Varför har folk så svårt att skapa sig ett liv som de orkar med?

Smartphones.
Ipads.
Sociala medier.
Enormt ökad förändringstakt i arbetslivet.
Digitaliseringen i allmänhet ger stora förändringar som vi uppenbarligen har svårt att hantera, både på fritiden och i arbetslivet.

Plus att småbarnsmammorna har ökat sin arbetstid de senaste åren.

För tio år sen var normen att en småbarnsmamma jobbade deltid. Idag är normen att även småbarnsmammor jobbar heltid. Barnen har därmed fått längre förskoledagar och de vuxna har fått mindre utrymme till skogsutflykter med sina barn.

På kvällarna skall man laga mat och lägga barn. På helgerna skall man komma ikapp med allt man inte hunnit med under veckorna.

Jag känner flera förskollärare som säger att detta är en jättetydlig förändring de senaste 10 åren, att barnen går mycket längre dagar.

Att en smartphone eller platta i sig skulle ge ökad stress tror jag inte på. Jag har själv både och, och känner mig inte stressad av dem. Det beror nog helt och hållet på hur man använder dem.

Sociala medier kan jag däremot tänka mig är en bov i dramat. Mycket av den press som folk känner från "samhället" kommer nog i själva verket från de sociala medierna.

Ja det här tror jag kan stämma. Det var nästan 10 år sen vi hade dagisplats nu. Jag hämtade alltid sist kl 16-16.30 och fick höra mumlanden om att det var för långa dagar och varför ska man jobba heltid osv från personalen (lämnade 07.30-08.00) . Jag hade ett jobb som var svårt att jobba deltid på (man förväntas göra samma jobb på kortare tid bara) . Min man veckopendlade. De flesta barnen hämtades kl 15. Jag antar att det var mammor mest som jobbade deltid och hämtade så tidigt. Samtidigt hade jag dåligt samvete för jobbet eftersom jag aldrig var där "heltid". Och på samma sätt var jag tvungen att jobba hemma på kvällarna, något som jag fortsatt med i alla år.

Jag jobbade deltid på ett högavlönat kvalificerat yrke när barnen var små, för tio år sen. Jag jobbade 80% och hämtade klockan 15:00 fyra dagar i veckan. En dag i veckan jobbade jag till 17:00. Den dagen hämtade min man. Min 8-17 dag planerade vi in vecka för vecka, när jag behövde den, tex när det var någon heldagsaktivitet med jobbet.
Det var jätteskönt att hämta tre och ha en hel eftermiddag med barnen, att bara vara i lugn och ro eller kanske göra något om man så ville, tex åka till simhallen. Det blev ju ingen stress att fixa middag utan man fick lite lugn och ro. Eftersom jag gick ner i tid så behövde vi inte flexa en massa, så min man kom också hem i vettig tid, han var hemma någon gång efter fem.
Jag tjänade ju så pass bra att det ändå på mina 80 % så för mig var det ren vinst tyckte jag, även om det var en ren vinst för min arbetsgivare också, eftersom jag blev så effektiv på mina sex timmar. Det var dock inte för att jag stressade och hoppade över fika och lunch utan för att jag helt enkelt blev effektivare när jag bara behövde jobba 6 h och hela tillvaron var mindre stressig. Då sover man bättre, mår bättre och blir effektivare. Därför så blev jag också väldigt uppskattad
Det förutsätter dock tycker jag, att man har gemensam ekonomi. Många yngre par verkar vara ganska individualistiska och pratar och mina och dina pengar. För oss var det självklart att vi delade både på arbete och pengar.
Jag förstår att många inte har råd att jobba deltid även om de vill, tex om man är ensamstående med hög boendekostnad. Det som jag dock förundras över är att de som verkligen har råd, inte gör det.

Ja, kvinnorna kollar Facebook och blir än mer stressade än de redan är. Männen läser på om olika ämnen och blir klokare och än mer avslappnade.

Och papporna ?

Håller med trådstartaren till fullo!

Man kan inte förutse och planera allt i livet, men till stor del! Har man för mycket om sig får man börja sålla, före man blir sjuk! Försöka slappa o träna lite varje helg. Få in balansen i vardagen! Barn behöver detta också, inte jäkta från skola och fritids till aktiviteter fler gånger i veckan. Då spelar jag hellre spel / bakar/ läser med dem och deras kompisar än stressar runt o passar tider!

Jag tror inte att småbarnspapporna varken ökat eller minskat sin arbetstid de senaste 10 åren.

Troligen inte. Likväl känns det som det framställa av flera att det beror pp att kvinnorna arbetar heltid. Hur långt har vi kommit egentligen med jämställdheten!