Anonym (projo)

Äldre 27 Nov 18:49

43 svar

Hur hanterar ni projicering?

Antar att de flesta råkat ut för fenomenet någon gång i livet - projicering - när man lägger över ens egna besvikelser, misstag och tillkortakommanden på de närmaste.

Ibland dyker det upp i vardagen och då går det ju att ta avstånd från eftersom man inte har en nära relation till den som projicerar. Men när det blir en del av ett förhållande och återkommer med jämna mellanrum, måste man kunna hantera det.

Jag har nu råkat ut för det i två av mina långa förhållanden i livet. I båda stod jag till slut inte ut. Det var som att leva på ett minfält. Oavsett hur välvillig man än var, om man gav komplimanger eller ville stötta kunde bomben explodera och man blev utskälld eller på annat sätt påhoppad helt utan anledning.

Exempel:

Hon (45+) kommer ut ur badrummet och säger: "Åh, jag tycker jag har blivit så rynkig". Jag: "Men älskling... jag tycker verkligen inte du är rynkig". Hon: "Men jag ser ju i spegeln hur jag ser ut...". Jag: "Ok, men du ska veta att jag i alla fall inte tycker du är rynkig. Jag tycker du är jättefin". Hon: "Jag skiter väl i vad du tycker..."

Exempel:

Jag reser ibland i jobbet. Så hon (40+) bad mig en gång skicka datum för en kommande månad på sms så hon kunde skriva in dem i sin kalender, så hon kunde ha bra koll på när jag skulle vara borta. Jag gjorde det direkt. Dagen efter frågade jag om hon fått dem och lagt dem i kalendern. Det hade hon. En dag såg jag dem även inskrivna i kökskalendern som hängde precis vid dörren ut ur köket där hon även skrev in annat. Så en månad senare frågade hon "vad vi skulle göra nästa fredag/lördag". Jag sade: "Men, du vet ju att jag är borta torsdag-lördag"? "Va?", svarade hon. "Neeeej", hade sett fram emot att ses. Jag: "Ja, det är verkligen synd men du fick datumen för längesedan och sade att du skrivit in dem. Och jag har sett dem i kalendern i köket, så jag trodde du visste". Hon: "Ja, i och för sig. Men det där behöver du inte lägga på mig. Du hade kunnat påminna mig!". Och så gav hon mig en mördarblick och rusade därifrån som halvtokig.

Jag har ganska många exempel av detta slag där det pyser ut aggressioner och frustration på ett helt ologiskt sätt. Hur hanterar man sådant på bästa sätt. Jag blir chockad och ledsen varje gång. Hinner inte ens reagera eftersom det kommer som blixtar från en klarblå himmel.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:17

#31

Anonym (Utsätt dig inte) skrev 2017-11-29 22:47:47 följande:

Hon verkar inte ha något som helst begrepp om den gyllene regeln "behandla andra som du själv vill bli bemött".

Prata med henne om att om ni ska fortsätta ihop så får hon tagga ner. Leder detta bara till ytterligare en anklagelse om att det är du som gör fel som påpekar detta svara då att man måste kunna diskutera i ett förhållande.

Så tänker jag också. Och så har jag känt. Jag tappade lusten att fortsätta ge komplimanger och vara stöttande eftersom risken var för stor att jag skulle bli avvisad på ett otrevligt sätt. Det känns som att komma med det bästa man har (även när man själv är trött och sliten) och se det kastas i papperskorgen. Det är det jag menar - hur tar man hand om det när det hamnat i papperskorgen för att man ska orka ge igen. För ett förhållande där man slutar ge känns inte som något förhållande alls. Och som sagt - detta hände ofta.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:26

#32

Anonym (Projektion) skrev 2017-11-29 23:03:53 följande:

Ja exempelvis idag var jag inte alls glad på mig själv var besviken att jag inte fått något gjort idag och sovit dåligt, jag rymde till toaletten duschade fixade mig fräsch (självrespekt) och min partner han läser av mig på direkten och frågar varför jag är på dåligt humör. Jag tänker en gång innan jag svarar lugnt "Nä jag är bara inte okej just nu,vill inte prata om det, men det är ingenting du har gjort" så tackade han för det lugna svaret som innan varit "NEJ JAG ÄR INTE SUR!" Och sen tog jag och gjorde det jag behövde för att få igång motorn i mig så att säga, och nu är jag lugn och läget under kontroll.

Hur du kan hantera projektionen hon gör, hmm...

