Anonym (ångest) skrev 2018-01-14 17:54:48 följande:
För min del är det viktigt att inte bli förlöjligad när jag är orolig över diverse sjukdomar. Jag söker ofta bekräftelse hos omgivningen när jag har besvär och är orolig över att bli sjuk, det som får mig att må bättre är när mina vänner stöttar mig utan att förlöjliga mig. Fakta är väldigt viktigt! Ofta räcker det med att mina vänner påminner mig om att mina oroskänslor inte är realistiska och varför. För min del räcker det inte ifall någon säger "du inbillar dig bara!", mina oroskänslor släpper ofta om någon förklarar.
Det med ångest är klurigt då det är oerhört individuellt... jag har flertalet i min omgivning som inte alls förstår att jag inte kan träffas om jag har ångest, för min del är ångest handikappande då symtomen blir väldigt fysiska, jag kan knappt röra på mig och blir yr. Jag blir ofta väldigt ledsen pga detta... det du kan göra är att finnas där för din partner och ge hen utmaningar i den mån hen orkar! Om din partner har en dålig dag så försök få hen att gå ut så att man inte hamnar i en ond cirkel då man sitter inomhus hela tiden.
Jag svarar gärna på fler frågor om det är något du undrar <3
Hej igen!
Tack för svar! Läser allt jag kommer åt för att bättre kunna hjälpa min partner. Känner att balansen ställa lagom rimliga krav/backa undan för att ge tid för egen tid, att det inte ska kännas orimligt mycket "regler", är väldigt svårt. Jag har infört en motionsdag i veckan då jag "tvingar" till motion. Följer villigt med o tycker nog om det, berättar ibland för omgivning m en positiv klang om det. Försöker att vi behöver prata lite om problemen partnern har då det påverkar vår relation, har varit tydlig med att jag vill att vi pratar lite iaf för att få det bättre oss emellan. Är i vissa lägen väldigt svårt att ge nån form av kritik, kan ha varit för att lösa logistik el rutiner. Är då även tydligen inte ok att ge positiv kritik, så komplimanger heller. Har gett mig själv en ny utmaning: få hen att le/skratta minst en gång om dan samt massage varje dag oavsett hur hen verkar må. Kan gå veckor då det är som hela kroppen ropar ta inte i mig. Men ska prova ett tag iaf. Balansen vissa dagar är hårfin, ibland verkar det som det kvittar vad jag säger så blir det inte bra. Vill så gärna hjälpa att partnern ska må bättre samt att vi ska ha en bra relation, vi har levt ihop i 11 år, men jag måste förstå hur detta funkar o hitta nåt som funkar för oss. Tar hemskt gärna emot tips för en med depression, ångest, stress som har en livspartner (jag) som är pigg, social, glad o hjälpsam. Vill inte ge upp förhållandet, men hjälp mig att hitta lösningar. Tack!
