Hej!
Jag påbörja min första ivf nu i november men vi var tvungna att avbryta pga för få blåsor!
Nu blir det en vilomånad och förhoppningsvis startar vi i januari 2018. Jag tycker att det är så jobbigt att läsa om alla som är i gång!
Så nu startar jag en ny grupp för oss som ska starta ivf i början av nästa år. Även för er som har gjort fler ivf försök men inte lyckats och hoppas på att 2018 är ert år!
Vi kan ju hjälpas åt att få tiden att gå! :)
Jag kom liksom aldrig så långt, inte ens med trippel dos fick jag en äggblåsa över 11mm.. och ingen slemhinna. Så inget blodprov, för jag får inte ens en misstänkt äl, det blir bara noll och ingen mens, så piller för den... Så min frustration nu är väl lite att jag inte vet vad jag kan vänta, vad som finns för hjälp och när. Men jag har fått telefontid på torsdag och ska fråga lite mer då. Sen har kag tagit reda på numret till hjälplinjen så man kan få prata av sig nästa gång man blir sådär otroligt ledsen. Jag tror framför allt min sambo behöver avlastning, det blir tungt för honom att bara stå brevid och inget kunna göra.
Förstår dig precis, hela kontoret är på smällen och luncherna handlar om hur snabbt det gått eller hur oplanerat det var.
Och där sitter man och vill helst av allt börja gråta, men istället ska man gratulera ytterligare en... suck!
Jag tog med dubbleldos pregotime och inget hände! Så det var inte fören vi börja med sprutor som de växte till sig mer! Kanske haft 3 äl på de 10 stimuleringar vi har gjort!
Jag ska med ta tag i mig och söka hjälp! Min sambo känner sig maktlös när han inte kan göra något, och det är alltid han som får plocka upp mig från golvet när ännu någon i min närhet är har blivit gravid eller när vi misslyckads! Folk som inte har gått igenom detta kan aldrig förstå hur tufft det är! Var i landet bor du? Styrkekram till dig <3
Jag ska träffa doktorn på måndag, får passa på att fråga då. Men det är inte samma som skickade remissen, de jobbar bara på samma klinik (har fått träffa ett par olika eftersom jag varit där så mycket under året hehe). Min oro är att den första läkaren var så vimsig att hon glömde skicka remissen, både jag och min man upplevde henne som rätt så tankspridd. Eftersom vi inte fått något brev eller bekräftelse överhuvudtaget på att den ens är skickad/mottagen så är jag rädd att det kan vara så =/ Usch, det vore hemskt.
Jag har funderat lite kring hur man känner för en vårdgivare, ibland klickar man inte alls eller känner som du säger att den är tankspridd. Om man känner så när man träffar sin läkare på RMC, kan man be om en annan då? Eller annan personal som det kan handla om? Eller tror ni dom är så få på klinkerna att man helt enkelt får acceptera den man får ?
Vi tycker ju det är jätteskönt med han vi träffa! Vi klicka direkt med honom och även han hade utländsk påbrå som oss. Kan inte tänka mig så jobbigt det måste va med en man inte trivs med.. det är redan en jobbig situation som man inte vill ska bli jobbigare. Jag tror nog man kan byta om man känner så men tänk på att alla gånger du är där kommer inte denna läkaren som har ?ansvar? över er som par att kunna närvara. Så i slutändan kanske man inte träffar sin läkare så mycket.
Va skönt för er! Man får hoppas på det bästa och försöka se att komma i mål efter så många år är viktigare än att klicka med läkaren kanske haha.