Min man han avvisade mig. Åkte ifrån mig. Visade att han verkligen inte klarade av mig. Du behöver kunna skydda dig själv på nåt sätt,stänga in dig i något rum och behålla din glädje, men kan du inte prata med henne om det också? Säga att du kommer påminna henne "Language" och att hon få får chans att säga förlåt och bete sig med lugn och respekt mot dig. Det vore det bästa. Antingen det eller att hon inte får vara inomhus med den attityden, att ni kommer överens att hon måste gå ut och gå av sig ilskan t.ex

Var detta en partner eller fru?

Hur kan ni kommunicera i vanliga fall?

Nja, leta andra och vara otrogen gör inte saken bättre.

Och lämna henne för att andra är bättre,ja och nej. Det finns alltid nåt problem att jobba med i relationer det kan vara precis vad som helst så gräset blir inte grönare på andra sidan. Projektion är ju det minsta problemet om du bara kan få henne att inse att det verkligen sårar dig och får dig att tvivla på er relation.

Det hade jag uppskattat - att få förvarningar: "Jag är på dåligt humör men det handlar inte om dig". Då kan man ta vissa utbrott. Men så var det aldrig. Jag kände mig ständigt påhoppad för något som inte alls hade med att göra och trots att jag ständigt var på hennes sida. När jag påpekade hur det kändes och att det blev en otrygg situation varje gång vi träffades eftersom jag fick trippa på tå, kände hon sig anklagad för att vara en instabil partner. Och svaret blev alltid: "Jag är så här!".

Detta var partners i ungefär tre år långa förhållanden.

För övrigt kunde vi kommunicera mycket bra. Men från ingenstans kunde hon (båda) få utbrott var vi än befann oss - hemma, på stan eller i sällskap med andra. Oerhört pinsamt att bli anklagad out of the blue mitt på stan, med en folkmassa som stannar upp och glor på oss.

Jag pratade om detta mycket med båda. Och jag är inte typen som kränker, är otrevlig eller sårar när jag börjar prata om problem. Jag väljer tillfälle, pratar lugnt, är saklig och är inte anklagande. Men båda såg det som anklagelser och kunde inte känna ansvar att försöka göra något åt det. De var bara sådana.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 00:32

#33

Båda hade ju väldigt dålig självkänsla av olika anledningar. Jag kände tidigt till det och ansträngde mig för att försöka bygga upp den i båda fall. Försökte vara lyhörd och ett exempel var ju just det där med rynkorna. Andra uttalanden hade kommit tidigare som något slags rop för att få bekräftelse, och det fick hon. Tänkte att detta var ännu ett sådant tillfälle och därför fick hon komplimang. Jag är känslig och kanske helt enkelt inte kan fungera ihop med kvinnor som kan vara så kalla och okänsliga. Det gör oerhört ont när man vill väl. Och det kan ju vara bra att veta om någon undrar...

Och som sagt - när jag ville prata om det och förklara hur det kändes och vad konsekvensen blev, kände de sig kritiserade och oförmögna att kontrollera sina aggressioner. Och "de var bara sådana".

hejnina

Äldre 30 Nov 09:02

#34

Anonym (projo) skrev 2017-11-30 00:13:51 följande:

Är det en tillräcklig ursäkt för att vara otrevlig när någon säger något kärleksfullt? På vilket sätt har man lust att fortsätta ge kärlek om man får skit tillbaka? Jag förväntar mig inga diplom för att jag ger komplimanger. Men jag kanske kan få slippa att bli behandlad som om min välmening inte har någon betydelse? Eller?

Jag tycker ju inte att det är så himla otrevligt att säga att man inte bryr sig om vad du tycker. Kanske var något i tonen då, eller så är det känsligt för dig att din åsikt inte alltid väger tyngst? Med rynkor är det ju liksom tydligt, antingen har man dom eller så har man dom inte. Då spelar inte sitt tyckande någon roll.

Anonym (Byt!)

Äldre 30 Nov 09:08

#35

Oavsett om det är projicering eller inte så byt kvinna.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 30 Nov 09:10

#36

Anonym (Byt!) skrev 2017-11-30 09:08:45 följande:

Oavsett om det är projicering eller inte så byt kvinna.

Som sagt. Det är redan gjort.
Jag skrev tråden för att se om det fanns något sätt att hantera denna typ av människor på ett bättre sätt för att rädda förhållandet. De två första försöken misslyckades. Men om man har bättre redskap kanske det kan gå bättre en annan gång. Min magkänsla säger dock att det inte är sannolikt.

Anonym (Byt!)

Äldre 2 Dec 10:16

#37

Anonym (projo) skrev 2017-11-30 09:10:58 följande:

Som sagt. Det är redan gjort.

