Anonym (Elin) skrev 2017-12-11 12:20:17 följande:
Vilken varm och gosig offerkofta du har stickat till dig själv.
Fler killar än tjejer vill ha KK:s eller ONS, så om mängder av killar siktar in sig på de betydligt färre tjejerna som bara vill ha löst sex så kommer de säkerligen få hård konkurrens och bli ratade för att de inte är tillräckligt skillade. Det blir ju per automatik skevt när killar vill ha sex utan känslor och tjejer vill ha känslor för att ha sex. Om ni söker er utanför den bubblan saker annorlunda.
Nästan alla tjejer vill ha en riktig relation. En där man faller för personen och vill ge det en chans för långsiktighet. Varför skulle oskuldsgrejen vara så viktig då? Det finns tid att öva upp något och man är kär i personen. Jag vet flera killar som blev av med oskulden sent, och när de väl hittade tjejen som de ville vara med så var det uppenbarligen inget problem. Alla är gifta och har barn nu.
Ja, killar förväntas vara aktiva. Det finns förväntningar på tjejer också. Men acceptera det för fan, och gör det bästa av situationen, istället för att sitta isolerad och gnälla över att det är kört på förhand.
Alla ofrivilliga evighetssingelmän som jag har träffat har haft uppenbara brister i attityd som orsakat tillståndet. Det har inte handlat om att omvärlden varit fel. Har hjälpt 3 killkompisar (som var oskulder efter 30) att få till det med bra tjejer. Det gick fort när de gjorde rätt. Hade de fortsatt på sin egen ynkliga strategi så hade de fortfarande varit ensamma.
Att bara skicka iväg sopiga meddelanden på div. sunkiga dejtingsajter är liksom ingen framgångsstrategi som jag rekommenderar någon, så jag fattar inte varför många tror att de har uttömt sina möjligheter när de försökt sig på det och misslyckats.
Som jag redan sagt, du har helt rätt i ditt råd, men du missar poängen, och vidden och grymheten av det här. Och det just grymheten som gör att vi inte har en äkta beskrivning av de här processerna.
Tänk dig en skolgård med pojkar och flickor, där vi ställer flickorna för sig i en grupp, och sen pojkarna för sig i två olika grupper, de som kommer att få para sig och de som inte kommer att få familj.
Gruppen pojkar som aldrig kommer att få familj är jättelik, 30% av samtliga pojkar, och de här pojkarna vet inte vilka grymheter livet har att erbjuda dem, så är långt är de bara glada pojkar som intresserar sig för annat än flickor, de vet inte att det är en massa fel på dem ännu.
Men det går alldeles utmärkt att redan nu plocka ut de som är döda, trots att de bara är barn. Inte med perfekt precision, men nära nog, eftersom kvinnors selektion är formelbaserad. Det är pojkarna som är korta, blyga, som inte är speciellt bra på gympan, som är på den undre halvan av intelligenspektrumet.
En av de här nackdelarna kan kompenseras för, men när det blir flera blir det svårare och svårare att kompensera, det kostar helt enkelt för mycket energi, så de har inte råd.
Ditt råd missar poängen, för det fokuserar på att ta en pojke från ena gruppen och leda över till den andra, genom en riktad energiinsats på rätt ställe vid rätt tidpunkt, och detta kan visst fungera, och i det har du rätt. Men den samlade lyckan minskar i gruppen eftersom allt du gjort nu är att du lett en pojke över en grupp bara för att samtidigt ta en en medlem i den gruppen och leda tillbaka till gruppen bland de döda. Och kostnaden för det är mer energi som pojkarna ska spendera på något som måste anses komplett meningslöst annat är i termer av serva kvinnors instinkter.
Det går inte att öka lyckan i en grupp som bedöms på relativa grunder mot varandra genom att öka stressen i gruppen.
Tänk dig ett relativt betygsystem för våra barn där vi slår 30% av barnen, samtidigt som vi gör det extremt viktigt att lyckas, om du inte lyckas är du genetiskt död. Din ide är nu att vi erbjuder läshjälp på kväller för de barn som ligger under gränsen för att lyckas, att vi hittar olika sätt att avleda mer och mer energi så att de nå över gränsen. Och varje gång vi lyckas med det, så ramlar nåt annat barn ur. Ett bra recept att öka självmorden bland barn säkert, men inget som leder till en speciellt lycklig skara barn.
Man kan inte lyfta sig själv i håret eftersom kraften verkar relativt den egna kroppen, hur hårt man än drar, det enda som händer är att man får ont.
På samma sätt kan man inte öka antalet lyckliga människor i ett relativt system, genom att öka stressen i systemet.
Man behöver ändra systemet, inte pressen på enskilda individer.