12345Kissekatt skrev 2017-07-28 18:18:03 följande:
Sluta med Atarax. Testa! Atarax kan ge ruskig ångest - även muntorrhet, hjärtklappning o.s.v. Skräptabletter.
Fick liknande attacker när jag var kid. Hela kroppen låste sig och andningen blev krampaktig, låstes långa stunder vid både in- och utandning. Kunde sitta och hålla i en cigg och bränna mina egna fingrar för att jag inte kunde släppa den.
Har nu haft panikångest i drygt 16 år. Attackerna förändras, och hur frekvent och begränsande ångesten är varierar. Har testat allt - mediciner, terapi. Det tog dock måånga år innan jag fick terapi. Tror det hade sett bättre ut om jag fick terapi redan i tonåren. Stå på dig och be om KBT med fokus på panikångesten nu, och så ser du till att göra alla uppgifter, för ingen annan kan göra dem åt dig, det är du som ska leva ditt liv, och en chans till ett liv utan panikattacker ska du greppa med båda händerna! :)
Hur är livet runt omkring dig? Bor du själv, med föräldrar eller annan vuxen? Knarkar du? Knarkar snubben? Några alkoholproblem hos dig eller i omgivningen? Hur går det med skolan? Pengar?
Någon som utsätter dig för våld eller andra kränkningar? Är de vuxna i din omgivning trygga?
Är du trygg? Respekterar din omgivning dina gränser? Har du möjlihet att säga "Nej" till vad du vill och bli lyssnad på? Har du möjlighet att säga vad du behöver och få behovet mött?
Panikattackerna behöver ju inte uppstå i ett tomrum. Kan vara en annan känsla som döljer sig bakom, t.ex. ilska som du inte kan få utlopp för - t.ex. att du går över dina egna gränser, kanske för att du har lärt dig att bete dig så för att det har varit det bästa alternativet förut eller nu (tänk dig t.ex. att du vill stå upp mot en alkoholiserad förälder som kan bli våldsam. Då kanske det du gör för att överleva är att trycka tillbaka ilskan och göra dig liten, så kanske du får ångest istället)?
Oavsett hur det ser ut runt omkring dig och inuti dig, så är du ung. Mycket har fortfarande tid att förändras. Hjärnan är plastisk hela livet och förändras fysiskt t.om. av psykoterapi! Din hjärna är inte ens färdigutvecklad ännu, så du har goda möjligheter att lära in nya reaktioner och beteenden med rätt hjälp. Låt bli alkohol och andra droger åtminstone några år, ta det lugnt med beroendeframkallande mediciner (får du benso, så ta det lugnt med dem. Du vill INTE bli beroende, för då får du ångest långt värre än allt du kan känna nu), skippa helst även koffein och nikotin när du mår som sämst, se till att du får behandling (t.ex. KBT eller UP), och så jobbar du som f*n med hemuppgifterna, för din skull. Eftersom du har kontakt med BUP, så utgår jag ifrån att det finns även annan problematik inblandad. Kanske självskadebeteende?
Blir ledsen för att du har det tufft! Det kan fortfarande bli bättre. Ångest är en del av livet och den blir vi aldrig av med, och tur är väl det, för den kan berätta för dig att något är fel - och felet behöver inte finnas hos dig. Har massa tips på vad du kan göra just i stunden under en panikattack för att ta hand om känslan, men - kom ihåg att känslor inte är problem som behöver lösas. En känsla är bara en känsla och när känslan finns, så är den ett faktum att acceptera. Känslan är ofarlig. Den bär med sig information i form av tankar (t.ex. "Det här är farligt", "Det här är intressant", "Det här klarar jag galant", "Det här kommer jag att fucka up"), den säger åt dig att agera (t.ex. "Fly! Eller slåss! Eller spela död!", "Ohh, fortsätt läsa", "Gör det!", "Usch, lika bra att inte ens försöka"), men du behöver inte lyssna på tankarna och du behöver inte lyda uppmaningen. Har du ångest, så ta hand om dig. Se till så att du är trygg, och så andas du i fyrkant: andas in 4 sekunder, håll andan 4 sekunder, andas ut 4 sekunder, håll andan 4 sekunder, upprepa. Låt känslan vara. Lyssna på en bra låt? Tillslut går känslan över, helt oavsett vad du gör i stunden. Kom ihåg det: tillslut går känslan över, helt oavsett vad du gör i stunden. Testa olika saker. Andas i fyrkant och lyssna på en bra låt. Andas i fyrkant och gör burpees. Andas i fyrkant och dansa. Andas i fyrkant och beskriv omgivningen för dig själv. Andas i fyrkant och försök tänka fram en stor, grön katt som ska ställa sig i rummet (lika lite som du kan tänka fram katten kan du tänka dig till något farligt, det är bara tankar). Berätta gärna hur det går!
Och så jobbar du med KBT.
Och så funderar du på vad ångesten kan ha för meddelande, om du utgår ifrån att den vill dig väl. Vad är det i din livssituation som inte funkar? Eller är det de egna tankar som inte funkar? Har du någon bra vuxen att prata med utanför BUP?
