Inlägg från: Anonym (Hjälp nån mer?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjälp nån mer?)

    Förhållandet efter abort

    Jag är en 21 årig tjej som för en vecka sedan gjorde abort. Jag och min pojkvän har inte kännt varandra med en 3 månader och det kom olägligt helt enkelt.. jag vill verkligen ha barn och gjorde en abort för två år sedan som resulterade i att exet inte ville ha barn just då och jag hamna i gråt och barnlängtan och tårar varje kväll tills jag och exet bestämde oss för att det funkade inte då jag inte kunde släppa aborten med honom.. så ett år efter det gick vi skilda vägar.

    Nu när jag nyligt gjort abort igen faller allt ihop som ett korthus. Dom satte in en spiral och jag har väldigt ont och kan knappt sova på kvällarna ligger bara å grubblar om barn, är så sjukt ledsen och allt mitt gråtande och barnlängtan har kommit med nykraft trotts att det alldrig försvann helt. Det känns så sjukt orättvist att envisas med en spiral som gör skit ont som ska göra att man inte får barn på 3 år när man så gärna vill ha det. Samt att jag vet inte hur jag ska kunna ha sex eller känna att jag kommer tillbaks till ett bra förhållande för jag tänker hela tiden på barn, det barnet som skulle kunna varit och kan inte låta bli att vara arg på honom och ledsen att han inte förstår mig och att han kan fortsätta sitt liv som vanligt medan jag mår såhär. Men hur skulle han kunna förstå? Han har ju inte samma längtan som mig och han gick ju inte igenom samma sak han stod bara bredvid.

    Jag sjunker bara mer och mer och får så konstiga idéer typ att jag skulle dra ut spiralen och gå och ha sex med vem som helst bara för att få ett barn osv. Jag skulle aldrig göra sak i såna fantasier men det är bara ett exempel hur hjärn spökena leker med mig efter allt det här..

    det känns så jävla tungt och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka till vardagen..

  • Svar på tråden Förhållandet efter abort
  • Anonym (Hjälp nån mer?)
    Luffi skrev 2017-09-15 02:25:50 följande:

    Jag har aldrig själv gjort abort så jag kan inte helt och fullt sätta mig in i vad du känner men ger ett försök ändå då jag vet hur det är att må absolut bajs och pannkaka.

    Har du pratat med pojkvännen om hur du känner? Att du har svårt att sluta tänka på det osv

    Han kanske tänker på det också men alla syns det inte på utsidan att de mår dåligt, man kan vara lite av en skådespelare ibland. Allt ser bra ut utåt men inombords är det kaos.

    Om du har pratat med honom, vad säger han?

    Det kan vara idé att prata med nån professionell också, då detta gnagt dig en längre tid


    Jag har pratat med honom och han säger mestadels att han inte kan förstå vad jag går igenom då han varken vill ha barn just nu eller ha gått i dom tankarna och sen säger han inte så mycket mer en att nika typ när jag förklarar hur jobbigt det hela är. Han vet om historien med mitt ex men har inte mycket att säga om det helre bara att han är orolig att jag ska göra slut över samma anledning som då. En gång när han va ute å drack kom han hem å grinade hysteriskt och sa att han va ledsen för aborten men sen dess vägrar han prata om det och verkar helt oberörd.

    Jag har pratat mycket proffesionellt inte för den här gången men för förra aborten och ang min barnlängtan och har bara fått tillsvar att jag ska tänka framåt och att det är helt normalt i min ålder att känna så och att jag ska omge mig med andras barn tills vidare etc. Har varit hos många olika och alla säger ungefär detsamma.

    Sen förstår jag vell att det inte är hela världen ur deras synfält, jag är ung kan planera barn sen osvosv men det hjälper mig inte alls att tänka så, för det gör ont och skapar ångest och jobbiga känslor nu. Inget är tröstande om att det kommer ett sen.

    Och man skaffar ju inte barn bara för att heller..
  • Anonym (Hjälp nån mer?)
    Luffi skrev 2017-09-15 02:47:20 följande:

    Låter ju mest som han är rädd att "känna sina känslor" eller hur man ska säga?

    Han känner inte att han måste vara "stark" för dig när han vet att du mår så dåligt över det? Tänkte om det var därför han lekte mussla och klämde ihop allt han orka..

    Vafan.. har du sagt nå om att det inte går att tänka så just nu? Att det är ångest och sorg som präglar ditt liv för tillfället? För då oavsett orsak är det fruktansvärt svårt att överhuvud taget se en framtid.. hade nån sagt så till mig i en sån situation finns risken att jag hade skrattat och frågat "vilken framtid?" ...


    Jag vet inte, det är svårt att veta då jag inte känner honom så väll, för det gör man inte efter så kort tid. Blir ju inte lättare om man inte pratar om det men det är svårt att tjata om det oxå.

    Det är vell lite så det känns oxå, eller inte bara lite. Även om det är barn och det jag tänker på så är det ju fortfarande nästan en besatthet när det inte går att sluta tänka på och det påverkar ens liv. Så jag behöver ju hjälp att sluta tänka på det och komma över det på en lämplig nivå inte bara tro det blir bättre med tiden, för det har det ju bevisligen inte. Och jag har sagt det flera gånger, men det känns inte som dom tar det allvarlig alls. Jag ver ju vars all ångest ligger, jag vet vad det handlar om och att det är där. Vet oxå att jag inte dör av det men det känns ju olidligt att hantera. Tycker du kommer med väldigt kloka ord dock
Svar på tråden Förhållandet efter abort