Han kan inte säga att det är omöjligt att gå tillbaka till ex

Nej det är jag inte osäker på vår relation. Men jag vill känna mig speciell och om han kan tänka sig att gå tillbaka till henne, det får mig att känna mig som vem som helst. Trodde vi hade något unikt och då borde inte ett ex ens vara ett alternativ.

Är det just hon som måste vara helt otänkbar? Eller gäller det alla, alltid?

Det är klart att du är speciell för honom, han är tillsammans med dig och lever med dig! Men du måste väl ändå förstå att livet förändras, känslor förändras och saker händer som man inte har kontroll över. 

Om det ni har är så unikt (det är det inte) så tänker du att han aldrig skulle gå vidare om du dör - han ska sörja dig i all evighet eftersom du var den enda han någonsin kunde älska.

Att du inte kan förstå andras känslor och att mänskliga relationer är komplexa är en brist hos dig, inte hos honom. Det inser du va?

Ja det är just hon som jag hade hoppats på skulle vara otänkbar.
En helt annan sak om han träffat någon helt ny.

Om han skulle dö eller göra slut, skulle du leva som singel resten av livet?

Kanske inte men jag hade definitivt inte gått tillbaka till ett ex som inte varit bra för mig iaf.

Men det du är sårad över är att du uppfattar det som att han tycker att hon är speciell trots att han är tillsammans med dig. Så det bevisar ju precis vad du önskar dig - han kan tycka att du är speciell och ha en relation med dig trots att han också tyckte - och kanske till viss del tycker eller i alla fall möjligen skulle kunna tycka igen - att hon var speciell. Och så ser det ju ut för många. Den man var ihop med var speciell på ett eller annat sätt och därför var man tillsammans med den personen. En del internaliserar sina känslor för och tid tillsammans med tidigare partners som delar av det det som format dem till deras nuvarande person utan att det förtar det unika i den relation de för tillfället har. 

För övrigt har han väl inte sagt att han kan tänka sig att gå tillbaka till henne. Han har sagt att det är omöjligt att säga att han inte skulle göra det i händelse av din död.

Du är prematurt sårad över något som kan komma eller inte kommer att ske om och när du dör. Det är ganska absurt att du inte själv ser det absurda i att sura över en sådan sak. 

Och nu är han ihop med dig som, om du fortsätter så här, inte heller är bra för honom att vara tillsammans med. Det gränsar till psykisk misshandel, det du ägnar dig åt. Det är ju liksom inte mycket värt att vara empatisk om det är väl dolt under skuldbeläggande kyla.

Så du kan tänka dig en annan kille efter honom alltså! Hur speceillt tycker du ert förhållande är igentligen?

Fast jag kan nog inte hålla med. Det låter som om du är osäker. Eller möjligen att du inte känner dig speciell för honom som det är nu. Annars skulle en sån här liten grej (och tillika högst teoretiskt resonemang) inte få dig ur balans.

Om ni har något unikt (vilket du verkar ha känt innan den här diskussionen) så är det ju så. Men om du går bort så finns inte det där unika kvar. Förutsättningen i diskussionen är ju att du (och det unika ni har) inte finns kvar i världen längre. Vem kan förutspå hur man reagerar då? Det gör inte dig mindre speciell NU.

Och om du läste min lilla historia ovan (om mitt ex och hans ex) så är det ju så att en person som inte var bra för en förr mycket väl kan ändras och mogna och bli bra för en vid en annan tidpunkt. Som med mitt ex och hans ex. Jag tror (och hoppas) att de är lyckliga tillsammans nu, det var de inte första gången de var tillsammans. Det gör inte att jag känner att hans och min tid tillsammans var mindre speciell. Och jag tror inte att han gör det heller. Men hon är bäst för honom NU. DÅ var hon inte det.

Men nu får du ju ge dig! Vilka anklagelser du har mot mig! Antar att du aldrig varit sårad utan alltid lika rationell,trevlig och glad mot din omgivning.