Har testat en del olika mediciner och alla andra har gett mig jobbiga biverkningar så jag har väl typ gett upp om att hitta någon som fungerar. På aff. vill de bara att jag ska fortsätta med Lamictal. Eftersom jag får sådana hemska biverkningar av många mediciner har jag blivit ganska rädd för dem och vill inte gärna ta nåt.
Har man och en tonårsdotter och en del nära vänner. Mycket strul omkring dottern är det och jag har svårt att hantera det. I övrigt jobbar alla på dagarna så jag känner mig ensam med mina tankar. Säger jag nåt hemma slutar det med bråk då min man tappar tålamodet och tror att det går att lösa med någon quickfix. Jag känner mig värdelös som går hemma så här. Vill vara normal och kunna jobba som alla andra. Tänker på utförsäkring, uppsägning, obefintlig pension, socialbidrag, utan pengar och det skapar en fruktansvärd ångest. Hur hanterar man en sådan ångest? Då allt känns meningslöst och jag ligger och funderar ut bästa sättet att dö. Rent logiskt kan jag tänka att det inte behöver bli så illa samtidigt som jag inte kan släppa de hemska tankarna.