MariaLW skrev 2017-12-05 16:07:30 följande:
Hej! Skriver här också.
Upptäckte igår att jag är gravid. Är 40 år och min sambo är 44 år (41 och 45 när barnet föds) Just nu är det många tankar som flyger genom huvudet. Ska vi? Ska vi inte?
Vi har inga gemensamma barn. Han har en på 13 och en på 10 år, och jag en 10 åring och en på 7 år. Mina barn bor hos oss v.a.v. medans hans barn bor v.a helg.
Tidigare har vi pratat om att skaffa ett gemensamt, men kommit fram till att vi har det bra som det är. Visst, jag hade en ganska stark längtan ett tag, men släppte den strax innan jag fyllde 40.
Känns som om vi är för gamla. Kanske inte just nu, men sen, när barnet är tonåring. Och barnet kommer bo hemma ända till pension. Och vad ska de andra barnen tycka? Har man tid och energi att ge till dem alla? Nu är ju de så pass stora att de sköter en hel del själva, så ska man börja om med sömnlösa nätter, blöjor, amning, matning, dagis mm, mm. Men samtidigt så skulle det ju vara hur mysigt som helst med en liten till. Åh, vet inte hur vi ska göra? Förstår att ingen annan heller har svaren åt oss. Ville mest bara skriva av mig. Jag bor också i Stockholm.
Hej där,
Oj va svårt :-/ Förstår precis alla tankar åt båda hållen. Vi velade länge också. Nu var detta extremt planerat eftersom det blev en IVF men vi tänkte länge innan att det faktiskt är rätt bekvämt nu med större barn som klarar sig själva och som vi lätt kan lämna bort och få egentid osv. Men ändå kändes det som underbart att ha något gemensamt också plus att de större barnen kan hjälpa till och vara mer delaktiga. Men men , en pärs lär det ju bli
Åldern är knepig, vi försöker att inte tänka på hur gamla vi kommer vara när barnet är t.ex 10...men visst lär vi inte vara de yngsta föräldrarna på klassmöterna direkt....
Älta på du bara, det behöver man