Tvekar på abort.

Var i samma sits när jag var 19. Enbart gymnasieutbildning, jobbade extra som servitris. Min pojkvän skulle precis ta studenten och hade inget jobb. Jag ville behålla egentligen men min pojkvän var livrädd, ingen av oss var redo eller hade en aning om vad det innebär med barn.

Jag gjorde kirurgisk abort i v11 och grät i två veckor. Förhållandet tog slut i samma veva då han inte förstod mig alls eller min sorg.

10 år senare är jag glad över att jag tog det tuffa beslutet. Ingen av oss var redo. Barnet hade säkert fått en fantastisk uppväxt, men jag vill att barnet ska vara önskat(även om det är oplanerat). Jag skulle aldrig göra en abort igen, men har sedan den dagen varit noga med att aldrig sätta mig i den situationen igen.