Anonym191 skrev 2017-08-22 18:38:08 följande:
Jag kommer aldrig vilja gå tillbaka dit ändå, enda anledningen att jag jobbar kvar just nu är att jag inte utbildat mig än och inte vill vara arbetslös om jag inte får något annat pga att jag är gravid etc. Mår så otroligt dåligt på det där jobbet.
Löner blir sena pga att pengar inte finns i företaget, de lever på intäkter månad för månad och har ingen back-up-kassa, vilket gör att vi anställda får jobba arslet av oss för att företaget ska få in pengar så att vi får våra löner den månaden också.. chefen är helt bakom flötet.
Jag menar, man hotar väl inte en anställd pga att hon gått in i väggen och dessutom är gravid och därför måste säga upp sig? Han gör samma misstag i företaget om och om igen så det varit nära konkurs 7 gånger på 7 år. Jag orkar inte leva med den stressen längre så efter FL kommer jag söka annat, det är just tiden fram till förlossningen som jag behöver något sätt att hantera mitt mående och min vardag.
Så du tänker mer praktiskt hur du ska lösa allt fram tills fl och sen söka nytt så att du förhoppningsvis har något innan det är dags att börja jobba igen.
Förlåt, jag förstår precis hur det känns med när man förväntas lösa en massa, är navet och sen aldrig får minsta klapp på axeln, men det låter allra mest som att du söker en snabb och enkel utväg.
En utmattningsdepression kan du inte läsa dig till den kommer smygandes och sen PANG. Den dröjer sig kvar ibland i år och ingen som drabbats önskar den åt någon annan.
Är det verkligen stressen så sök hjälp snabbt!!! Ge dig inte. Första gången jag ringde vc fick jag inget gehör, se även till att få samtal.
Jag läser din text som alltför rationell för att inte kunna arbeta och är du frisk i övrigt så borde inte stress, av den sort du beskriver, vara ett problem.
Låter mest som att du är trött på skiten o ser en utväg nu när du är gravid.
Hoppas att du mår bättre och att jag och min närmaste slipper stå för din eventuella sken sjukskrivning.
Faktiskt förolämpande att läsa sånt här när man själv en gång inte kunde gå ur sängen, när minnet svek så att det påverkad hela ens familj vardag när man grät till synes utan anledning mest hela dagarn o när man inte kunde sova på dygn pga ångesten.