Hittade en funktion på 1177 där man kunde skriva meddelanden med kliniken, så skrev till dom igår och fick precis bekräftat att remissen blev mottagen av som 5/12 :) känns som en bra start på dagen
Jag tror du kommer få besöka dem i slutet på januari med tanke på att de har 8 veckors väntetid! Super ju :)
Man kan alltid prova byta! I mitt fall så har jag ändå fått träffa ett par andra läkare ibland eftersom det blivit så många besök under hösten/vintern och då har min huvudläkare inte alltid haft tider lediga. Då har kollegor till henne kollat mig. Och då har jag börjat be om att få komma till en av dem istället när jag ringer.. så nu känns det som att det blivit en naturlig övergång till en annan! Och det känns mycket bättre. Den första var minsann speciell. Hon pratade varje gång om att PCO/S inte var något problem, man mår ju bättre när man blir äldre, så alla tjejer som kommer till henne och är oroliga över att de har en "sjuuukdom" måste sluta prata sådär, osv. När jag försökte prata om mina besvär av PCOS (= förutom utebliven ÄL så även jättedålig hy, extrem talgproduktion, fett hår, håravfall i tinningarna, ökad kroppsbehåring, viktuppgång) så klappade hon typ lite på mig och sa "ja, det kan ju vara så svårt det där med kolhydrater, det är ju så mumsigt" typ. Och "lite finnar och sånt där kan man ju leva med, de försvinner när du blir äldre" (45+... kul, när man är 31 och vill känna sig fin och kvinnlig de kommande 14 åren också). Kände att det fanns noll respons kring det här, så jag släppte tidigt att försöka hitta medel som kunde lindra besvären under resan mot att bli gravid. Men när hon fortsatte säga att PCOS inte är något PROBLEM, och jag och min man satt där och inte ens hade fått ägglossning på 9 månader så kunde man ju inget annat än att säga emot. FAST JO, det är ju ett PROBLEM, vi vill bli gravida och jag har ingen ägglossning?! Klart det är ett stort problem!!
Suck.
Tur att det fanns andra att slingra sig över till på den kliniken =)
Kolla upp hur många läkare det finns på din klinik och om du kan få prova gå till någon annan. Lycka till =)
Hej! Jag hoppar in här 
26 årig tjej med sambo som är 29 år. Försökt få barn i 2 års tid.
Vi kommer att påbörja IVF januari 2018, vi har tidigare provat både letrozol och menopur utan framgång. Anledningen till att vi skall göra IVF är då mina ägg inte växer utan hormoner, ägglossningen vill heller inte ske naturligt och sambon har lite lägre antal spermier än "normalt" Vi kommer alltså göra ICSI varianten med korta behandlingen.
Hoppas vi alla uppnår goda resultat denna våren! 
Man kan alltid prova byta! I mitt fall så har jag ändå fått träffa ett par andra läkare ibland eftersom det blivit så många besök under hösten/vintern och då har min huvudläkare inte alltid haft tider lediga. Då har kollegor till henne kollat mig. Och då har jag börjat be om att få komma till en av dem istället när jag ringer.. så nu känns det som att det blivit en naturlig övergång till en annan! Och det känns mycket bättre. Den första var minsann speciell. Hon pratade varje gång om att PCO/S inte var något problem, man mår ju bättre när man blir äldre, så alla tjejer som kommer till henne och är oroliga över att de har en "sjuuukdom" måste sluta prata sådär, osv. När jag försökte prata om mina besvär av PCOS (= förutom utebliven ÄL så även jättedålig hy, extrem talgproduktion, fett hår, håravfall i tinningarna, ökad kroppsbehåring, viktuppgång) så klappade hon typ lite på mig och sa "ja, det kan ju vara så svårt det där med kolhydrater, det är ju så mumsigt" typ. Och "lite finnar och sånt där kan man ju leva med, de försvinner när du blir äldre" (45+... kul, när man är 31 och vill känna sig fin och kvinnlig de kommande 14 åren också). Kände att det fanns noll respons kring det här, så jag släppte tidigt att försöka hitta medel som kunde lindra besvären under resan mot att bli gravid. Men när hon fortsatte säga att PCOS inte är något PROBLEM, och jag och min man satt där och inte ens hade fått ägglossning på 9 månader så kunde man ju inget annat än att säga emot. FAST JO, det är ju ett PROBLEM, vi vill bli gravida och jag har ingen ägglossning?! Klart det är ett stort problem!!
Suck.
Tur att det fanns andra att slingra sig över till på den kliniken =)
Kolla upp hur många läkare det finns på din klinik och om du kan få prova gå till någon annan. Lycka till =)