Jag skrev tråden för att se om det fanns något sätt att hantera denna typ av människor på ett bättre sätt för att rädda förhållandet. De två första försöken misslyckades. Men om man har bättre redskap kanske det kan gå bättre en annan gång. Min magkänsla säger dock att det inte är sannolikt.

Människor med taskig självkänsla är knepiga att hantera, det är min erfarenhet både privat och i jobbrelationer. En människa som inte bottnat i sig själv, vet vem hen är och vågar stå för det skapar ofta problem.

Vad kan man då göra? Med lyhördhet och försiktighet i dialogen kan man komma en bit. Kanske har dessa kvinnor även problemet att de saknar trygghet i sig själva. Det är svårt att ge råd. Ibland får man ge upp.

Anonym (Mella)

Äldre 2 Dec 11:44

#38

Anonym (projo) skrev 2017-11-30 09:10:58 följande:

Som sagt. Det är redan gjort.

Jag skrev tråden för att se om det fanns något sätt att hantera denna typ av människor på ett bättre sätt för att rädda förhållandet. De två första försöken misslyckades. Men om man har bättre redskap kanske det kan gå bättre en annan gång. Min magkänsla säger dock att det inr sannolikt.

Och varför vill du rädda ett förhållande med en otrevlig partner?

Vet inte hur du skulle gjort, verkar som du redan gjort ditt bästa.

Det med rynkorna finns väl inte mycket svar att ge.

VKanske "jaha det har jag inte tänkt på"

Men då får du väl skit för det också. Måste man svara eller kommentara? Du vet ju iallafall till nästan gång att hon skiter i vad du tycker, så detä väl bara att hålla käft ddå.

Den med kalendern tycker jag är lättare. Bara att svara "då jobbar jag" och inget mer. Så lite bråk som möjligt.

Aniiee

Äldre 2 Dec 15:08

#39

TS är det du som skrivit 2 andra trådar om en kvinna du är ihop med som slösat 25 000 på en dammsugare (innan ni bodde tillsammans)?

Hunger, disease, tyranny, superstition and guacamole

Anonym (Ky)

Äldre 2 Dec 17:09

#40

Anonym (Byt!) skrev 2017-12-02 10:16:04 följande:

Människor med taskig självkänsla är knepiga att hantera, det är min erfarenhet både privat och i jobbrelationer. En människa som inte bottnat i sig själv, vet vem hen är och vågar stå för det skapar ofta problem.

Vad kan man då göra? Med lyhördhet och försiktighet i dialogen kan man komma en bit. Kanske har dessa kvinnor även problemet att de saknar trygghet i sig själva. Det är svårt att ge råd. Ibland får man ge upp.

Samtidigt så upplever iaf jag att olika partners har tagit fram olika sidor hos mig. Vissa killar jag dejtat har verkligen tagit fram det bästa hos mig, medan andra lyckats ta fram de absolut sämsta sidorna hos mig, så bara för att en partner är på ett sätt emot mig så räknar jag inte med att han är likadan mot sin nästa partner.

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 07:37

#41

Aniiee skrev 2017-12-02 15:08:54 följande:

TS är det du som skrivit 2 andra trådar om en kvinna du är ihop med som slösat 25 000 på en dammsugare (innan ni bodde tillsammans)?

Ja

Anonym (projo) Trådstartaren

Äldre 3 Dec 07:41

#42

Anonym (Byt!) skrev 2017-12-02 10:16:04 följande:

Människor med taskig självkänsla är knepiga att hantera, det är min erfarenhet både privat och i jobbrelationer. En människa som inte bottnat i sig själv, vet vem hen är och vågar stå för det skapar ofta problem.

Vad kan man då göra? Med lyhördhet och försiktighet i dialogen kan man komma en bit. Kanske har dessa kvinnor även problemet att de saknar trygghet i sig själva. Det är svårt att ge råd. Ibland får man ge upp.

Jo, jag vet. Och jag har verkligen varit inlyssnande och försiktig från första början då jag märkte av den dåliga självkänslan. Har respekterat det och aldrig varit "på" något hos dessa två kvinnor som kunnat trigga. Men det är som att det gjort att de känt att det funnits utrymme för att vända den mot mig med dessa beteenden. Har sagt ifrån. Och även sagt ifrån på skarpen. Det har hjälpt en tid, men sedan har det poppat upp i andra varianter. En dålig självkänsla är väl alltid en dålig självkänsla, och den kan jag inte reparera ensam.

Anonym (lite salt)

Äldre 3 Dec 08:39

#43

Dina exempel är inte projicering.

I det första exemplet låter hon mest frustrerad. Du kan bara krama och säga att hon är fin. I andra fallet verkar hon skylla ifrån sig. Ignorera.

Hur hanterar ni projicering?

INNEHÅLL