Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Bra tråd! Aktuellt ämne i dagens samhälle.

Orsakerna till utbrändhet är många. Flera har nämts i tråden.

Här är mina tankar och erfarenheter.

PERSONLIGHET
Utbrändhet är inte ovanligt i mitt jobb som läkare. Jag ser vissa drag som flera av utbrända kollegor har gemensamt. Perfektionist, osäkra, låg självkänsla, ångesfyllda, "själv är bäste dräng", svårt att prioritera...

MULTITASKING
Att lära mig att fokusera på en uppgift i taget har hjälpt mig enorm. Man blir mindre "hjärntrött" då. Har varit en utmaning för mig då alla drar i en och uppgifter ska lösas direkt där jag bär ansvaret. Men med mer erfarenhet så vågar man prioritera ner saker.

JÄMFÖRELSE
Att jämföra dig med andra är riktig skitgrej. Speciellt när det leder till avundsjuka och att man ser ner på andra. Det finns positiv jämförelse också (ex en framgångrik person är en inspirationskälla).
Jämförelse tror jag många lider av..(hög prestation på jobbet, ha perfekt familj, hus blabla).
Man jämför sig dessutom med människor som inte ens är viktiga för ens grundläggade sociala nätverk typ kollegor, nån "vän" på FB, etc.

EKONOMI
Dålig ekonomi knäcker många förhållanden. Detta behöver inte hänga ihop med låg inkomst. Höginkomstagare kan vara högt belånade för att ha råd med fina huset, bilar, resor... och när båda parter jobbar heltid och livet inte går ihop tidsmässigt så har man inte råd att gå ner till deltid.

SOCIALA MEDIER
detta har nämnts flera gånger i tråden. Hänger ihop med konstant uppkoppling, man har mindre tid för riktiga relationer, man jämför sig med sina "vänner".
Själv har gått "off the grid" helt. Mår så mkt bättre.

STRESS
Knepigt kapitel.
Det finns positiv och negativ stress. Det finns akut och långvarig stress.
Man kan tycka jobbet är stressigt men roligt. = positiv
Om kraven är högre än ens resurser = negativ stress
Man oroar sig konstant hemma att man har mycket jobb för imorgon = långvarig
Jag måste rädda livet på ett livlöst barn = akut stress. Men denna stress lägger sig när arbetsuppgiften är löst och är extremt belönande. Denna stress är även positiv.

MÖJLIGHET TILL FÖRÄNDRING
Att ha ett varierande jobb där du kan bestämma när och hur du vill jobba är bättre än ett monotont jobb där du är tidsbegränsad med en chef som har synpunkter på hur du jobbar (mikromanaging).
Att ha ett jobb med stor efterfrågan är för mig en stark hälsofaktor.
Ett annat ex är att vara i en relation och ha barn och massa lån där "kärleken" inte finns kvar.

LYCKLIG PÅ UTSIDAN
Av någon anledning ska man vara kronisk lycklig (eller ge sken av det). "Allt är bra".
Börjar man berätta om att man faktiskt har det dåligt då tar andra avstånd, för vem orkar lyssna på någon annans elände.

MÅSTEN
Vi måste ha aktiviteter för oss hela tiden. Vi måste ha planer varje helg. Vi måste ha nylagad mat varje dag. Hemmet måste va rent varje dag. Vi måste vara produktiva på jobbet varje dag. Vi måste vara stimulerade och ha roligt hela tiden.
Forskning har visat att hjärnan bearbetar och återhämtar när man har tråkigt.

Bra tråd! Aktuellt ämne i dagens samhälle.

Orsakerna till utbrändhet är många. Flera har nämts i tråden.

Här är mina tankar och erfarenheter.

PERSONLIGHET

Utbrändhet är inte ovanligt i mitt jobb som läkare. Jag ser vissa drag som flera av utbrända kollegor har gemensamt. Perfektionist, osäkra, låg självkänsla, ångesfyllda, "själv är bäste dräng", svårt att prioritera...

MULTITASKING

Att lära mig att fokusera på en uppgift i taget har hjälpt mig enorm. Man blir mindre "hjärntrött" då. Har varit en utmaning för mig då alla drar i en och uppgifter ska lösas direkt där jag bär ansvaret. Men med mer erfarenhet så vågar man prioritera ner saker.

JÄMFÖRELSE

Att jämföra dig med andra är riktig skitgrej. Speciellt när det leder till avundsjuka och att man ser ner på andra. Det finns positiv jämförelse också (ex en framgångrik person är en inspirationskälla).

Jämförelse tror jag många lider av..(hög prestation på jobbet, ha perfekt familj, hus blabla).

Man jämför sig dessutom med människor som inte ens är viktiga för ens grundläggade sociala nätverk typ kollegor, nån "vän" på FB, etc.

EKONOMI

Dålig ekonomi knäcker många förhållanden. Detta behöver inte hänga ihop med låg inkomst. Höginkomstagare kan vara högt belånade för att ha råd med fina huset, bilar, resor... och när båda parter jobbar heltid och livet inte går ihop tidsmässigt så har man inte råd att gå ner till deltid.

