Abort vecka 17+

Du verkar helt skadad. Är det inte möjligt för dig att framföra dina argument på ett mer vuxnare sätt?

Jag tycker också att han är lika ansvarig men shit asså du har verkligen problem eller så är du typ 14 år me tanke på hur du formulerar dig

Jag vill innerst inne inte. Kan tännka mig hur jävla hemskt det är

Jag förstår inte vad du menar med att det inte är hans fel? Han har haft sex med dig, alla vet att av sex kan konsekvensen bli ett barn. Det är därför man ska skydda sig. Ibland hjälper det inte att skydda sig heller och då blir det ett barn ändå. Alla vet det. Han kan inte komma här nu i vecka 17 och påstå att han inte visste.
Nu har han gått här i ett antal veckor och klappat dig på magen och drömt sig bort tillsammans med dig, det passar sig inte att komma i vecka 17 och sätta ett ultimatum på dig att göra abort.

Det finns mycket mer jag skulle kunna säga om vad jag anser om din killes beteende men tyvärr förvånar det mig inte alls. Jag har själv blivit dumpad efter en abort. Jag blev väldigt nedstämd efteråt, kände att jag hade hamnat i ett djupt svart hål. Då vill inte han vara med mer, han ville ju leva och hitta på saker med sina kompisar, jag kunde väl klara av det här på egen hand?! Att jag därmed fick ägna tid att komma över både en abort och att bli dumpad på detta vidriga sätt, det behövde ju aldrig han se. Det är faktiskt helt otroligt hur killar kan hålla sånt här ifrån sig och vara så okänsliga. Hur svårt kan det vara att tänka sig in i vad en annan människa får gå igenom?!

Nu är det såklart inte så enkelt för en kille heller, han har inte kommit lika långt mentalt in i graviditeten som du har gjort, får han panik så väljer han att hålla verkligheten ifrån sig, men det måste finnas en måtta på vad man kläcker ur sig.

Jag har gjort en abort till, och det var en sen abort, vecka 17+6, så sent man får utan tillstånd från socialstyrelsen. Det är inte något man gör bara så där. Du tar en tablett och får en tid för att läggas in några dagar därpå. Du går till sjukhuset, där väntar man på att barnet ska komma ut, det tog mer än 24 timmar för mig. Jag skulle kunna berätta mer men eftersom du håller detta som ett alternativ så vill jag inte trycka något ner i halsen på dig.
Gör man abort vid tidigare veckor (minns ej exakt vilka veckor) då är det en enklare procedur, man rullas in i en sal, man blir nedsövd, sen vips vaknar man upp och allt är klart. Men även då är det inte lätt, fy för dessa tankar man har, och ledsen länge efteråt. Det är fan inte lätt. Jag grät när de skulle söva ner mig och det gör jävligt ont att tänka på det här nu igen när jag skriver. En del känner sig ju så säkra och tänker inte på det så mycket, och då är det inte lika svårt, men tyvärr är det nog så i Sverige med vår abortlagstiftning för att vi värnar om rätten till abort (vilket jag tycker att vi ska värna om) att man pratar inte så mycket om hur det egentligen är att göra en abort, än mindre hur det egentligen är om man väntar med att göra en abort efter en viss vecka och får göra en s k sen abort. När jag tvekade fram och tillbaka, för och emot, så var det ingen som varnade mig för att vänta för länge utan jag fick veta att jag hade fram till vecka 18 att bestämma mig, så jag tror att medvetenheten hos din kille och andra med honom är väldigt låg för vad en abort, och en sen abort därtill, innebär.

Jag vill inte på något sätt övertala någon att avstå från abort, det finns en anledning till att vi vill ha rätt till abort. Men det är inte okej att sätta ultimatum på någon på det sättet.

Men gör det inte då. Om du inte vill men ändå gör det för att han fått kalla fötter kommer du ångra dig hela livet. Och ert förhållande kommer kanske inte hålla ändå då du inte kommer kunna släppa det faktum att han "tvingade" dig till en sen abort. Du har fördelen här med att det är din kropp och vill du behålla barnet så gör du det. Man ångrar inte ett barn men en abort kan man ångra hela livet.

Vidrigt att ens tänka tanken på abort så sent i graviditeten. Du har haft lång tid på dig att fundera och dessutom finns det preventivmedel, är man inte mogen nog att förstå det så kanske man inte ska ha sex överhuvudtaget.

Och jag upprepar, du upplyser den ovilliga blivande fadern, att ångerrätten är över, tiden har gått ut för detta. Nu är det bara för honom att gilla läget.

Vidrigt att sparka på någon som redan ligger kan jag tycka. Förutsättningar kan ändras, inget någon annan har med att göra. Det går för övrigt att göra abort med tillåtelse fram till v 22 och ännu senare med om det verkligen behövs, men då försöker man oftast rädda barnet om det är möjligt. Och det kan ju vara så att de använt preventivmedel, dumt att anklaga om man inte vet hela bakgrunden. Leder ju bara till massa onödigt tjafs och sårar i onödan. Jag tror ts är mogen och fullt kapabel att ta hand om sitt barn om hon behåller det. Det är ju killen som ställer orimliga ultimatum.

Efter vecka 22 beviljas inga aborter, däremot kan man behöva starta en förlossning tidigt, men då är det för att rädda livet på mamman.
Abort, då avbryter man en graviditet med syftet att det ska inte bli några barn. Att starta en förlossning tidigt gör man för att rädda livet på mamman, syftet är dock att om möjligt rädda  även barnet.

Jag vet att det va dumt skrivet av mig. Blir bara så arg när jag tänker på det lilla livet man har i magen. Jag är i vecka 17 och vet ju att det ligger en mini-bebis därinne.

Sen förstår jag bara inte hur man kan låta en kille påverka en så mycket i valet. "Han vill inte"..nä, synd!

Hej! Jag var i samma situation som du för 3 år sedan! Min sambo ville inte ha barn medan jag ville så gärna det och lurade mig själv att han också ville det. Jag försökte hela tiden dröja ut på tiden så att det skulle vara försent och sa att han kommer vela ha barnet när han ser barnet och så vidare tills en dag det blev försent. Sambon packade sina väskor och lämnade mig och ville absolut inte ha med mig att göra under några omständigheter och sa åt mig att jag tvingade honom till det vilket jag gjorde och inte borde gjort. Ett stort misstag om man tror att det ska bli bra för det blir det knappast. Jag fick min lilla dotter som träffat sin pappa cirka 4 gånger bara han hatar mig och lilla Tess bor i en fin fosterfamilj då jag inte kunde klara av att ta hand om henne! Fick aldrig någon fritid och jag slutade plugga mitt liv blev en röra och jag ångrade mig rejält för jag förstörde inte bara sambons och Tess liv utan mitt eget också. Nu lever vi alla isär men Tess har det bättre i fosterfamilj än hemma hos mig! Jag gav mig i något jag trodde jag hade full kontroll på men hade väldigt fel,så mitt råd till dig är att du inte ska ge dig i något du inte kan klara! Du kan förlora hela ditt liv!