• Anonym (Ledsen)

    Abort vecka 17+

    Jag behöver skriva av mig. Jag mår så dåligt och är så ledsen.

    Är gravid nu i vecka 17+0. Det var oplanerat. I början var jag glad... eller jag har varit glad hela graviditeten fram tills för några dagar sen. Jag har varit väldigt naiv.

    När jag plussade var sambon glad, men också orolig eftersom jag inte hade jobb då. (Vilket jag har nu samt att jag pluggar). Men vi var båda glada men eftet ett par veckor blev han mer och mer orolig och jag förstår honom nu för vi har inget fast boende. Sen var han glad igen och klappade magen och vi pratade om hur vår lilla bebis kommer se ut vem han/hon kommer likna osv. Fram tills i fredags. Då får han verkligen panik och den har smittat av sig på mig. Vi är inte redo för ett barn nu. Jag är 21 år och jag känner att det är för tidigt och vi kan inte ge allt det som ett barn behöver. Vi kan inte ge den tryggheten. Jag är helt förtvivlad. Sambon säger blir det ingen abort så får du ta allt ansvar för barnet. Och jag förstår honom det är ju inte hans fel det här. Vi vill ha barn men inte just nu. Känner mig ensam. Har ingen att prata med. Jag skäms så. Är rädd för att om jah behåller så kommer barnet inte få ett bra liv. Är rädd för att min sambo som jag älskar så otroligt mycket kommer må dåligt över att bli pappa när han inte vill . Jag hatar mig själv för att jag är så pass långt gången och pratar om abort. Och det är inte bara det med boendebiten.. det är massa andra saker.Jag har gråtit ihjäl mig sen i fredags. Om jag bokar en tid för abort tror ni att jag hinner göra den innan veckans slut?

    På något sätt så vill jag inte genomföra abort. Hjärnan säger gör abort men hjärtat säger behåll barnet. Fyfan vad jag hatar mig själv just nu. Idag är jag i vecka 17+1. Behöver stöd.

  • Svar på tråden Abort vecka 17+
  • Anonym (Bostad)

    TS: om du skulle besluta att behålla och pluggar på universitet, samt bor på orten så kolla med det lokala studentbostadsbolaget och mindre aktörer som har studenter som hyresgäster. Oftast kan det finnas en speciell kö för studenter som har eller väntar barn.

    Sen är gränsen för fri abort t.o.m. vecka 18 i Sverige och inte något annat luddigt datum som ett gäng mer eller mindre anynoma användare på ett nätforum tycker sig till.

  • Anonym (C)
    Anonym (Anonym) skrev 2017-08-29 17:03:50 följande:

    Då är att använda kondom också ett mord då det kunde bli ett foster så då är du lika mycket en mördare som alla som gör abort! Vem är du att utesluta vad som är ett mord och vad som inte är det! Man skulle inte godkänna aborter om det vore så pass illa! Det är ett oskyldigt barn som man för med sig in till en kall värld som man förstör livet på är inte det ett mord? 


    Men herregud. Brukar du ha otur när du tänker annars också?

    Ts. Du/ni fixar detta. Ni ville ju ha barnet? Inte konstigt om ni får kalla fötter nu, det är vanligt att få det. Abort i denna veckan är en svår sak att göra. Jag vet då jag arbetar med detta. Ett barn är såklart också en jättegrej men det kommer gå bra!
  • Less is more
    Anonym (Anonym) skrev 2017-08-29 17:03:50 följande:

    Då är att använda kondom också ett mord då det kunde bli ett foster så då är du lika mycket en mördare som alla som gör abort! Vem är du att utesluta vad som är ett mord och vad som inte är det! Man skulle inte godkänna aborter om det vore så pass illa! Det är ett oskyldigt barn som man för med sig in till en kall värld som man förstör livet på är inte det ett mord? 


    En spermie som hamnar i en kondom har ju inte lett till en långt gången graviditet.

    Jag är ingen rabiat abortmotståndare - det finns situationer där det är ok.

    Men när ung (men vuxen) tillräckligt frisk kvinna bär på ett friskt barn i vecka 17 och börjar fundera på abort - säger jag stopp. Det är inget litet ingrepp direkt och man föder fram ett barn.

