Exet förstör min nya familj samt vår gemensamma son, psykiskt.

 du nämner ditt äktenskap före din sons hälsa? "samt våran son" det ger lite fel signaler om jag ska vara ärlig

sen finns det ju alltid två sidor så det är svårt at ta ställning till vem som har rätt och fel,det kan ju också vara så att sonen säger en helt annan sak till sin mamma än vad han säger till dig, det är därför ni måste kommunicera bättre, oavsett är det ert barn som får lida mest när föräldrar inte kommer överrens

har ni sonen varannan vecka? dvs lika mycket?

Fast det där känns ju mer som att det ska underlätta för alla vuxna mer?

Ett litet barn bryr sig väl inte så mycket om skolans läge utan försöker vara båda föräldrar till lags, så jag tycker en av er borde ge sig för att få slut på tjafset som tydligen går ut över er son. Svälj stoltheten och strunt i den andre föräldern och koncentrera er på er familj, tänk tex som om det vore att ni borde utanför stan och varit tvugna att ta den förskolan som var en bit bort iallafall, låt inte ex ta över er vardag för det gör hon bara om ni låter henne, ni ger henne ju makten.

För vår del bor dottern övervägande här och träffar sin pappa lördag till söndag varannan helg plus en natt mitt i veckan. Det jag kan se är att hon alltid kommer hem med ett fruktansvärt humör eller uppspeedad när hon har varit hos pappan. Vi brukar skoja om att stormvinden snart sveper in, för fem minuter senare kommer den första konflikten av flera. Då har vi ändå ingen direkt konflikt med pappan mer än att hon inte vill använda byxor som han köpt i 3-4 storlekar större än vad hon har.

Så bara att byta hem och rutiner kan skapa stora problem för ett barn. Ev bråkar hon extra mycket bara för att bli extra sedd eller nåt. Så att sonen blir upp och ner behöver inte betyda så mycket. En del barn reagerar mycket på förändringar.

Jag förstår inte hur modern "löste" det med förskolan då det brukar behövas båda vårdnadshavarnas underskrift vid ansökan. Likaså vid skolval, men barnets folkbokförda adress gäller vid skolval. Att barnet är skrivet i en kommun och går i skola i annan kommun brukar sällan godkännas.

Att ni ska komma till en lösning båda föräldrar godtar tror jag inte är möjligt. Frågan är vad barnet vinner mest på?

Håller med

Vad menar du med att sonen "Går ifrån att vara ett underbar barn till en helt annan, hemsk, oberörd, känslokall människa så fort mamma kommer på tal, eller ens tanken på henne kommer upp."?

Min erfarenhet är att barn reagerar så när de inte vill att den ena föräldern inte ska prata illa/fråga för mycket för det blir tjafs/annat obehagligt om den föräldern som inte är där. Brukar du prata illa om ditt ex med sonen?

Vad menar du med att om du skulle fått din vilja igenom hade du tagit ensam vårdnad och struntat i vad sonen tycker?

Vad menar du med att en 6,5 åring kan åka pendel till och från skolan själv för pendeln är precis bakom skolan?

Jurist redan kontaktat sen en vecka tillbaka, orosanmälan är lagt 2 ggr men socialen tar inget på allvar, försökt med allt, sista utvägen blir juristen.

Hans välmående och hand psykiska påhopp ifrån sin mor går tyvärr ut över oss, hade hon inte kontrollerat honom hade ALLA i familjen mått bra, även sonen.

Den dagen hon slutar upp att förstöra min son, den dagen kommer han må bra. Det han tyvärr inte gör just nu. Pågrund av henne.

Håller med dig att sonen försöker få mig nöjd och när han är hos moden, henne nöjd, föröker få honom att inse att det är hans egna känslor som han ska gå efter och inte våra.

Hur ska man kunna kommunicera med en människa som har bara tänker på sig själv?

Varannan vecka har jag sonen.

Underlättar för sonens rutiner samt fritid då vi har varannan vecka, annars har han ett liv hos den ena försäldern och knappt någon allas hon den andre. Den dagen han får läxor som kommer de inte hinnas genomföras hos mig om skolan är placerad ho modern, finns ingen tid för det. Därför lösningen med skola som är placerad mitt emellan hemmen.

Okej, absolut, om vi ska göra som hon säger, eller vänta, ska hon ha makten eller inte???????

Kan inte koncentrera mig på min familj då hon även kontrollerar den genom min son. 

Då blir det att sonen får vara hos mig på helgerna och henne på veckorna. Hennes beslut verkar ju gå före sonens välmående.

Ledsen det går jag inte med på , då han blir psykiskt förstörd hos henne.

Känner igen det där med "stormvindar", samt storlekar som är för stora, så fort han ens tänker på sin mamma så ändrar han attityd helt, min son är inte längre den sonen som han var för 5 min sedan. Tänk dig en människa som lider av schzofreni. Nu kan man bara utgå ifrån det man sett på TV, men så blir han. Ifrån en människa till en helt annan.

Hon lyckades på något sätt, vet inte hur, då jag inte är den bästa på att kolla upp saker och ting, blivit bättre med tiden då jag inte orkar att bli nertryckt i skiten av modern längre. 

Får jag fråga vem som skulle säga sig emot att han placeras i en annan kommun?

Det jag ser samt min sambo och vår vänner som ser vår sons beteende och ordval så ser de att han behöver stabilitet och rutiner i sin vardag.

Det han inte har idag, enligt hans egna ord när vi har djupa diskussioner så börjar han alltid gråta över situtationen han har hos mamma. 

Men att få henne att ens lyssna på en a örat är lönlöst, "hennes veckor hennes regler, mina veckor mina regler".......Detta är hennes ord varje gång jag tar upp något

Älskar verkligen hennes lösningar.....

Detta är redan gjort