Hur får ni råd?

Nu är det ju inte ett "större hus" ni har köpt, utan vad det verkar så är det en risig gård i avfolkningsbygd.

Det är ingen mänsklig rättighet att kunna drifta en mindre herrgård, men vore jag ni skulle jag vara mer bekymrad över huruvida ni skapar eller förstör värde genom att lägga in pengar i detta såll till "investering".

Det är nog en vanlig situation hos medelsvensson, låna till bristningsgränsen för att köpa ett stort ruckel och sen inte ha fattat att renoveringar och underhåll kostar mer än att byta diskmaskinen i en BR...

"GÅRDSÄGARE"... hahahahahahaha ni har ju inte koll på något men ni är minsann för fina för att rätta mun efter matsäck.

Mvh Greven

Vi räknade med att vi kommer att behöva några hundratusen för att renovera. Och då räknade vi med det när vi köpte hus, dvs. vi tog ungefär 300000 mer i lån än vad vi behövde för huset. Och det är nog smart att göra när man köper ett hus som kräver renovering. Tog ni bara så mycket lån så att ni kunde köpa huset?

Så ni har alltså köpt ett hus med "charm" och i behov av lite kärlek? ;) Som andra skriver måste man nog räkna med rätt stora summor i buffert om det ser ut som det gör hos er. Jag skulle säga minst 500' för att vara säker, men det lär inte stoppa. Tyvärr snarare mellan 500' och en miljon. Bara badrum och toalett kan äta upp ett par hundra tusen. Sedan har ni två tak, det ena mer akut än det andra. Dränering, bredband, trekammare, målning... Fy fasen, det låter dyrt det där... Och på det att ni vill rusta upp bonushuset? Bra tanke men det måste ni nog vänta med ett tag.

Tänk också på att ni kanske inte får låna upp hur mycket som helst, ni måste höra med banken om vad de tänker sig för maxsumma för er del så ni vet om ni ens har råd med renoveringarna eller faktiskt måste sälja och flytta.

Ge fan i amorteringarna! Det är väl det sämsta ni kan göra nu, att öka era utgifter! Ni kommer antagligen inte att bli skuldfria förrän ni säljer i vilket fall så det är ingen panik (och verkligen ingen fördel) att försöka göra sig skuldfria. På tal om buffert måste ni ju dessutom ha egna pengar på kontot, utöver renoveringspengar, för om en eller båda tappar jobbet kan det gå fel väldigt fort!

Jättebra dock att ni sparar så mycket! Det kommer ni att ha glädje av senare.

Varför har ni så skruttiga bilar? Kanske satsa upp till 50' på att köpa en nyare som slipper lagas hela tiden? Tänk på att det är dubbla försäkringar, dubbla besiktningar (med ev. reparationer), dubbla inköp av däck, dubbelt allt, det blir dyrt!

Ni skulle ha tänkt efter före och inte bara tittat på prislappen. Vatten över huvudet? Jodå, och snart över hela ladan också som det låter...

Nej, det är inte en risig gård i avfolkningsbygd vi köpt. Priserna står dig tätt stabila (går upp lite), men det spelar ju mindre roll när man inte tänkt sälja och flytta.

Det är heller ingen herrgård, utan en helt vanlig mindre fd. bondgård med några kvm åkermark (utarrenderad). Vi har lån på 1,5 miljoner på den och har bott här i sju år nu, men det känns som underhållsbehoven kommer snabbare än vi får in kulor till.

Raljera går ju bra, men det vore ju trevligt med lite mera hjälpsamma och eftertänksamma inlägg också. Idag är det inte ovanligt att folk sitter med villor prisade det dubbla mot vårt ställe, så lite vettiga tankar borde ju finnas för ute också.

Grejen är att vi inte alls köpt "ett hus med charm som behöver kärlek", grejen är att det, trots sin relativa litenhet, är för stort.

Vi vill absolut inte sluta amortera. Tanken är att vi ska bo här, inte sälja stället. För det behöver vi amortera av innan inkomsterna avtar.

Bilarna är inte ens skruttiga, de kostar en jävla massa ändå (de går mycket).

Jag är fortfarande mest intresserad av hur ni andra, med stora hus och lån, gör?

Med tanke på allt som behöver göras, så har ni tagit er vatten över huvudet, precis som du själv skriver.

Samtidigt är jag övertygad om att om någon hade ifrågasatt ert val att köpa detta  renoveringsobjekt för 7 år sedan , så hade ni kraftigt protesterat. Nej då, ni hade full koll, och barnen skulle inte växa och och kosta mer, och jadå, ni skulle spara hur mycket som helst osv osv. 

Sedan är ju frågan, varför låser ni in pengarna i huset, när ni behöver dom för renovering? Hur tänkte ni där?

Och de med större hus, de har nog varken uthus som ska byggas om eller lador vars tak läcker.

Var går egentligen gränsen för ett "renoveringsobjekt"? En gård från 1800-talet är liksom alltid ett renoveringsobjekt.

Vad menar du med att vi låser upp så mycket pengar i huset?

Du menar amorteringen? Det är för att ha chans att kunna bo här även efter pension. Att bli färdiga vid 85 är ingen höjdare om man förväntar sig låg pension.

Jag är en väldigt ekonomisk person som verkligen tycker man ska amortera. Men i det här fallet håller jag med om att det är en felprioritering. Om ni inte vårdar huset är det inte mycket att bo kvar i.