Svartsjuka och ärlighet

Alltså porr betyder inget. Det är bara ett sätt att tömma pungen för killar. Inga känslor inblandade. Det är inte sex, bara onani.

Du säger även att du inte nobbar, men att du är trött Ibland. Så med andra ord är killen kåt och tar hand om sina behov själv, då du är för trött för sex. Sen blir du svartsjuk på nån porrbrud? Helt i onödan. Låt onani var en övertrycksventil istället för att låta killen hamna på samma nivå lustnässigt som dig.

Att gå frustrerad utan sex länge är irriterande, och stör mig i vardagen. Bättre då att runka i 5minuter och tömma, och sedan kunna tänka normalt igen och arbeta vidare med det man höll på med.

Otrohet är iofs något som man måste definiera själva i relationen. Men jag själv kan ju tycka att det krävs nån form av interaktion mellan två individer för att det ska räknas. Porr innebär ingen interaktion mellan 2 individer.

Personligen så tycker jag svartsjuka är ganska oattraktivt. Det är en sjuka. Det skapar hinder och orsakar massa onödigt tjafs, begränsar individer. Man måste kunna lita på varandra.

Tack för ditt lugna och raka svar.
Det var det bästa svar jag kan tänka mig
med utgångspunkt från att det du skriver om är något 
ofrånkomligt som män behöver.
Att tona ner det som sjukt river och sliter i en pga "inlevelse"
i vad ens man kan tänkas uppleva av porr. 
Man fantiserar själv sekundärt om vad och hur mannen
fantiserar och tror att tjejen på bilden betyder något oerhört starkt
och fängslande som ger starkare lust än man själv kan ge
därför att hon ger upphov till fantasi medan man själv är
en vardagsfigur.
Man blir tillfälligt nästan "bisexuell" (eller rent av homo -) i den matyriska
inlevelsen i vad man tror att mannen ser.
Porr kan vara brutalt för många kvinnor, det knäcker deras drömmar /
föreställningar  som de måste ha för att gå igång och kunna möta
mannen sexuellt. Kvinnors tändning kan bli svår och komplicerad om
andra kvinnor / bilder av kvinnor ska finnas mellan henna och mannen.

Särskilt om kvinnan ifråga är uppvuxen och uppfostrad på romantiska grunder.
Typ "Man ligger med den man är kär i och vill fortsätta med i fulländad harmoni".

Men jag undrar om alla män resonerar som du i sitt upplevande.
De varierar kanske.
Jag försöker förlika mig med att detta är som det är och man får ta villkoren.

Utifrån kvinnors förväntningar är ju svartsjuka enligt mig inte sjukt.
Även tillfälliga förbindelser kräver en viss TID för en kvinna sexuellt,
jag tror inte många kvinnor verkligen tänder sexuellt efter en kvart på krogen.
Men de kan ju kanske hänga med ändå (går själv aldrig på krogar).
Om kvinnan inte hinner ikapp och är med och ser sig själv som ett objekt i 
positiv mening, blir ju relationen (kort eller lång) skev och mannen får det där
sexuella överläget som skapar svartsjuka. Jag tror att om en kvinna får sin tid
blir hon mindre svartsjuk. Hon hinner med att se sig själv som attraktiv för den
aktuella älskaren.
Men mest pratar jag nu om ett långvarigt förhållande.

Jovisst kan svartsjuka vara oattraktivt, har själv varit med om det (motsats
till det aktuella) men tycker inte att det alltid är precis sjukt.
Beror på om det finns anledning och vem som är det och hur det framförs /märks.
Har i mitt eget förhållande blivit uppvaktad av en annan man på sexuellt vis.
Tyckte inte om det, stängde av personen direkt. Mår dåligt av att tända på fler
än en. Men när jag berättade det för den aktuella mannen som jag har förhållande med, reagerade han knappt! Inte blev han det minsta svartsjuk! Sa bara "Stång av karln då". Punkt slut. Han har inte frågat om den andra fortsatt eller om jag verkligen stängt av (det har jag såklart.).

Men ditt svar håller ett tag för mig. Funderar på att visa det för mannen.
Eller är det att älta vidare kanske ...?

Passusen om tillfälligt sex på krogen förstod jag inte, kan ju iofs bero på att jag inte håller på med sådant. Är i ett förhållande som varat i halva mitt liv.

Om du blir ratad och bortvald till förmån för porr förstår jag om det känns jobbigt, men så var inte läget va? Han tillfredställer väl dina sexuella behov? Snarare förströelse från mannens sida, något som inte betyder något. Se det som ett komplement, inte något som kommer ersätta dig eller drabba dig negativt.

