• äsch

    Bli ihop med nån som har barn

    Ok, nu är jag inte ensamstående, men jag är heller inte tillsammans med min sons pappa.
    Nej, någon papparoll kräver, eller vill för den delen, jag inte att han ska ta. Däremot vill jag ju att han ska skapa sig en relation till mitt barn, åtminstone om vi ska bo ihop. Han behöver heller inte älska mitt barn, men det är ju en fördel om kille och barn tycker om varandra och funkar bra ihop. Jag ser gärna att han har ett visst intresse i mitt barn, för mitt barn är liksom en del av paketet. Man kan inte få enbart mig, för jag har inget intresse av den sortens relation.

  • äsch
    Anonym (Undrar) skrev 2017-07-07 00:30:50 följande:
    Det förstår jag givetvis att dom behöver komma överens, blir lite påfrestande annars...

    Vad tycker du han har för ansvar då? Bortsett från självklara saker som slicka inte i kontaktuttaget och stå inte på balkongräcket
    Beroende på barnets ålder så tycker jag att han är ytterst ansvarig för att relationen mellan honom och barnet funkar. I det ingår lite att vara lyhörd för barnets behov i relationen.
    Jag tar ingenting för givet. Jag kan fråga honom om han kan hämta barnet på dagis/skola, men kan han inte så är det mitt ansvar att lösa. Om han hade varit barnets pappa så hade jag haft krav på honom att lägga manken till lika mycket som jag gör för att situationer ska lösas på bästa sätt för barnet.
    Jag hade blivit glad om han självmant hade intresserat sig för barnet, allt från att spela tv-spel till att natta, men det är ingenting jag skulle kräva. Jag hade inte undergrävt hans auktoritet inför barnet om han hade velat ta en fostrande roll, men om det hade varit något som var helt emot mina värderingar så hade jag pratat med honom om det.
    Nej, någon papparoll kräver jag inte, för mitt barn har en pappa även om han inte är speciellt närvarande. Däremot hade jag blivit glad om han hade tagit något som kan liknas vid en papparoll, men som mer blir en vuxenroll i barnets liv. Jag har svårt att definiera riktigt hur jag menar, eftersom jag inser att min beskrivning låter väldigt mycket som en renodlad papparoll. Men jag hade förväntat mig större engagemang och större ansvar av en pappa, och blivit riktigt arg om han inte hade tagit rollen på allvar. Så hade jag inte reagerat med en ny partner.
  • äsch
    äsch skrev 2017-07-07 00:40:57 följande:
    Beroende på barnets ålder så tycker jag att han är ytterst ansvarig för att relationen mellan honom och barnet funkar. I det ingår lite att vara lyhörd för barnets behov i relationen.
    Jag tar ingenting för givet. Jag kan fråga honom om han kan hämta barnet på dagis/skola, men kan han inte så är det mitt ansvar att lösa. Om han hade varit barnets pappa så hade jag haft krav på honom att lägga manken till lika mycket som jag gör för att situationer ska lösas på bästa sätt för barnet.
    Jag hade blivit glad om han självmant hade intresserat sig för barnet, allt från att spela tv-spel till att natta, men det är ingenting jag skulle kräva. Jag hade inte undergrävt hans auktoritet inför barnet om han hade velat ta en fostrande roll, men om det hade varit något som var helt emot mina värderingar så hade jag pratat med honom om det.
    Nej, någon papparoll kräver jag inte, för mitt barn har en pappa även om han inte är speciellt närvarande. Däremot hade jag blivit glad om han hade tagit något som kan liknas vid en papparoll, men som mer blir en vuxenroll i barnets liv. Jag har svårt att definiera riktigt hur jag menar, eftersom jag inser att min beskrivning låter väldigt mycket som en renodlad papparoll. Men jag hade förväntat mig större engagemang och större ansvar av en pappa, och blivit riktigt arg om han inte hade tagit rollen på allvar. Så hade jag inte reagerat med en ny partner.
    Att inte sköta sin roll som pappa var för övrigt anledningen till att jag valde att lämna sonens pappa. Vårt förhållande var bra i övrigt, men han var inte så intresserad av sin son mer än som lekfarbror, men däremot ville han ha mig. Lite som i TS.
Svar på tråden Bli ihop med nån som har barn