Behöver nog bara skriva av mig. Jag har sambo men han jobbar. Så min semester består av att gå upp kl 6 senast varje dag. Jag är så trött så jag gråter varje dag. Blir inte bättre av syskonbråk o att min äldste har fått en hemsk attityd. Stor åldersskillnad på barnen så svårt att hitta aktiviteter som passar båda.
De säger att det är viktigt med återhämtning men om hur många år ska man få det??
Ja nästa år får vi nog ta samtidigt. Vill ju bara att barnen ska få så lång ledighet som möjligt och då måste vi göra så här.
Barnen är 8 och 2 år.
Får dåligt samvete men känner ingen glädje av situationen.
Min sambo har tagit över när han kommer hem men nu är han helt slut han också. Så det kan jag inte låta honom göra med gott samvete.
Och jag känner att jag inte återhämtar mig på bara någon timme hit eller dit. Beror säkert också på att jag har en kronisk sjukdom så min energi räcker inte lika långt som på "normala" människor. Vill ju att helst min äldsta ska ha det så bra, ha en mamma som orkar iväg om dagarna.
Tack för att ni skriver!
Riktigt skönt att höra att man inte är ensam om att känna så här! Får så dåligt samvete.
Jag förstår absolut vad du menar. Själv lider jag av fibromyalgi och det går inte att återhämta sig på så korta stunder. Jag vill ju ha en god enerji och vara en stark och pigg mamma till mina barn och jag kämpar så gott jag kan. Men det händer att kroppen säger ifrån många gånger och då får man ju såklart skuldkänslor.
Ni har inga släktingar som vill låna ett av barnen eller båda några dagar?
Slit inte ut er för att ge barnen längre än fyra veckor när förskola/fritids är stängt.
Åttaåringen borde väl kunna vara med kompisar? Då får du bara ett barn att ta hand om en stund.
Tusen tack för alla förstående svar! Hade trott jag skulle få höra mer negativt och oförståelse.
Lägger mig gör jag senast kl 22 ibland 21 för jag är så trött. Men nattar min äldsta vid 21 och ville gärna ha lite tid för mig själv innan jag lägger mig.