Problem med min kvinnlighet

Tror du inte det var förväntningarna av hur det förväntas vara när man är gravid och ammar som gjorde att det blev så negativt? Både dina och andras förväntningar. När jag ammade mitt första barn kändes det inte alls som jag trott. Mådde illa av det och det gjorde ont i magen när livmodern drog ihop sig. Gjorde ont som bara den i bröstvårtorna och blödde och jag grät. Jag trodde att man bara skulle lägga barnet vid bröstet och så skulle det vara underbart för både bebisen och mig...

Bebisen är väl ute hur den än kom ut och flaskmat är lika bra som bröstmat. Man måste inte vara världsmästare i kvinnlighet, du är en bra person i alla fall. Och man måste knte vara superkvinnlig för att vara en bra mamma.

Hur gammalt är barnet?

Hm... Jag har aldrig fött barn och aldrig ammat. Är jag okvinnlig då? Tror ingen skulle påstå det faktiskt. Detta är något du fått för dig bara. Du verkar inte vara helt bekväm med din kvinnliga kropp, men det kan man vara av många orsaker. Det är inte jag heller, och jag skulle nog aldrig kunna amma. Sen kan folk ha åsikter om vad som är rätt och fel, men har aldrig hört någon säga "gud vad okvinnlig hon är som matar barnet med flaska".

Kanske nån som bytt kön till kvinna kan svara på vad som är kvinnligt och hur man känner att man är kvinna ?

Vi kvinnor i Sverige föder ju inte 8 barn längre. Utan det blir väl 1-3 barn för många. Alltså, något vi inte gör så ofta. Man måste ju få vänja sig, eller hur ?

Vi gick på profylaxkurs och jag gick på gravidyoga och en amningskurs innan mitt första. Jag lärde mig andas på ett bra sätt på profylakursen och på amingskursen fick jag bland annat lära mig att

" amning - det är det jag gör " när barnet är nyfött. Allstå,,inte bli splittrad på allt annat man kan göra när man är ledig - utan vara med sitt barn och amma.

Att hitta mig själv som kvinna gjorde jag nog lite för längesedan när jag var i 20-25 årsåldern, hade pojkvän och skulle lära mig att njuta av sex. Som tjej fungerar det bäst att ta emot och ge sig hän - medan killar likt äkta atleter och idrottsmän ångar på in och ut :) ! Nyckeln för mig var att bli mer följsam.

Men i verkliga livet har vi alla som barnsben i skola och idrott lärt oss att prestera och producera och ta för oss. Det är sånt som premieras. Som tjej kan man då bli helt överspänd och ständigt stressad.

Är beredd på att alla inte håller med mig - men så känner jag i alla fall.

Tycker vi har olika roller under livet och med olika personer.
Nu är jag MAMMA, typ lejoninna och hönsmamma.
Andra roller förnuftig storasyster och dotter.
Som fru hoppas jag maken ser mina bra sidor,tex  tar jag hand om honom vid "manlig förkylning" . Att sitta i bilen och säga där borta är en fin strand är kvinnligt, att säga sväng av nästa avfart jag vill bada funkar mycket bättre.
Arme officer, kan köra lastbil och hantera div verktyg.

Tror du är en bra mamma till ditt barn.
PS småbarn är ganska tråkiga.

Ja, eller hur - småbarnstiden kan vara skitjobbig även om barnen också är jättesöta förstås. 1,5 -3,5 års åldern tyckte jag var jobbigast. Barnen springer runt, kan inte koncentrera sig, drar i alla saker, välter, spiller ut, springer runt med saker, får utbrott, skriker, tar inte till sig det man säger, ska ha allting NUU !!@

Då blir man så lagom kvinnlig och följsam.- haha ! Då är man plötsligt tillbaka på ruta 1 och får fixa, planera, förbereda.... då är det slut på gulliga mamma fasen och greja vardagen som gäller.

Var inte så ängslig - utan var glad och stolt över dig själv och din personlighet. Du hsr säkert bra på många saker.

Hej!
Jag tycker att du kan vara stolt över den du är.
Har en vän som gjort kejsarsnitt och valde att inte amma - ser inte henne verkligen inte som mindre kvinna eller sämre människa för det. Funderar själv på att välja bort amning om jag skulle få barn. Hela grejen med graviditet-förlossning-amning/återhämtning verkar skitjobbig - männen kommer då undan lätt.

