Oskyldigt anklagad för misshandel...ett helvete!

Och NEJ, den mannen är en verkligt bra förälder och har inte gjort något alls av det som mamman sa. Det är helt säkerställt och hon även erkände sen att hon sa det för att hon ville verka bättre själv, när hon själv hade gjort dumheter.  
Denna persons psykiska ohälsa är medfödd men brakade inte loss ordentligt förrän hon var vuxen, det har också utretts. 

Kan du kanske bara acceptera att du inte vet allt här i världen, om precis varje annan människa?

Varför skulle en kvinna inte kunna ljuga om sånt här?

Åklagaren i detta fallet var en kvinna som lade ner detta, domaren i rätten för mitt enskilda åtal om grovt förtal där ex. sambon medgav att det inte varit hennes avsikt att beskylla mig för misshandel var med en kvinna.

När ex. sambon puttade in mig i en hylla så fick denne panik, och det ena ledde till det andra. Jag har med en ljudinspelning där min ex. sambo säger att jag aldrig har slagit henne, och att jag aldrig skulle slå henne. Hon säger med att jag har fått försvara mig mot henne...det finns film där jag inte utgör något som helst hot mot henne men hon angriper mig ändå, som slutar med att jag får hjärnskakning.

Så detta är utrett med råge, men det är inte det min tråd handlar om...utan om det sociala haveri som det medfört för mig att bli oskyldigt anklagad!

Sånt här beteende sitter inte mellan benen utan i huvudet. Det finns helt enkelt människor som inte har samma känsloregister som vi andra. Till dig Lina kan jag väl säga att du väl är normal helt enkelt och inte haft oturen att bli drabbad. Det är inte så märkligt att man tänker som du då.

Det finns dock tyvärr manipulativa och instabila våldsverkare utan samvete som bara vill suga i sig andra människors livsenergi och som förvrider allting till sin motsats och alltid hinner först med att tuta i omgivningen lögner som man aldrig kan komma ikapp med sanningen. Det är inte logiskt. Det finns ingen anledning att göra så. Det är därför offren inte blir trodda. Det är också därför man kan stanna i en så destruktiv relation. För det går inte in att en medmänniska kan göra så. Man väntar på att det blir bättre medans man blir nedbruten bit för bit. Man blir tacksam för att man inte blir slagen, när det plötsligt är lugnt. *Naturligtvis* gör våldsverkaren allt i sin makt för att inte bli upptäckt. Och för att krossa sitt offer på värsta möjliga tänkbara sätt om sanningen riskerar att komma fram. 

Det är klart att alla kan skapa en fejkad story på Familjeliv för att få information att använda i något scenario, men den mest troliga förklaringen är att TS talar sanning. 

TS, läs på om det här beteendemönstret med partnervåld du utsatts för. Läs även på om diverse empatistörningar och liknande för att få dig en uppfattning om vad det är som du kan ha varit utsatt för. och gå i terapi. Om någon reagerar på ordet empatistörning så står jag för att man har en empatistörning om man misshandlar sin partner fysiskt och psykiskt och isolerar en genom att vända vänner emot en.

Jag känner med dig och förstår precis vad du går igenom.

Den här tråden är ett fint exempel på allt som är fel med dagens feminism  När det finns bevis att kvinnan är en lögnare så har ni fortfarande mage att säga att ts har misshandlat sitt ex... Som vanligt är kvinnan alltid helt oskyldig till någon form av brott, trots att det finns bevis som pekar på motsatsen.

Håller med, det är skrämmande

Men varför kalla henne för Ko ?

Det ska nog stå hon och inte kon

Hade jag inte haft alla bevis (ljudfiler, filmer m.m.) som jag hade för motsatsen så hade jag varit rökt. Så enkelt är det...var ingen som lyssnade nämnvärt på vad jag sa. Det var som sagt så viktigt att få tag i mig så man gjorde husrannsakan m.m. och att jag skulle palla mig hem från USA. Ex. sambon påstod att jag flytt dit m.m.

Det handlar väl inte om feminism? Det handlar om en eller upp par mindre bemedlade som uppenbarligen inte hade nåt bättre för sig än att sitta och försöka vigla upp en tråd på ett forum. 

ta mitt förslag på sid 1, du kanske missade det?

Jag har redan tagit dokumentet och postat det med ett följebrev till alla som jag kunde komma på som kunde ha nått med detta att göra.

Men det är en balansgång det med, kommer få lida för det med tror jag!

Dock måste jag göra nått, jag har blivit misshandlad p.g.a. av hennes anklagelser, jag har blivit hotad m.m. och till slut kom så kom hoten från personer så långt utanför våran sfär så det var skrämmande. Har till och med varit på förhör hos polisen i en utredning om stämpling till grov misshandel av mig...allt detta gör att jag knappt går ut. Senast idag så gick jag till Maxi på dagen, och fick panikångest för jag hela tiden är på min vakt. 