SOCIALA MEDIER

detta har nämnts flera gånger i tråden. Hänger ihop med konstant uppkoppling, man har mindre tid för riktiga relationer, man jämför sig med sina "vänner".

Själv har gått "off the grid" helt. Mår så mkt bättre.

STRESS

Knepigt kapitel.

Det finns positiv och negativ stress. Det finns akut och långvarig stress.

Man kan tycka jobbet är stressigt men roligt. = positiv

Om kraven är högre än ens resurser = negativ stress

Man oroar sig konstant hemma att man har mycket jobb för imorgon = långvarig

Jag måste rädda livet på ett livlöst barn = akut stress. Men denna stress lägger sig när arbetsuppgiften är löst och är extremt belönande. Denna stress är även positiv.

MÖJLIGHET TILL FÖRÄNDRING

Att ha ett varierande jobb där du kan bestämma när och hur du vill jobba är bättre än ett monotont jobb där du är tidsbegränsad med en chef som har synpunkter på hur du jobbar (mikromanaging).

Att ha ett jobb med stor efterfrågan är för mig en stark hälsofaktor.

Ett annat ex är att vara i en relation och ha barn och massa lån där "kärleken" inte finns kvar.

LYCKLIG PÅ UTSIDAN

Av någon anledning ska man vara kronisk lycklig (eller ge sken av det). "Allt är bra".

Börjar man berätta om att man faktiskt har det dåligt då tar andra avstånd, för vem orkar lyssna på någon annans elände.

MÅSTEN

Vi måste ha aktiviteter för oss hela tiden. Vi måste ha planer varje helg. Vi måste ha nylagad mat varje dag. Hemmet måste va rent varje dag. Vi måste vara produktiva på jobbet varje dag. Vi måste vara stimulerade och ha roligt hela tiden.

Forskning har visat att hjärnan bearbetar och återhämtar när man har tråkigt.

Det är så tröttsamt med alla människor som är sjukskrivna för stress, ångest osv. Varför har så många så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med? Har människor inga spärrar idag, ingen självinsikt?

Det är ju kvinnor i 30-40-årsåldern som är mest sjukskrivna pga psykiatriska diagnoser och det är ju mycket för att livspusslet inte går ihop. Och varför går det inte ihop? Varför jobbar man heltid om man har små barn och livet bara blir stress? Eller har en miljon aktiviteter osv.

Jag funderar ständigt på hur jag ska göra för att må bra, orka med, återhämta mig osv. Det leder till att jag är noga med sömnen, försöker hinna träna minst en gång varje vecka, vi jobbar deltid för att minska vardagsstressen, vi tackar nej till en del saker på helgerna för att ha hemmatid osv.

Jag tror att man ska knipa om sina teorier om sådant här om man inte själv har varit utbränd. Innan jag blev det föraktade jag utbrändhet som fenomen och trodde inte att det fanns eller var på riktigt. Sen smällde det till och jag blev det själv.

Man kan se förändringar i hjärnan hos de som blivit det. Det är delar som slocknat, och jag känner det tydligt, saker jag kunde förr, som att betala räkningar, det går inte längre, det finns inte kvar. Min man får göra det och det är mycket obehagligt att inte ha kontroll.

Det är inte så att man kan förutse hur mycket man orkar i livet, som om det vore en joggingtur. Det vore mer snarlikt om det under joggingturen dök upp oväntade saker, folk som attackerar en, hål i vägen.... Livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.

Jag tror att man ska knipa om sina teorier om sådant här om man inte själv har varit utbränd. Innan jag blev det föraktade jag utbrändhet som fenomen och trodde inte att det fanns eller var på riktigt. Sen smällde det till och jag blev det själv.

Man kan se förändringar i hjärnan hos de som blivit det. Det är delar som slocknat, och jag känner det tydligt, saker jag kunde förr, som att betala räkningar, det går inte längre, det finns inte kvar. Min man får göra det och det är mycket obehagligt att inte ha kontroll.

Det är inte så att man kan förutse hur mycket man orkar i livet, som om det vore en joggingtur. Det vore mer snarlikt om det under joggingturen dök upp oväntade saker, folk som attackerar en, hål i vägen.... Livet är som en chokladask, man vet aldrig vad man får.

Bra talat!

Jag förundras snarare av ts behov av att starta en sån här tråd? Varför väcker detta så starka känslor hos dig?

Vad ligger bakom det? Börja där istället för hos alla andra människor

TS behov av att starta tråden är förstås utifrån att vi måste hitta lösningar på detta.

Ur samhällsperspektiv behöver vi ha folk på jobbet, ur familjeperspektiv behöver vi ha föräldrar som orkar sitt liv och sina barn. Typ.

Alltså är ju frågan vad som krävs för att detta ska förändras. För folk blev ju inte utbrända på löpande band för 20-30 år sedan och trots att avenskarna har det mycket bättre nu mår många sämre. Så hur vänder vi detta?