Abort vecka 17+

Anonym (Ledsen)

Äldre 29 Aug 00:09
85 svar

Citera Visa endast Anmäl

Abort vecka 17+

Jag behöver skriva av mig. Jag mår så dåligt och är så ledsen.

Är gravid nu i vecka 17+0. Det var oplanerat. I början var jag glad... eller jag har varit glad hela graviditeten fram tills för några dagar sen. Jag har varit väldigt naiv.

När jag plussade var sambon glad, men också orolig eftersom jag inte hade jobb då. (Vilket jag har nu samt att jag pluggar). Men vi var båda glada men eftet ett par veckor blev han mer och mer orolig och jag förstår honom nu för vi har inget fast boende. Sen var han glad igen och klappade magen och vi pratade om hur vår lilla bebis kommer se ut vem han/hon kommer likna osv. Fram tills i fredags. Då får han verkligen panik och den har smittat av sig på mig. Vi är inte redo för ett barn nu. Jag är 21 år och jag känner att det är för tidigt och vi kan inte ge allt det som ett barn behöver. Vi kan inte ge den tryggheten. Jag är helt förtvivlad. Sambon säger blir det ingen abort så får du ta allt ansvar för barnet. Och jag förstår honom det är ju inte hans fel det här. Vi vill ha barn men inte just nu. Känner mig ensam. Har ingen att prata med. Jag skäms så. Är rädd för att om jah behåller så kommer barnet inte få ett bra liv. Är rädd för att min sambo som jag älskar så otroligt mycket kommer må dåligt över att bli pappa när han inte vill . Jag hatar mig själv för att jag är så pass långt gången och pratar om abort. Och det är inte bara det med boendebiten.. det är massa andra saker.Jag har gråtit ihjäl mig sen i fredags. Om jag bokar en tid för abort tror ni att jag hinner göra den innan veckans slut?

På något sätt så vill jag inte genomföra abort. Hjärnan säger gör abort men hjärtat säger behåll barnet. Fyfan vad jag hatar mig själv just nu. Idag är jag i vecka 17+1. Behöver stöd.
- «
- ‹
- Sida 4 av 8
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Abort vecka 17+
Anonym (Gränsfall)

Äldre 29 Aug 12:25

#31

Citera Visa endast Anmäl

sextiotalist skrev 2017-08-29 12:17:58 följande:
Efter vecka 22 beviljas inga aborter, däremot kan man behöva starta en förlossning tidigt, men då är det för att rädda livet på mamman.

Abort, då avbryter man en graviditet med syftet att det ska inte bli några barn. Att starta en förlossning tidigt gör man för att rädda livet på mamman, syftet är dock att om möjligt rädda även barnet.

Förlåt, ordvalet blev helt fel. Såklart det inte heter abort när det är senare än v 22. Men ja, är barnet riktigt sjukt och det inte är förenat med liv efter den tidpunkten så kan man avsluta graviditeten även av det skälet. Och såklart om det är fara för mammans liv.
Anonym (Gränsfall)

Äldre 29 Aug 12:29

#32

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Usch) skrev 2017-08-29 12:20:20 följande:
Jag vet att det va dumt skrivet av mig. Blir bara så arg när jag tänker på det lilla livet man har i magen. Jag är i vecka 17 och vet ju att det ligger en mini-bebis därinne.

Sen förstår jag bara inte hur man kan låta en kille påverka en så mycket i valet. "Han vill inte"..nä, synd!

Jag förstår absolut att det kan vara provocerande för en del, men alla tänker inte lika. I lagens mening är det inte ett barn förrän efter vecka 22.

Det är nog för att du inte har varit i en sådan sits. Men det är väldigt många som blir påverkade av sin omgivning av både partners och familjemedlemmar. Det är ju därför man i vården verkligen måste försäkra sig att det är kvinnans önskan och ingen annans.
Anonym (gör det inte)

Äldre 29 Aug 12:38

#33

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ledsen) skrev 2017-08-29 10:42:07 följande:
Jag vill innerst inne inte. Kan tännka mig hur jävla hemskt det är
Om du inte vill, ska du absolut inte göra det. Det gäller alla aborter, men särskilt när det handlar om en sen två stegs-abort. Jag har genomgått en sådan, eftersom barnet inte var livsdugligt. Jag var alltså helt säker på att det var enda alternativet - ändå var det helt fruktansvärt.
Jag hade värkar nästan ett helt dygn, innan jag fick föda fram mitt lilla, lilla barn. För det är en liten minibebis man föder. Trots att jag var så säker, vet jag inte hur jag skulle ha överlevt det hela om jag inte haft min man vid min sida. Som stöttade, tröstade och höll om mig när det var som svårast. Så kommer det ju knappast att vara för dig. Tvärtom försöker din kille tvinga dig till något du inte ens vill.

