Orolig för min 1 åring

Hej!

Jag har en pojke på 1 år som jag varit orolig för sen han föddes. Något känns bara "fel". Först kämpade vi mycket med amningen, han klarade liksom inte av att amma. Hostade, satte i halsen, kippade efter luft. Först trodde jag att jag hade mycket mjölk men sen när vi försökte med flaska var det samma sak där. Eftersom han höll på så, så sinade min mjölk till slut och vi fick gå över till flaska. Han fattade inte detta med att äta, varken bröst eller flaska. Jag fick gå runt och bära på honom och distrahera för att han skulle äta. Därför syns inget oroväckande på hans viktkurva.

Han medicineras för reflux, har problem med förstoppning och sover oroligt. Vi har tagit bort mjölk, soja, ägg. Inga förändringar på hans kräkningar. Han hatar att ligga ner. Ganska hyperaktiv men glad kille.

Han hasar sig fram på rumpan, kryper inte. Kan resa sig och ställa sig mot möbler men det ser ganska vingligt och ostadigt ut, han ramlar ofta till slut. Han kan inte ta några steg alls. Han dricker ok ur pipmugg men hostar till ganska ofta när han dricker, spiller också mycket från munnen när han dricker. Kan plocka med maten själv men han är inte så intresserad av att äta. Vi försöker gå över från flaska (inte för att den funkar heller) till pipmugg och vanlig mugg men det går bara inte. Det är inte stora mängder han får i sig och han sväljer så sjuka mängder luft när han dricker, att han till slut antingen kräks eller håller på och rapar hela tiden.

Han vinkar. Pekar på saker, säger dada, baba, mama. Om jag pekar på lampan så tittar han inte. Svarar inte till sitt namn ofta trots att vi vet att han hör men min man säger att det är för att han är så upptagen med annat.

Det som oroar mig mest är att vi haft så mycket problem med maten. Jag tycker också att han borde kunna dricka men får höra att det är sånt barn lär sig och vissa kan ta tid på sig.. han är 1 år liksom. Och vi har kämpat så mycket med maten att hans 5 åriga bror blivit lite bortglömd (vilket jag har stora skuldkänslor för) Ingen tar min oro på allvar och tröstar mig med att allt är normalt, både BVC och barnkliniken (där vi går för reflux, allergier och en immunbrist som nyligen upptäckts). Men jag känner bara att någonting inte stämmer.. är jag helt dum i huvudet?