Titta inte på porr själv om du inte gillar det. Då behöver du inte känna press. På vilket sätt måste du möta mannen sexuellt? Pressar han dig att göra sådant du inte gillar? Får han konstiga idéer han vill prova på dig?

Porr är 2d bild med ljud. Verkligheten i 3d, med lukt, känsel och kroppsvätskor och massa annat är en upplevelse som slår porr med hästlängder, tro inte något annat.

Klart inte alla män resonerar som mig. Precis som inte alla kvinnor resonerar som dig. Människor är olika.

Han reagerade inte negativt på att du blev uppvaktad av en annan man för att han litar på dig till fullo. Precis som min fru inte oroar sig när jag är borta över natten på konferens med jobbet. Han är väl inte svartsjuk helt enkelt.

Hoppas du inte låter som svartsjuka förstöra ditt förhållande

Jag tror att du generellt har fel. Svartsjuka är inget medärvt, inget naturligt och inget som måste finnas. Svartsjuka indikerar inte kärlek och ägande är inte charmigt någonstans.

Det finns flera sorters av svartsjuka. Ägandebaserat är kanske det vanligaste: om vi blir ihop tror en del personer att deras partners automatiskt ger upp rätten till en mängd saker: inte bara sina handlingar - vem de får flirta eller hångla eller ligga med, utan i värsta fall även deras fantasier. En del tror att det där är någon slags rättighet som ingår i en monogam relation. Medan de flesta som blir utsatta för det där, framför allt om man faktiskt pratar om det på djupet, ärligt och riktigt aldrig skulle sätta sig i en sådan situation.

Det är som att en arbetsgivare säger att nu när du är anställd får du finna dig i att jag äger dig. Du ska inte bara göra som jag säger, utan även tänka som jag säger. Och - det är jag som bestämmer vad du ska skriva på facebook och vad du ska rösta på. Den där typen av kontrollbeteende och ägande tycker jag är otäckt och har inget att göra i ett kärleksförhållande. Eller för den delen i ett arbetsliv.

De flesta former av svartsjuka handlar helt enkelt om rädsla att bli av med det man lyckats kroka. Det finns en massa strategier för det där - att begränsa vem han umgås med, hur han umgås, att kolla vad han skriver eller vem han har kontakt med.

Istället för att ägna ditt liv åt att kontrollera din partner - för det är så det kommer att bli - hans liv blir som ett a4-papper som du ständigt viker på mitten för att begränsa hans frihet. Man kan inte vika det mer än sex gånger. Antingen är han bara en liten pappersklump utan egen vilja och då kommer du att lämna honom för att han är tråkig, eller så gör han revolt och lämnar dig eftersom den han blev kär i var en person som kunde fokusera på annat än att läsa hans mail och skicka spioner när han och killarna tar en öl för att kolla om det verkligen är fotboll de kollar på.

Och porr. Ja, det finns män som kollar på porr. Om det är det värsta han gör kanske du skall vara jävligt glad.

Jag tror också att du i dina texter ska byta ut "kvinnor" mot "mig". Det finns många, kanske till och med de flesta som inte alls fungerar som du. Det du gör när du generaliserar att "kvinnor", dvs underförstått alla kvinnor gör sådär och då är det helt ok och ett beteende som inte bara är möjligt att försvara, utan till och med norm - det normala - är att motivera ditt eget sjukliga beteende. Prova att skriva om dina inlägg ovan och byt ut varje "kvinnor" mot jag. Stå för att du har svårt för det här. Dra inte in dina medsystrar i det här, för det är helt enkelt inte sant. Och det finns sjuka män med.

Gå och få hjälp med din självkänsla istället. Våga tro att du är tillräckligt bra som du är, att du duger som partner till din kille. Ge honom den frihet som han är värd. på samma sätt som du är värd att göra det du brinner för utan någon kollar av varje steg du tar med en app i telefonen. Tillit och brutal ärlighet skapar starka relationer. Svartsjuka och inlåsning skapar frustrerade människor som vill ut.

Du är till 100% ansvarig för ditt liv.
(Och till 0% ansvarig för din killes liv. Han ansvarar för det.)

Om du identifierar det där som ett sjukt beteende, som är ditt ansvar och som du kan ändra, då kan du förändra det. Ingen annan än du kan välja att förändra dig. Men det är fullt möjligt att leva utan svartsjuka. Det enklaste sättet är som med all KBT: att utsätta dig för det. Att öva på det. Att möta det utan distraktion, projektion eller något annat än att gå in i den och ta tillfället att se djupt in i dig själv: vem du är, vad du behöver för att må bra och hur du kan nå dit på egen hand. Det går.