Tonåren är en sugig tid och en tonåring kan må riktigt förjävligt utan att för den sakens skull ha en tung diagnos som sitter hela livet*. Se till att ta en rejäl titt på omgivningen och omständigheterna runt omkring dig innan du går med på att dina känslor är problemet. Och kom ihåg, oavsett känsla, så är det du som styr ditt beteende, och du behöver inte lyssna på dina tankar om de vill få dig att tro annat. Och, tillslut går känslan över, helt oavsett vad du gör i stunden. Du behöver faktiskt inte ens göra något alls. Bara andas i fyrkant och låt känslan vara. Så tar du itu med det som orsakar känslan när du mår bättre, kanske med hjälp av en bra och trygg vuxen.
-------------------------------------------------------------------
*Panikångest behöver inte finnas hela livet, inte borderline heller, och depressioner är supervanligt - varannan kvinna och var tredje man blir deprimerad. En tonåring kan dessutom vara "normal" och ändå stundtals uppfylla kriterierna för dessa och andra diagnoser. Sedan kopplas ju inte BUP in utan anledning, men tänk på att det är du som ska må bättre av hjälpen - om det är omgivningen som inte funkar, så behöver en förändring ske även där.
Tack, blev typ tårögd av att läsa och se någon som inte ens känner mej bryr sig o vill hjälpa. Uppskattad otroligt.
Ett år sedan blev ja utsatt för rätt grov vplstäckt, vid 3 tillfällen, filmad samtidigt, han klippte bort ljudet och en del av ansiktet där mina tårar va och skriker, hotade med lägga upp på olika sidor om ja inte gjorde så o så, han tvingade med va han tjej annars skulle saker hända, en video ladda upp och hade dåligt rykten, alla rykten falska men fe va mej alla prata om och videon gjorde de inte bättre dme trode dem som såg trode jag va en hora, ingen visste sanningen. Efter de vart jag rädd och gjorde som han sa, tills andra våldtäckten hände och jag sa att han hellre får lägga ut dem en skada mej igen. Efter de sökte han upp mej, stod utanför MiB skola, letade efter mej i området ja vodde, ja hade gömt mej ute för va rädd för gå in så han ser vart ja bor, han hittade mej tillslut och tvingade mej komma annars skulle han leta upp mitt hus, jag följde med han för ville inte glra nåt mot min familj. Han trök in mej i ett hörn och gjorde den värsta våldtäcktwn hittills, ja slog o sparka och tillslut stanna han upp o hotade mej en bil kommer komma o plocka upp dej om du inte blir min tjej, dem får göra va dem vill med dej jag drar här i från, eller va hans tjej. Jag sa såklart ja ska va hans sen gick ja gå o skulle träffa han nästa dag sa han. Den gången ringde jag en kompis, spydde o berätta, sedan berätta till min mamma. Fick grova rykten slutade gå till skolan, vågade inte gå ut, börja skade mej själv bland annat med cigaret som du nämde. En kille som jag tidigare älskade innan de här, min första kärlek smuttskastade mej ännu mer och spred ännu mer rykten, och vaxade 2 mobiler från mej dum som jag E. Där E anledningen till bup
Min mamma reagerade mer rädd om sig själv och där börja ja fatta att mamma inte E den bästa mamman som jag trott, börja förstå alla saker i barndomen va inte ba pappas fel utan mamma också, ja nästan alltid tagit hand om mej själv, mamma hade alkoholproblem och har nog de frf även om hon säger hon är bra nu, min pappa fram t jag va 7 va knarkare, hans kompisar avlidit men han kämpade för min skull att bli en bra pappa o förebild, han lyckades och har varit den jag tagit stöd från, så länge ja kan minnas. Men efter allt de här har pappa inte kunnat kontrollerat sin ilska mot den här killen, nu när killen kommit ut ur fängelse så är pappa inte sig själv, väldigt stressad och jag hotta en jount i bilen, är väldigt orolig men är inte säker på de va något i den förrutom tobak. Men ska försöka kolla vidare för han betet sig så annurlunda senaste och är inte samma stöd längre.
Dock tar jag själv IgA droger o inte min kille, som är den som får lyssna på alla mina snyft historier och torka alla tårar, känns fel o lägga de på han hela tiden, han E jätte bra och inget alls som tidigare. Men innan de blev förhållande mellan våran kompis relation va jag urspårad, ja tappade bort mej själv efter första kärleken och våldtäckterna, Jg grät så fort ja kysste nån och därför utmana jag mej själv att kyssa någon hela riden för komma över de. Alkohol och cigg kom in i bilden och Jg spårade tills Jg upptäckte att jag lät mej själv bli utnyttjad och att jag bara mådde värre. Sen hitta ja min nuvarande kille och han försökte inte göra något, ja började berätta sakerna som hänt för honom, o han hjälpte mej att komma över de o kysste mej inte utan kolla om ja vill osv. Han E guld. Men resten i mutt liv E inte stabilt, fick socialfobu, rädd för ens köpa en sak o prata med den i kassan. Vågar frf inte va ute på allmänna platser eller dår de flera människor som stan, börjar nog bli paranoid. Förlåt de här E inte dina problem egentligen känns gel o lägga saker på dej. Fu behöver absolut intr svara inte ens läsa. Hr bara länge känt att jag vill berätta förrutom till bup som ja ständigt har kontakt mej som jag ljuger för istället för ja trött på låga deprimerad. Hr länge önskar att kunna berätta för någon som ja inte har nån kontakt med, nu blev de dej men kräver inte du ska läsa eller svara, ville ba släppa fe här från mej själv.
Men tack för ditt underbara svar och för du bryr dej du förstår inte hur mycket de värmde mej att de finns så fina människor som du. Hoppas du har de bättre nu och att allt funkar för dej <333