Men det är sådan skillnad på när kvinnor och män blir utsatta, jag dömdes direkt...av alla. Hade jag varit kvinna som sagt att jag blivit misshandlad så hade jag fått massa stöd...av vänner, polis m.m. men i mitt fall så är det mer att detta skall jag tåla. Du är man...

Det är först efter att hon medgav i rätten att detta inte var sant som staten i form av kommunen, polis m.m. börjat bry sig. 

Jag kan öppet säga att jag i mångt och mycket inte längre vill leva, känner att värdet med livet är borta. Tyvärr. 

Visst jag kunde så som så många andra män när dem bli anklagade gå och gömma mig, men jag är inte sådan. Och jag tror att många män som är oskyldiga till saker, för jag är övertygad om att dem är många fler än vad samhället vill medge gömmer sig just för det som jag utsätts för, istället för att ta kampen för rättvisan.

Men vill göra en sak klar, jag är inte arg på min ex sambo. Alla göra vi saker som vi ångrar, men är besviken att hon uppehöll detta i 4 månader...besviken på att den personen som jag i ett år stöttade när denna fick livmoderhalscancer ens får för sig att anklaga mig för nått jag aldrig har gjort...är minst sagt besviken!

Vissa saker gör man bara inte...

När det inte kunde bli värre..

Till alla som tror att kvinnor som kön automatiskt är änglar och aldrig kapabla till något illa, jag är kvinna och har gjort illa män, psykiskt och fysiskt.

Och tror ni mina problem varit totalt unika i mitt kön ?

Då kan väl mobbningen tjejer gör i skolan bli en påminnelse vad vi är kapabla till.

Jag har sett så mycket och själv gått igenom våld manipulation och lögner från båda könen och jag själv är ett levande bevis för att kvinnor kan vara skyldiga vi med.

Okej ljugit har jag inte och absolut inte fejkat en anmälan så nåt samvete fanns väl i all tappad kontroll, men om jag hade velat göra livet surt för en man hade jag kunnat? Speciellt när feminism klampar över män som nya normen, det är ingen rocket science att skadar man sig själv skadar man tillslut andra om man inte får hjälp/ söker hjälp. Som mobbning. Vem som helst kan bli offer och vem som helst kan vara förövaren.

Jag vet dessutom män som blivit lika pissade på av rättssystemet som kvinnor. Ingen går säker i denna värld och vem som helst är benägen att skada andra. TS talar om ett sant fenomen och om tillräckligt många gaddar ihop sig kan en oskyldig person med bevis bli dömd ändå och det är inte ovanligt att män idag vill spela in /ha bevakningskamera för att bevisa att män kan också vara offer.

TS jag lider med dig. Man vet inte vem man är tillsammans med förrän personen tappar kontrollen. Ett uttryck.

Det är inte många som tänker på att en man som blivit anmäld kan vara oskyldig och processen ni måste gå igenom och hur hela livet krymper ihop bara för att man fått en anmälan. Det är läskigt vilken makt vi människor har över varandra. Jag har varit i bråk i relationer då killen varit så rädd att han velat spela in allting för han trodde jag skulle ljuga ihop att han gått på mig och att polisen skulle storma in och ta han, han hade kanske varit med om tjejer som ljugit. Självklart sa jag att jag aldrig skulle vilja förstöra hans liv eller ljuga om något så allvarligt. Det obehagligaste med din story är hade du inte haft bevis hade det kunnat gått riktigt illa för dig, starkt att kämpa vidare ! Dina gamla gamla vänner är fega och följer bara grupptryck att frysa ut den som är utpekad utan att göra egna slutsatser. Suger gör det. Hade nog satsat på flytta och börja om ifall det var möjligt.

Att leva i ett misshandelsförhållande drabbar förstås på många plan och det jobbiga är ju inte slut bara för att förhållandet är s.ut. Många lever ju också i skräck för sitt ex långt efter att förhållandet tar slut och tvingas leva under skyddad identitet. Så att hamna i ett destruktivt förhållande måste vara något av det absolut värsta man kan rpka ut för.

Många vittnar ju också om det som du skriver om, att inte bli trodda av sina närmaste, för "hen är ju så snäll". Många har ju felaktigt för sig att det är en viss typ som misshandlar och kan inte ta till sig att den där killen eller tjejen som är så snäll och trevlig kan utsötta någon för det. Jag tänker mig att det sveket många gånger är lika tufft som misshandeln i sig. Många blir ensamma och isolerade när de lyckas lämna ett misshandelsförhållande.

Du skriver att du vill bort från allt. Kan du inte flytta till en ny stadvoch skaffa en nystart i ditt liv?

Har du fått tag på en bra terapeut eller liknande som kan hjälpa dig att bearbeta det du varit med om?

Håller med