Han är den jag vill leva resten av mitt liv med och då vet jag inte om jag kan dölja en sån här sak för honom hela livet. Risken att han inte ska kunna förlåta mig finns såklart och får mig att sitta här med den värsta ångesten någonsin.
Borde jag berätta för honom och i såna fall hur?
Handlar det om att lägga korten på bordet, integritet och tycka att han har rätt att veta är det en sak. Beror det enbart på dåligt samvete eller skam är det egoistiskt.
Karpan skrev 2017-06-23 21:39:37 följande:
Jag har nog nästan bestämt mig för att berätta... min tanke nu är att berätta direkt när han kommer hem och sen så får jag be till alla högre makter att han hinner komma över det någorlunda tills vi ska åka iväg två dagar senare...
Jag vet att han har varit otrogen mot sitt ex, och då till och med haft sex med en annan, men han säger att deras relation inte var i närheten av den jag och han har.
Anledningen till att jag vill berätta är nog för bådas skull. Dels för att stilla mitt samvete då jag de senaste dagarna knappt har kunnat äta och går runt med en klump i bröstet hela tiden... därför vet jag också att han kommer att märka av det på resan eftersom han märker på en gång när jag mår dåligt, så därför är det nog nästan bättre att berätta innan vi åker. Sen är det självklart för hans skull också. Jag tycker att man i ett seriöst förhållande inte ska ha så stora hemligheter för varandra.
Alla som jag har berättat till säger att jag åtminstone borde vänta tills efter resan med att berätta, främst för hans skull eftersom vi båda har lagt väldigt mycket pengar på resan.
Men jag känner helt enkelt att jag inte klarar av att vänta längre, jag tänker på det DYGNET runt. Är det idiotiskt av mig att berätta två dagar innan resan? Jag ser det som att han har två dagar på sig att hinna smälta det lite och sen får vi väl se resan som en slags omstart ifall han fortfarande vill åka med mig.
Vad har hans otrohet mot exet med dina misstag att göra?
Att berätta såna saker kan ge ett bättre förtroende, vem berättar något sånt och sen gör om det? MEN du verkar fokusera helt på dina egna känslor,
du runkade av någon går nästan in i offermentalitet för att det är jobbigt för
dig. Att berätta två dagar före ni ska resa är bara egoistiskt och konsekvenstänket verkar inte ligga på topp.
Inget jag hade velat få kört rakt upp i ansiktet före semestern för att du tycker att det är jobbigt och tycker synd om dej själv. Det kan sabba förtroendet och då vet man inte om du sagt hela sanningen, är "
i några sekunder" en "vit lögn" för att skydda dig själv?
Hade någon varit så ego hade jag stannat hemma eller dumpat. Sabbad semester och förtroende, varför ska han straffas för dina misstag och dåliga samvete?
Jag tycker att man ska vara ärlig, jag vill veta hur den jag är tillsammans med funkar men jag förstår inte riktigt varför man ska berätta om en några sekunders avrunkning långt efteråt eftersom att berätta i en sån situation egentligen bara handlar om den som berättar.
I min lilla hjärna blir ditt resonemang en förklaring till varför du runkade av honom, jag känner två tjejer som var "ärliga" mot sina pojkvänner för att de skämdes men hela sanningen kom inte fram och det var inte sista gången.
I några sekunder råkade du glömma att du hade en pojkvän?
