Han kan inte säga att det är omöjligt att gå tillbaka till ex

Men jag vet till 100% att jag inte skulle gå tillbaka till något ex. Det har ju tagit slut av en anledning så varför upprepa något som inte fungerat. Om man dessutom inte har någon attraktion alls till personen så..

Ja, och det vet inte din nuvarande.

Om din nuvarande försvinner skulle du kanske bli tillsammans med någon annan. Är det ett problem?

Jag hade släppt det direkt. Att diskutera hypotetiska frågor och sedan gå och älta skiten tar energi från vettiga saker.

Om man inte kan hantare hypotetiska diskussioner ska man inte ges sig in i dem.

Fast det kan du inte veta. Du vet att du känner så idag. Vad som händer och vad du känner om 10 år har du ingen aning om. Ja visst har förhållandet tagit slut av en anledning, men det finns ju en anledning till att ni blev ihop ifrån början också.

Att man orkar leva med all ovisshet som livet per definition för med sig är givetvis inte samma sak som att vara vare sig hård, tuff eller oempatisk. Det är - och det inser nog du också - helt omöjligt att ge andra den sorts försäkringar som du tycker dig behöva och vilja ha. Du kan säkert hitta någon som är beredd att göra det ("Nej älskling, jag kommer aldrig att gå tillbaka till mitt ex eller träffa någon annan om du dör", "Självklart kommer jag aldrig att lämna dig vad som än händer", "Ja, jag kommer att ta hand om dig vad du än råkar ut för") men det innebär inget annan än att det är en utsaga, något den personen säger. Ingen kan verkligen veta sådant innan det inträffat. 

Hur empatisk är du själv förresten? Du verkar ju ha svårt att förstå din mans sätt att uttrycka sig på och du verkar heller inte respektera innebörden i hans yttranden. Betyder det att du tycker att din "linje" är rättare än hans?

Ja jag försöker släppa det men det går inte. Känner mig bara så ledsen. Just henne... förstår om han träffat någon helt ny men inte exet.
Gör att vårt förhållande inte känns lika speciellt längre.

Dags att ta konsekvenserna av vad han säger. Bryt upp och gå vidare.

Det är väl oftast inte så den här sortens problem brukar få sin lösning, vad jag förstått. Istället brukar väl det suras, suckas, gråtas, anklagas, vädjas, skrikas tills dess att den som svarade "fel" sagt det "rätta". Tyvärr brukar inte heller det räcka eftersom det "rätta" då blivit framtvingat och därmed inte betyder lika mycket som om stackaren sagt (och tyckt!) det redan från starten och kommit på det för egen maskin, så att säga. 

Jag håller med den i tråden som kallade det ? mellanstadiediskussion?. Det förmildrades verkligen inte av att ni/ (=du?) fått uppslaget av något du såg på tv. Det är inte riktigt friskt/ vuxet att se någon göra något sårande på tv och direkt anklaga/ ifrågasätta sin partner: skulle du kunna göra så??? Din partner höll sig på en högre och sannare nivå: ?det kan man aldrig veta!? Varför vill du hänga fast vid denna ickefråga och hålla bråket vid liv. Det handlar om vad som händer när du är DÖD! Lev i nuet. Var tacksam för det du har. Sluta älta imaginära problem, tids nog får ni verkliga att reda ut.