Ångesttråden

Jag har också ångest. Den är rent fysisk men känns psykisk om ni förstår vad jag menar. Min är pga enorm tidigare stress som påverkat mina binjurar, jag producerar för mycket adrenalin. Det är förövrigt adrenalinet som gör att man darrar och skakar och hjärtat rusar.

Jag ska kontakta en näringsterapeut eller liknande för jag får inte bukt med det själv. Jag vill ner till roten av problemet. Det som hjälper mig för stunden är Phenibut. Det agerar som den lugnande aminosyran GABA . Men får bara tas ibland då man kan bli beroende.

Jag är inte ett fan av läkemedel men Propanolol kan hjälpa mot den höga pulsen och skakningarna.

 

 

Har ni någon särskild bakgrund till eran ångest? Själv har jag posttraumatisk stress /PTSD. Har dock inte diagnos PTSD eftersom det inte är kroniskt.

Jag undrar också om ni är känsliga för kärlekspartners agerande? Min rätt nya dejt ville inte ses igår och jag kände direkt hur ångesten kom krypande över ryggen. Känner mig lite överkänslig. Är ni också det? Jag upplever ibland att jag har alla känslor som utanpå, liksom oskyddade. De bara kommer. .

Fan vad jag hatar detta. Nu kryper ångesten på.

Försökte ta livet av mig pga. all ångest och nu vill dom lägga in mig men jag vill inte. Jag funderar på att rymma trots att det känns som en jätte dålig idé. 

Usch... du kan alltid skriva av dig här för att få stöd. Försök att ta dig igen det, andas <3

Jag tycker absolut att du ska lägga in dig! Jag vet att ångest är FÖRJÄVLIG och att man gör vad som helst för att få den att gå över, men det finns hjälp att få! Vad gör du nu för att lindra din ångest? Tar du några mediciner? KRAM!!!!

Ligger hoprullad på badrumsgolvet, värme och att vänta ut det är vad som fungerar för mig.

Ni med stora problem, låt inte ångesten ta över. Det finns hjälp att få.

Usch känner igen det många timmar på badrumsgolvet. Det är inte roligt. Känns som man går sönder totalt o ensammast i världen. Vänta ut känner jag igen härda ut o andas.

Läste lite ovan. Jag är partner till en med depression, hypokondri o ångest. Tar vänligen o tacksamt emot berättelser, tips o råd hur ni känner er, hur det fungerar med en relation, vad bör jag tänka på? Vill bara få förståelse samt lättare att hantera relationen. Tack.

För min del är det viktigt att inte bli förlöjligad när jag är orolig över diverse sjukdomar. Jag söker ofta bekräftelse hos omgivningen när jag har besvär och är orolig över att bli sjuk, det som får mig att må bättre är när mina vänner stöttar mig utan att förlöjliga mig. Fakta är väldigt viktigt! Ofta räcker det med att mina vänner påminner mig om att mina oroskänslor inte är realistiska och varför. För min del räcker det inte ifall någon säger "du inbillar dig bara!", mina oroskänslor släpper ofta om någon förklarar.

Det med ångest är klurigt då det är oerhört individuellt... jag har flertalet i min omgivning som inte alls förstår att jag inte kan träffas om jag har ångest, för min del är ångest handikappande då symtomen blir väldigt fysiska, jag kan knappt röra på mig och blir yr. Jag blir ofta väldigt ledsen pga detta... det du kan göra är att finnas där för din partner och ge hen utmaningar i den mån hen orkar! Om din partner har en dålig dag så försök få hen att gå ut så att man inte hamnar i en ond cirkel då man sitter inomhus hela tiden.

Jag svarar gärna på fler frågor om det är något du undrar <3