Lycka till i livet! <3

För mig är svartsjuka en egenskap som skulle göra att jag bröt ett förhållande. Varken jag eller sambon är svartsjuka, jag frågar inte ut honom om vad han gör när han inte med mig. Självklart kan jag fråga hur dagen varit, om resan var trevligt, om han gjort något speciellt. Men sådana frågor som du ställer, skulle jag aldrig (och inte han heller) göra.
Sedan är jag rätt pragmatisk, mina frågor, mina undringar skulle aldrig hindra en person att göra det jag inte vill, skillnaden är att personen döljer det, om det blir svåra konsekvenser.

Jag undrar om det verkligen bara handlar om porr.

Du skriver att han inte vill vänta på dig på morgonen. Du frågar varför men får inget svar.

Du kommer i andra inlägget tillbaka till att du inte tror att "en kvinna" blir svartsjuk om hon får tid.

(Jag håller med P30 om att du ska utgå ifrån hur du känner, inte blanda in oss andra kvinnor. För övrigt är inte alla män lika heller)

Jag tror du har en poäng här. Det är, enligt mig, helt okej att du reagerar på att din man inte ser dina behov och att han inte "orkar" ge dig tid. Stå upp för ditt sätt att vara, men försök att inte se det som åren generellt problem som rör män och kvinnor. Försök se vad det är som brister mellan just er.

Hade jag upplevt att min karl inte orkade ge mig tid och uppskattning hade jag inte heller trivts bra, och jag tycker det låter fruktansvärt trist med en man som inte orkar vänta på morgonen. Jag själv är trög på morgonen. Tack och lov har jag en man som förstår det och VILL vänta på mig.

Jag tycker för övrigt det är helt okej att vara kritisk mot porr. Jag har en hel del negativa synpunkter på porr, men svartsjuka ingår inte, och jag tycker inte heller att porr automatiskt är dåligt för alla.

Rent generellt anser för övrigt att det finns en negativ och tom "sjuklig" svartsjuka, men jag tycker också att det finns en befogad.

Jag skulle nog påstå att jag generellt inte är svartsjuk. Varken i min nuvarande relation, eller i min långa relationen (med den man som är far till mina barn) har jag känt någon svartsjuka. Däremot träffade jag en man emellan dessa, och då (helt oväntat) kände jag svartsjuka vid några tillfällen.

Den sista gången berodde det på att han pratade om en kvinna på ett väldigt varmt sätt och jag fick för mig att han tyckte mer om henne än mig. Jag agerade inte speciellt mycket på det, men jag sa något om det. Han valde sedan henne. Var min svartsjuka fel? Hon VAR ju ett hot mot mig, på riktigt. Innan hon kom med i bilden var jag vid några tillfällen svartsjuk pga ett umgänge han hade med en annan kvinna. Jag har anledning att misstänka att den kvinnan inte var så intresserad av honom, så det blev inget mellan dem(vad jag vet). Kanske hade även hon varit ett hot mot mig om hon varit intresserad av honom.

Är det alltid den svartsjuke som har har fel?

Det anser inte jag. Vore det jag som var problemet, om jag hade en man med jättestort behov av att flirta med andra kvinnor och ägnade mycket tid åt det/dem... Vore det jag som var problemet om han skulle prata jättemycket om andra kvinnor och ägna jättemycket tid åt porr, så att jag kände mig bortglömd och nedprioriterad?

Jag brukar fråga vad min karl gjort under dagen eller hur han haft det, av intresse, liksom han frågar mig. Det händer dock inte varje dag.

Jag tror man måste se svartsjuka utan att bli fyrkantig och se allt svart eller vitt.

Ligger en hel del i det du skriver. Sen tycker jag vissa situationer kan tolkas som svartsjuka men jag vet inte om jag skulle kalla det för svartsjuka. Oftast ser man ju svartsjuka som att man är rädd att mista sin partner, att personen tycker någon annan är viktigare, ger någon annan mer uppmärksamhet, osv. En slags egoism, ägarskap, etc.

Jag har aldrig varit svartsjuk, att andra män kan titta på min partner uppskattande har jag inget emot alls, inte heller att de pratar med henne, eller ens att de flirtar med henne om de inte vet att jag är hennes partner, men jag kan bli riktigt förbannad om någon kommer och stöter på min partner framför ansiktet på mig. Men anledningen till att jag blir förbannad är inte att jag är rädd att min partner ska nappa eller att jag känner att jag äger henne. Det jag blir förbannad över är respektlösheten i att limma på andras tjejer framför ögonen på dem. Det är som att säga "jag vet att du är hennes partner med det skiter jag fullkomligen i jag gör som jag vill ändå".  

Sen håller jag med dig om att en viss svartsjuka kan vara befogat, till exempel om ens partner kliver över gränsen för vad som är ok. Men frågan är om man ska kalla det för svartsjuka eller varningssignaler? Är det inte naturligt att reagera om ens partner går över gränsen?

