. Mäktig och rörande, men något depp kan jag känna idag. Så jag dras inte till den på samma sätt för det är svårare för mig att komna in i det sinnestillståndet. Musiken är fortfarande bra, men jag antar att jag inte längre identifierar mig med musiken på ett sådant sätt så det känns i hela kroppen och då är det bara inte lika tillfredsställande att lyssna.