Jag förstår att tankarna bara rusar i din hjärna, och att det inte är ett lätt beslut att fatta. Men 21 år är inte extremt ungt för att få barn. För några årtionden sedan var det tvärtom en vanlig ålder att få sitt första barn. Och det mesta har en förmåga att ordna sig. Du är ung, intelligent (det märks i hur du tänker och formulerar dig) och du bor i ett välfärdsland som Sverige. Man klarar mer än man tror. Men tvinga inte dig att gå igenom en abort som du innerst inne känner är fel. Jag tror aldrig du kommer att förlåta din pojkvän för det. Och kanske inte heller dig själv.
Anonym (Anonym)

Äldre 29 Aug 12:43

#34

Citera Visa endast Anmäl

viseversa skrev 2017-08-29 11:48:26 följande:
Men gör det inte då. Om du inte vill men ändå gör det för att han fått kalla fötter kommer du ångra dig hela livet. Och ert förhållande kommer kanske inte hålla ändå då du inte kommer kunna släppa det faktum att han "tvingade" dig till en sen abort. Du har fördelen här med att det är din kropp och vill du behålla barnet så gör du det. Man ångrar inte ett barn men en abort kan man ångra hela livet.
Man kan faktiskt skaffa barn när som helst det är ju aldrig försent igen! i detta fall förlorar man ju både sambon som älskade en och litade på en och sedan sakta men säkert sitt barn också! Man gör det när det är rätt tid och tro mig den tiden kommer utan att man behöver tvinga en till det! Sambon kommer en dag själv vela skaffa barn utan att du tvingar till det! Alla är ju annorlunda och jag hade precis samma uppfatting som alla ni andra tills det hände mig och jag förstörde min dotters liv och min sambos och så klart mitt eget!
Anonym (Anonym)

Äldre 29 Aug 12:55

#35

Citera Visa endast Anmäl

Hon har skrivit att hon behöver stöd och inte era dåliga råd! Hon skriver ju inte att han tvingar henne göra abort! utan att hon är mellan ska jag eller ska jag inte! och vad vet ni han kanske sagt åt henne från dag 1 men skriver här från förra veckan och inte vill erkänna sitt fel! det kan likaså vara hon som satt sig själv i den situationen på grund av era dåliga råd ni kommer med här! så ge henne STÖD och inte era DÅLIGA RÅD!
Anonym (Li)

Äldre 29 Aug 12:56

#36

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Ledsen) skrev 2017-08-29 00:41:02 följande:
Jag kan tänka mig hur jobbigt det måste vart för dig att gå igenom det.

Jag tycker också att det är för sent att göra en abort nu i vecka 17+. Jag är helt förtvivlad över det.

Hur reagerade din dåvarande sambo på att du valde att behålla? Tack för ditt inlägg.

Han blev jättearg och upprörd och vägrade prata med mig på ett par månader.

Men det gick över, och han är väldigt glad över barnet idag. Han har honom varannan vecka.
Anonym (Allt går att lösa!)

Äldre 29 Aug 13:15

#37

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2017-08-29 12:55:48 följande:
Hon har skrivit att hon behöver stöd och inte era dåliga råd! Hon skriver ju inte att han tvingar henne göra abort! utan att hon är mellan ska jag eller ska jag inte! och vad vet ni han kanske sagt åt henne från dag 1 men skriver här från förra veckan och inte vill erkänna sitt fel! det kan likaså vara hon som satt sig själv i den situationen på grund av era dåliga råd ni kommer med här! så ge henne STÖD och inte era DÅLIGA RÅD!

Så abort är det enda alternativet baserat på din egna historia? Vet du, jag tror faktiskt ts skulle klara av en graviditet och barnet sen utan problem. Valde själv att behålla ett sk oönskat barn. Klarade mig jättebra utan pappan. Han är 10 år och bor med mig. Egentid mm får man alltid offra helt eller delvis den dagen man väljer att behålla sina barn.
sextiotalist

Äldre 29 Aug 13:16

#38

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Gränsfall) skrev 2017-08-29 12:25:32 följande:
Förlåt, ordvalet blev helt fel. Såklart det inte heter abort när det är senare än v 22. Men ja, är barnet riktigt sjukt och det inte är förenat med liv efter den tidpunkten så kan man avsluta graviditeten även av det skälet. Och såklart om det är fara för mammans liv.
Fast det är ju det som diskuterats i media den sista tiden. Att man får inte avbryta en graviditet med avsikt att barnet inte ska födas efter v 22. Sådana beslut får inte tas, det strider mot svensk lagstiftning.
Anonym (t)

Äldre 29 Aug 13:27

#39

Citera Visa endast Anmäl

Lite råd: du är långt gången, ring abortkliniken och se vad de säger. Be om kurator. Prata med kurator. Har du redan varit på mvc: be att få prata med deras psykolog.

Sen är det ju så att gör du nu ingen abort så är det ju bostadsbiten du behöver lägga krut på. Jobb har du, och du pluggar. Om du går till en kurator så är det inte omöjligt att även kuratorn kan ha en och annan idé. Inte för att det är deras jobb att veta hur du ska lösa dina problem men det är inte omöjligt att en person som sitter och lyssnar på dina problem kan komma att tänka på något som du själv inte har tänkt på. I vilket fall som helst, ring och be om hjälp,gå och prata med någon.
Anonym (Anonym)

Äldre 29 Aug 13:35

#40

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Allt går att lösa!) skrev 2017-08-29 13:15:32 följande:
Så abort är det enda alternativet baserat på din egna historia? Vet du, jag tror faktiskt ts skulle klara av en graviditet och barnet sen utan problem. Valde själv att behålla ett sk oönskat barn. Klarade mig jättebra utan pappan. Han är 10 år och bor med mig. Egentid mm får man alltid offra helt eller delvis den dagen man väljer att behålla sina barn.
Var står det?? vart har jag skrivit det miss smartis? Jaha okej han är 10 och bor med dig? trevligt, men du berättar inte om den andra helvetes delen, "du klara dig" klarar sig gör även en narkoman här i sverige men frågan är hur din son mår idag utan en pappa vid hans sida på grund av att du lämnade honom utan en?

«
‹
Sida 4 av 8
1
2
3
4
5
6
7
8
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Abort vecka 17+

Abort vecka 17+

INNEHÅLL