Inlägg från: Anonym (J) |Visa alla inlägg
  • Anonym (J)

    Tvekar på abort.

    Jag tvekade, det var inte rätt läge och pappan ville inte alls... Rent praktiskt var det rätt beslut, känslomässigt är jag inte över det än, 5 år senare och gravid igen (planerat) och jätteglad över det, men har aldrig ångrat nåt så mycket i hela mitt liv! Gjorde också kirurgiskt i v.12 då jag tvekade så länge, det är inget fel på mitt liv, fick inga men, eller depression, men det går ALDRIG att ta tillbaka. Idag vet jag att jag hade löst det, på nåt sätt, det hade gått bra. Tvekar du så är mitt råd till dig att gör det inte, man måste vara säker om inte 100% så iaf 99%.

    De till att iaf få samtalsstöd med kurator eller liknande innan du fullföljer.

  • Anonym (J)
    kanin3 skrev 2017-08-22 21:12:07 följande:

    Tack alla för svar! <3

    Jag har fortfarande inte bestämt mig hundra. Men jag lutar mot abort. Jag känner att jag inte kan tveka mer och jag vill bara kunna släppa det och gå vidare.

    Med min partner däremot så är det dåligt. Jag kunde inte ens svara honom tillbaka när han sa att han älskade mig. Jag började nämligen störtböla förut och har gråtit från och till sen dess och det var därför jag inte kunde svara honom tillbaka för jag känner att om man älskar någon så vill man inte puscha någon till att göra abort när man ser hur personen mår utav det.


    Håller med ovanstående, gör det absolut inte för att du tror att du ska kunna "släppa det och gå vidare" det gör du sannolikt inte, jag är en människa nu och var en annan innan min abort, den människa jag var kan jag aldrig bli igen. Man måste känna att det är rätt för en själv, inte göra det pga press, i diskussion med andra som gjort abort har det varit den stora skillnade i våra upplevelser, de som känner att de valde själva och de som känner att de mest gjorde det för andra. De som gjorde det för andra känner som mig, ånger fortfarande, och hade stor sorg efteråt. De som valde själva känner sig tillfreds med beslutet även om de också kände viss sorg och ångest precis efteråt.

    Väljer du att genomföra var beredd på sorgen den tog mig med en sån storm och jag var så chockad att jag var så ledsen, så läääänge! Erbjuder de hjälp så ta den, ångrar djupt att jag inte gick i samtal efteråt.

    Hoppas allt blir till det bästa för dig, hur du än väljer.
  • Anonym (J)
    kanin3 skrev 2017-08-22 21:12:07 följande:

    Tack alla för svar! <3

    Jag har fortfarande inte bestämt mig hundra. Men jag lutar mot abort. Jag känner att jag inte kan tveka mer och jag vill bara kunna släppa det och gå vidare.

    Med min partner däremot så är det dåligt. Jag kunde inte ens svara honom tillbaka när han sa att han älskade mig. Jag började nämligen störtböla förut och har gråtit från och till sen dess och det var därför jag inte kunde svara honom tillbaka för jag känner att om man älskar någon så vill man inte puscha någon till att göra abort när man ser hur personen mår utav det.


    Håller med ovanstående, gör det absolut inte för att du tror att du ska kunna "släppa det och gå vidare" det gör du sannolikt inte, jag är en människa nu och var en annan innan min abort, den människa jag var kan jag aldrig bli igen. Man måste känna att det är rätt för en själv, inte göra det pga press, i diskussion med andra som gjort abort har det varit den stora skillnade i våra upplevelser, de som känner att de valde själva och de som känner att de mest gjorde det för andra. De som gjorde det för andra känner som mig, ånger fortfarande, och hade stor sorg efteråt. De som valde själva känner sig tillfreds med beslutet även om de också kände viss sorg och ångest precis efteråt.

    Väljer du att genomföra var beredd på sorgen den tog mig med en sån storm och jag var så chockad att jag var så ledsen, så läääänge! Erbjuder de hjälp så ta den, ångrar djupt att jag inte gick i samtal efteråt.

    Hoppas allt blir till det bästa för dig, hur du än väljer.
Svar på tråden Tvekar på abort.