Inlägg från: Anonym (Panikslagen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Panikslagen)

    Dölja eller vara ärlig?

    Jag och min sambo har ett gemensamt barn och ett varsitt från tidigare relationer. 4 veckor efter att vårt gemensamma barn föddes började jag ta p-spruta för att jag redan fått tillbaka mensen.

    Har just upptäckt att jag är gravid igen och efter ultraljudet i morse står det klart att jag är i vecka 25+3. Vi kan verkligen inte ha ett barn till. Vi har inte råd då vi knappt får det att gå runt som det är. Vi har inte råd med större bil och en till mun att mätta. Jag orkar inte med ännu ett barn då båda mina har vissa särskilda behov som kräver så mycket.

    Ingen av oss tänker väl klart just nu men vi pratade löst om adoption. Alltså att adoptera bort barnet. Men jag har aldrig hört om ett par på 30+ som valt att göra det så jag misstänker att det inte är vanligt.

    Att vi ens undersökte om jag var gravid nu beror på att jag börjar få en riktig bula. Antar att p-sprutan dolt andra symptom.

    Men hur döljer man liksom en graviditet för barnen, våra föräldrar och vänner när magen bara blir större?

    På mitt jobb får man inte jobba efter v30 och hur förklarar man det för kollegor och arbetsgivare?

    Är det bättre att vara öppen med situationen? Är livrädd för eventuella reaktioner från omgivningen om vi säger som det är.

  • Svar på tråden Dölja eller vara ärlig?
  • Anonym (Panikslagen)

    Varför är det svårt att få igenom det i Sverige?

    När jag väntade vårt gemensamma barn blev jag sjukskriven med noll i inkomst tills allt var utrett och klart hos FK, och min sambo skadade sig och blev sjukskriven han med. Vi fick prioritera mat på bordet och tak över huvudet och fick en ganska saftig skuld som idag utmäts på de inkomster vi har. Vi lever med tre barn på KFM's existensminimum och känner verkligen att vi just nu inte klarar av ännu ett barn med så usla ekonomiska förutsättningar. Vi tycker att de barn vi har verkligen påverkas negativt av det och måste fokusera på att lösa vår situation.

    Jag är timvikarie men har fått SGI nollad så jag har inte rätt att gå hem med havandeskapspenning om några veckor. Då står vi där med endast en inkomst, barn som behöver vinterkläder mm. KFM skulle säkert inte utmäta under tiden men då ligger skulden bara och växer med ränta tills vi kan börja betala igen.

  • Anonym (Panikslagen)

    Skuldsanering får vi inte då skulden inte är så stor. Med den plan vi har idag är vi skuldfria om 2,5 år.

    Försörjningsstöd får vi inte då vi har för hög gemensam inkomst för det. Det var under en tillfällig period vi knappt hade någon inkomst alls och då vi har lagt våra besparingar på huset fanns det ingen buffert att ta av. Vi trodde att vi var smarta som inte lånade till renoveringar och lade istället varenda sparad krona på det. Men men...

    Att sälja huset som det är nu skulle ge en förlust och då står vi med både huslån och annat boende att betala.

    Den skuld vi har idag är borta inom överskådlig tid men det är ju precis allt runtomkring som påverkas. Särskilt barnen som vi faktiskt känner att vi inte kan ge tillräckligt i jämförelse med hur deras jämnåriga kamrater har det.

    I dagsläget räknar KFM med att vi har ett litet sparande, vilket vi också har. Men de pengarna skulle ju få gå åt till det som behövs till ännu ett barn och inkomstbortfall när jag inte får jobba efter v 30.

    Det känns som att vi inte kan ge ännu ett barn det som krävs. Man blir inte mätt och varm på enbart kärlek.

Svar på tråden Dölja eller vara ärlig?