    Man avslutar inte livet på sitt friska barn i vecka 18-19 om ens största bekymmer som 21 åring är bostad eller jobb. Det brukar man fixa i den åldern förr eller senare. Det ordnar sig.
  • Anonym (C)
    Anonym (Anonym) skrev 2017-08-29 12:43:33 följande:

    Man kan faktiskt skaffa barn när som helst det är ju aldrig försent igen! i detta fall förlorar man ju både sambon som älskade en och litade på en och sedan sakta men säkert sitt barn också! Man gör det när det är rätt tid och tro mig den tiden kommer utan att man behöver tvinga en till det! Sambon kommer en dag själv vela skaffa barn utan att du tvingar till det! Alla är ju annorlunda och jag hade precis samma uppfatting som alla ni andra tills det hände mig och jag förstörde min dotters liv och min sambos och så klart mitt eget! 


    Mållös. Ts har väl för helvete inte tvingat honom till någonting?! Vad har du för problem? På riktigt. Det här är inte sunt.
  • Anonym (Moi)

    Vilken sits du hamnat i. Och vad less man blir på killar som inte tar sitt ansvar!
    Hur som helst, om hjärtat säger att du ska behålla barnet är det rätt väg att gå. Allt löser sig med det praktiska. När det kommer till barn talar hjärtat sant <3
     

  • Anonym (Galet att göra abort så långt in i graviditeten!)
    Less is more skrev 2017-08-29 20:00:15 följande:

    En spermie som hamnar i en kondom har ju inte lett till en långt gången graviditet.

    Jag är ingen rabiat abortmotståndare - det finns situationer där det är ok.

    Men när ung (men vuxen) tillräckligt frisk kvinna bär på ett friskt barn i vecka 17 och börjar fundera på abort - säger jag stopp. Det är inget litet ingrepp direkt och man föder fram ett barn.

    Man avslutar inte livet på sitt friska barn i vecka 18-19 om ens största bekymmer som 21 åring är bostad eller jobb. Det brukar man fixa i den åldern förr eller senare. Det ordnar sig.


    Håller med
  • Anonym (Janelle)
    Anonym (Anonym) skrev 2017-08-29 17:10:29 följande:

    Det är ju just det vi inte vet! Det kan vara hon själv som satt sig i den situationen då sambon aldrig ville ha barn precis som jag gjorde dröjde ut på tiden man kan inte alltid skylla ifrån sig på mannen och säga att de lämnar sitt ansvar då han säger redan från början att de inte är redo för det ansvaret! Det är mer oansvarsfullt ifall man tar sitt eget beslut och då beslutar att man ska tvinga någon till ett ansvar de inte vill ha och inte är redo för och för med ett oskyldigt barn till något sådant väldigt ansvarsfullt!!


    Då borde dom kanske tänkt på detta innan v 12?Och inte komma med den här tanken när det snart är v 18?Och hon var i v 28 nu,och plötsligt inte vill längre?Adoptera?
  • Anonym (Fundera noga)

    Hej.
    Det är inte ovanligt att drabbas av panik när man förstår att det är allvar. Kanske har graviditeten känts som en "dröm om gulliga bebisar" eller ngt annat rosa-skimrande...

    När man är ung är det lätt att glömma alla rationella tankar. Samtidigt är du inte SÅ ung att åldern är ett problem. Du är vuxen och bör klara ansvaret ett barn innebär.

    Fundera om paniken du/ni har handlar om att tiden för att ångra sig börjar rinna ut ..?

    Sen tycker jag du ska vara fullkomligt säker på att beslutet om abort är taget på rätt grunder så att du inte ångrar dig sen.

    Hur kommer du känns om du genomgår en förlossning där du föder fram ett fullt utvecklat foster som du valt att avbryta livet på? Tror du att du och "fina" sambon kommer åka hem och gosa och fortsätta ert "fina" förhållande som förut? Det tror inte jag.

    Jag ät inte emot aborter i sig, men detta ät ingen vanlig abort då du gått lång tid. Hur ni än tar beslutet kommer inget bli som förr i relationen.

