Inlägg från: kanin3 |Visa alla inlägg
  • kanin3

    Tvekar på abort.

    Jag har en inbokad tid för kirurgisk abort redan nu på onsdag, men jag tvekar så mycket till och från. I ena sekunden kan jag känna att detta är rätt val nu då varken jag eller min pojkvän har fast jobb plus att han pluggar och att vi båda bor hemma. Men sen tänker jag att det kommer bli jobbigt men att det med all säkerhet kommer vara värt det i slutändan. 


    Hur har ni mått som tvekat på abort men ändå gjort den? Hoppas att det finns någon som varit i min sits och ändå känt att det varit rätt val pga omständigheterna. 

    Kan ju tillägga att min pojkvän verkligen inte vill och jag kan känna att detta nog är det sista vi gör, då han inte är förstående alls att detta är ett svårt val. 
    Jag är redan i vecka 11 och har tvekat ett tag, men känner ändå att abort är bäst då jag önskar mitt barn det bästa  och två föräldrar som kan samarbeta. Men samtidigt är det väldigt tufft och jag är så rädd att ångra mig och ännu räddare att detta kanske är sista chansen för att något kan gå fel eller vad som helst. Jag tar verkligen inte denna gåvan att kunna få barn för givet. 

    Tacksam för svar <3

  • Svar på tråden Tvekar på abort.
  • kanin3

    Tack alla för svar! <3

    Jag har fortfarande inte bestämt mig hundra. Men jag lutar mot abort. Jag känner att jag inte kan tveka mer och jag vill bara kunna släppa det och gå vidare.

    Med min partner däremot så är det dåligt. Jag kunde inte ens svara honom tillbaka när han sa att han älskade mig. Jag började nämligen störtböla förut och har gråtit från och till sen dess och det var därför jag inte kunde svara honom tillbaka för jag känner att om man älskar någon så vill man inte puscha någon till att göra abort när man ser hur personen mår utav det.

  • kanin3

    Hej, jag kollar in en snabbis för att berätta för er hur allt gått. 

    Jag tvekade fram tills jag tog tabletterna och vet fortfarande inte om det var rätt, men gjort är gjort och med tanke på hur livet blivit efter så tror jag kanske att´det var rätt val även om det är svårt att se det just nu. 

    Min fästman som han ändå faktiskt var, dumpade mig fyra dagar efter aborten. Och på dessa två månader har han hunnit skaffa tjej, flytta ihop med henne, köpa en bil för ca 50-60.000 kr och förlova sig igen och troligast har han ett barn på g med henne nu plus att han har blivit bonuspappa till hennes tidigare dotter.

    Mitt hjärta är av på mitten och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna lita på någon igen. Jag förstår ju att han varit otrogen mot mig och att han bara hade ett problem i vårt förhållande och det var barnet jag bar på. 

    Jag saknar och tänker på barnet jag aldrig fick varje dag medans jag vet att han inte har ägnat EN ÄNDA tanke åt det. Han var där när jag spotta ut tabletterna för att jag innerst inne inte ville, för att jag innerst inne visste att jag skulle klara detta med eller utan honom. Han manipulerad mig och jag tycker att han utnyttjade mig i en redan utsatt situation och jag hatar mig själv för att jag inte var stark nog. 
    Samtidigt som jag är tacksam att jag inte behöver ha ett skit med denna hemska jävla människa att göra igen. 

    Jag kommer överleva men just nu är allt väldigt jobbigt. 

    Förlåt för rörig text men alla känslor är överallt just nu. 
    Ha det bäst och tack för alla råd <3

Svar på tråden Tvekar på abort.