Jag vänder mig mot könsroller överlag - tycker att de mest begränsar. Inte är jag mindre kvinna för att jag har ett mansdominerat jobb och lyssnar på gubbrock. Och inte är jag mer kvinna för att jag har andra intressen som främst tilltalar kvinnor/flickor. De som säger att du är som en man menar nog det säkert som något positivt, för maskulina drag anses ofta bättre än feminina i vårt samhälle - trams tycker jag!

Du är grym precis som du är.

Hej! Vad tråkigt att höra att du mår dåligt över detta, du är inte den första jag hört detta av. Samhället har skapat någon bild på hur vi kvinnor ska vara och oavsett om man försöker ignorera det eller inte så sätter det sig i ens hjärna. Men egentligen, vem bestämmer vad som är manligt och kvinnligt? Och varför ska man ändra sig pga något nån annan har fått för sig? I grunden är vi alla bara människor som är oss själva och du ska inte ändra dig pga någon annans åsikter. Jag förstår dina tvivel och tankar om att vara en mamma och tycker det är synd att du mådde så dåligt under din graviditet och amning. Men det är inte dig det är fel på, det är samhällets syn och tvång, normer och krav. Jag tror du är en helt fantastisk förälder. Och ditt barn bryr sig inte om du beter dig "kvinnligt" efter samhällets normer. Ditt barn vill bara ha en bra förälder och jag tror du gör ett toppen jobb och ditt barn kommer ha friheten att få bilda sin egen personlighet. 

Över ditt dåliga mående så kanske du ska söka hjälp, för att trivas med dig själv och älska dig själv. Kurator/psykolog kan vara toppen om du är villig att ge det en chans. Du är perfekt precis som du är, och alla har vi våra brister, annars vore vi inte människor. Du har inte misslyckats med något, du mådde dåligt och kämpade dig igenom en skitsvår period men du klarade det! Och alla har saker dom har svårt med som dom känner sig misslyckade över, för dig råkar det vara graviditeten och tiden efter. Men det ändrar inte ditt värde som människa, förälder eller hur fantastisk du är. Du har skapat ett liv och fött ett barn, det är helt otroligt och allt annat än enkelt!! Du är ett mästerverk och det finns bara en av dig. Ändra dig inte för någon annans krav! Jag önskar dig det bästa och lycka till med din resa, många kramar!! 

Visst är det kvinnligt och föda och amma barn, men krasst sagt så är det ett arbete man sköter, där man får göra saker man inte tycker om.
Och givetvis är det en massa man tycker om också.
Så man får ta det dåliga med det bra.

Tror att det ofta anses vara en komplimang att anses lite "manlig" och jag har inga problem med det så, men ibland vill jag ändå bli sedd som kvinna. Det här låter säkert jättekonstigt men har faktiskt funderat på att kontakta psykolog via BVC. Det finns fler bottnar i detta som jag inte är så sugen på att skriva ut här. Men jag känner mig liksom "bestulen" på min kvinnlighet och det gör mig både arg och ledsen.

Men återta din kvinnlighet då, utan att bli extrem feminist.

Sen har jag personligen svårt och se det som ett komplimang att bli kallad manlig som kvinna eller vice versa.
Man kan vara en stark, kvinna och vara i ett mansdominerade yrke utan tappa sin kvinnlighet, träffat en del såna under åren.

Vet inte vad du gör i vardagen, men börja röra dig på ställen där det finns mycket kvinnor och lär.
Lär betyder observera och anpassa in dig, så ska du se att det andra kommer automatiskt om än kanske långsamt.
Detta med anpassa sig låter kanske illa i en del öron, men mitt liv tex går upp på mycket anpassningar till andra.
Skulle jag köra mitt race, så skulle man få ett rätt begränsat liv, men jag är väldigt vetgirig och gillar att uppleva annat.

Men bara för man upplever annat, betyder inte man måste älska det, utan det räcker att man står ut i vissa fall
Och tid till göra saker man älskar, har jag aldrig haft problem med, sen med barn blir det omriktat till barnen förstått.
Men ändå ser vi till att få egentid till göra vad som roar oss, eller ger oss mening(betyder att det inte alltid är roligt).

Så ett råd är, rör dig med mer kvinnor, ta baksätet och observera i början, så ska du se att det eller på plats.
Om du nu verkligen vill ändra dig, förändringar är alltid svåra, även de man vill göra ibland.
En annan är ju byta yrke till kvinnodominerande yrke, men den omställningen kan bli rätt stor för dig.
Så kanske inte rekommendera att pröva först