    Ta beslutet med dig och barnet i åtanke och inte din sambo.

    Möjligheten finns också att adoptera bort barnet till ngn som inte kan få egna barn om du inte klarar av/ eller vill ta hand om barnet själv. Det är bara 20 veckor dit...

  • Anonym (mor)
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-08-29 00:09:21 följande:

    Jag behöver skriva av mig. Jag mår så dåligt och är så ledsen.

    Är gravid nu i vecka 17+0. Det var oplanerat. I början var jag glad... eller jag har varit glad hela graviditeten fram tills för några dagar sen. Jag har varit väldigt naiv.

    När jag plussade var sambon glad, men också orolig eftersom jag inte hade jobb då. (Vilket jag har nu samt att jag pluggar). Men vi var båda glada men eftet ett par veckor blev han mer och mer orolig och jag förstår honom nu för vi har inget fast boende. Sen var han glad igen och klappade magen och vi pratade om hur vår lilla bebis kommer se ut vem han/hon kommer likna osv. Fram tills i fredags. Då får han verkligen panik och den har smittat av sig på mig. Vi är inte redo för ett barn nu. Jag är 21 år och jag känner att det är för tidigt och vi kan inte ge allt det som ett barn behöver. Vi kan inte ge den tryggheten. Jag är helt förtvivlad. Sambon säger blir det ingen abort så får du ta allt ansvar för barnet. Och jag förstår honom det är ju inte hans fel det här. Vi vill ha barn men inte just nu. Känner mig ensam. Har ingen att prata med. Jag skäms så. Är rädd för att om jah behåller så kommer barnet inte få ett bra liv. Är rädd för att min sambo som jag älskar så otroligt mycket kommer må dåligt över att bli pappa när han inte vill . Jag hatar mig själv för att jag är så pass långt gången och pratar om abort. Och det är inte bara det med boendebiten.. det är massa andra saker.Jag har gråtit ihjäl mig sen i fredags. Om jag bokar en tid för abort tror ni att jag hinner göra den innan veckans slut?

    På något sätt så vill jag inte genomföra abort. Hjärnan säger gör abort men hjärtat säger behåll barnet. Fyfan vad jag hatar mig själv just nu. Idag är jag i vecka 17+1. Behöver stöd.


    Vad menar du med att det "inte är hans fel det här"? Har han inte varit med på ett hörn..............? HUR kan en modern ung kvinna idag resonera på det horribla viset?
  • lollip0p
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-08-29 00:41:02 följande:
    Jag kan tänka mig hur jobbigt det måste vart för dig att gå igenom det.

    Jag tycker också att det är för sent att göra en abort nu i vecka 17+. Jag är helt förtvivlad över det.

    Hur reagerade din dåvarande sambo på att du valde att behålla? Tack för ditt inlägg.
    Här tycker jag att du svarar på din egen fråga:

    "JAG tycker också att det är för sent att göra en abort nu i vecka 17+. JAG är helt förtvivlad över det."

    Det viktigaste är ju faktiskt vad du själv tycker. Beslutet måste vara enbart ditt, ingen annans eftersom det är du som måste leva med det.

    Om du väljer att göra abort får DU leva med konsekvenserna av det. Om du väljer att föda barnet får DU leva med konsekvenserna av det.

    Din kille valde faktiskt sina konsekvenser när han hade oskyddat sex med dig, eftersom han visste att det skulle leda till konsekvensen barn eller inte barn. Det är alltså INTE din uppgift att tänka på vad konsekvenserna kan bli för honom, det var hans uppgift.

    Ett tips är att tänka dig hur det vore om ingen annan försökte att påverka dig åt det ena eller andra hållet och att ingen skulle döma dig för valet du gör.

    Skulle du då innerst inne inte vilja göra abort, gör då inte det. Skulle du vilja det, gör det.

    Tänk på att det är du själv som ska leva med ditt beslut. Du är inte ansvarig för någon annan, vare sig juridiskt eller moraliskt, förutom för ditt barn om du väljer att föda det.

    Lycka till!
Svar på tråden Abort vecka 17+