Ser du - där håller jag inte alls med dig. Kärlek och att äga en person är för mig oförenliga. Det passat inte ihop. Egentligen älskar man en människa först om man skulle vara beredd att låta hen gå. Om det vore det bästa för hen.

Jag brukade inte tänka så när jag var yngre. Då kunde jag vara svartsjuk. Men sedan kom jag fram till en sak: Om man är svartsjuk då är man orolig att förlora sin partner. Så man vill ha partnern kvar. Men om partnern inte vill vara kvar? Vill du ha honom ändå? Nej, tyckte jag. För då uppskattar han ju inte mig. Man vill ju ha en partner som älskar en, som vill vara hos en. Vad är det värt om du måste tvinga partnern att vara kvar? Spionera efter honom för att han inte ska kunna vara otrogen?

Och jag förstår inte hur man kan vara svartsjuk på porr och hur man kan lägga så mycket i det. Och om man vill kolla VAD exakt han tittar på - hur länge har du känt honom? Jag VET vad min man tittar på, om han nu tittar på porr, vilket han gärna får göra. Jag skulle inte kunna bli överraskad över det. Men han kan förstås också prata öppet med mig om det. Det skulle oroa mig om han inte vågade det.

Håller med

Fast problemet är ju att man sällan får veta tex att någon är otrogen, eller blir kär i någon annan. Så man vet ju inte alltid vad som är onödig oro och vad som är en riktiga varningssignaler. Sedan är ju allt inte klockrent. Man kan ju tvivla och tveka. Jag har pratat med flera olika personer där olika typer av svartsjuka har olika grund och slutar på olika sätt. Jag tror man måste vara medveten om att det inte är så lätt, och att olika personer uppfattar saker olika beroende på hur bra relationen i övrigt är. Vissa problem med svartsjuka kanske man har med sig och måste jobba på, andra svartsjukeproblem är befogade, och ytterligare andra beror på att relationen inte är så bra och därför blir sårbar och lätt "störs".

Det är nog därför det finns svartsjuka och sjuklig svartsjuka. Svartsjuka kan jag tycka är normalt om det triggas av saker som avviker från normen, till exempel om ens partner är lite väl närgången med någon. Alla har trotts allt gränser och stolthet. Sjuklig svartsjuka är en helt annan sak. Problemet är dock att människor som är sjukligt svartsjuka sällan tycker det själva, de anser sig ha goda anledningar till sin svartsjuka.

Det beror kanske på vad som klassas som svartsjuka?
Om din partner drar av sig brallorna och går in i ett rum med någon annan, är det acceptabelt bara för att man älskar personen?

Det är ju skillnad mellan befogad svartsjuka och obefogad svartsjuka, sen kan iof var gränsen mellan dessa går diskuteras, men jag tycker att svartsjuka absolut kan vara både naturlig och befogad ibland. Bara för att man älskar någon betyder inte det att man behöver tolerera precis allt personen gör, ett förhållande handlar inte enbart om tillit utan även om ömsesidig respekt.

Angående porr håller jag med dig om att det inte finns anledning till svartsjuka OM det inte går ut över förhållandet. Om porr ersätter sex och närhet blir det problem.

Jo, det är klart - om ens partner utan att ens försöker dölja det är otrogen - det är ju också fråga om respekt. Det är en deal-breaker, för att man har ju varit överens om att ha en monogam relation.

Och det kan också hända att man blir lite ... orolig när man ser sin partner vara väldigt intresserad av en annan person.

Fast jag vet att man kan utnyttja det där med anklagade om sjuklig svartsjuka. En person som är otrogen vill ju dölja det, och att anklaga partnern för "sjuklig" svartsjuka är inte ovanligt. Självklart en jättebra grej för dem som vill "komma undan". Det gör ju det hela svårare.

Dessutom behöver det inte ens bero på att någon gjort fel. Jag blev svartsjuk på en tidigare man, för att han verkade så förtjust i en annan kvinna. Jag tror faktiskt inte han gjorde något. Det var KÄNSLORNA jag blev svartsjuk för... Befogat(!) för han valde henne. Det kunde ju i princip samma läge, fast obefogat. Då hade jag kanske blivit betraktad som sjukligt svartsjuk.

Ja, otrogna människor använder sig gärna av alla knep som står tillhands för att slinka undan. Att anklaga sin partner för att vara paranoid eller svartsjuk är mer regel än undantag. Och när misstankarna väl blir bekräftade och de blir påkomna tvekar de inte att lägga hela skulden på sin partner "om du hade bekräftat mig mer så hade jag aaaaaldrig gjort såhär"