BF September 2018

Är det sant? Var kommer den faktan ifrån?

Åh nej va fruktansvärt att höra! Usch jag blir helt tårögd när jag läser detta. Har själv varit med om en skrapning och det var inte ett dugg smärtsamt, jag sövdes och hade inte ont efteråt. Behövde inte ta några piller heller. Jag fick en tid två dagar efter konstaterat ma och tyckte det var olidligt länge att vänta. Kan inte föreställa mig att behöva vänta en vecka. All styrka till dig, tänker på dig.

Går in i v 12 idag. Vågar man tro att det ska gå vägen? Så jävla rädd för ma, vet att den levde på 8+1 iaf. Men har sedan dess heller inga direkta symptom, bara att jag inte har någon aptit direkt. Kall mat (sallader, fil, macka mm) och pizza i alla former är det enda som går ner. Ul om 9 dagar, längtar samtidigt som man är så himla rädd!!

Denna lilla filur fick jag se idag. Grät av lycka när den sprattlade omkring!

Jag är i v 16 och vägde 73 kg innan jag blev gravid. Väger 69 nu så jag har gått ner. Mina andra graviditeter har börjat likadant men i slutändan brukar jag ligga på 10 kg plus ändå.

Hur gick det?

RUL IDAG!!! Detta är vår trea och vi har valt att ta reda på könet, om det går. Inte gjort det förut, ska bli spännande! Hur har ni andra valt att göra? 3 timmar kvar nu, längtar!!! Hoppas och tror att allt är bra, har känt puffar i magen varje dag sedan v 16+6, är på 19+0 idag.

Så, på RUL idag fick vi se en frisk och sprallig liten pojke. Pojke. Min första känsla var ett stygn av besvikelse. Jag hade hoppats på en flicka, mest kanske för att jag vet att min sexårig verkligen ville ha en lillasyster och kommer bli såååå besviken för ytterligare en lillebror. Detta är garanterat vår sista bebis och nu är alltså chansen till en dotter borta. Också lite sorgligt, även om jag såklart är glad för att han är frisk och längtar efter att få träffa honom. Jag är också så vansinnigt tacksam för att jag faktiskt är välsignad med ett tredje barn, något jag aldrig trodde jag skulle få. Han kommer komplettera vår familj känner jag, ändå är jag lite ledsen inombords för att det inte är en flicka...

Hej allihop! Min skamliga besvikelse över att den där inne inte är en flicka, och att jag således aldrig kommer få en dotter, börjar nu lägga sig lite och jag vänjer mig vid en familjebild med tre söner. Tre underbara pojkar., även om besvikelsen ändå finns kvar som ett litet stygn fortfarande. Jag är sååå glad för den här lille killen och älskar den redan så galet mycket, vilket jag gjort från start och det har inte ändrats bara för att han visade sig vara en han. Är det någon av er andra som hoppats på ett annat kön och kan förstå min känsla lite?

HJÄLP mig. Lugna mig. Detta är min femte graviditet och idag har jag haft bruna flytningar sedan lunchtid. Aldrig varit med om det förut. Går in i v 22 imorgon. Ingenting gör ont och jag känner mig pojke röra sig. Men herre hud man blir ju skitnojjig. Just nu är planen att avvakta nån dag men upphör det inte imorgon så ringer jag bm. Eller vad hade ni gjort?? Om någon varit med om detta så säg bara solskenshistorier, tror inte jag pallar att höra om så här sena mf.

Tack för ditt svar! Ja jag läste på 1177, men jag är i ärlighetens namn inte superorolig, men det är kanske bäst att ringa bm imorgon ändå. Har du haft kontakt med sjukvården? Är du orolig? Guuud va nervös jag blir ändå, ena stunden tänker jag att det nog är ok så länge det inte blir värre, sen får jag ångest och tänker att jag DÖR om något händer min lille kille.

Nu har jag ringt bm men bara fått en tid för att bli uppringd imorgon. Känns jobbigt att vänta. blodblandade flytningar har fortsatt hela dagen och det kom en liten ?klump?. Är mer orolig än igår eftersom det inte upphört, men har känt min fina efterlängtade pojke sparka både igår och idag. Jag googlade och såg att han ännu är för liten för att överleva utanför livmodern, så allt bara måste vara okej där inne.

Grattis va härligt att allt är bra! Ville bara flika in att jag också väntar 3e barnet och att det också är en pojke, och att jag också blev besviken när jag först fick höra det på ul. Hade verkligen hoppats och trott på flicka! Och jag känner mig också fånig som kände så. Kände igen mig mkt i ditt inlägg! Börjar helt klart komma över den besvikna känslan nu (är i v 22) och längtar verkligen efter den här lille killen. Kommer kanske Dick alltid vara en liten sorg att jag aldrig fick nån dotter (detta blir tredje pojken) men lyckan över grabbarna överväger såklart :)

Glad midsommar allihop!! Jag är i v 30 nu och bara en fjärdedel kvar innan min älskade lillkille är här :D Jag läääääängtar och känner mig så tacksam just idag för den här ungen. Igår var en annan historia, då drev syskonen mig till vansinne och jag kände att jag kommer gå under när trean föds, haha!! Höga toppar och djupa dalar just nu, hormoner antar jag för jag brukar vara betydligt mer stabil i mitt humör...

Jag döööör i värmen! Mitt förbaskade åderbråck i underlivet är så in i helvete svullet och tungt i värmen och så jäääävla obekvämt! Det kliar och gör ont. Foglossningen har kommit nu tillslut också men jag tycker ändå jag klarade mig bra länge från det. Jag längtar sååå efter min lille kille nu, och efter att få mina kroppsfunktioner tillbaka. Förmågan att ta en promenad med ungarna eller hunden, eller kunna ta sig upp på övervåningen utan att pausa 4 ggr i trappan, eller att ANDAS fritt med känslan av att ha två normalstora lungor och inte två små pyttelungor som kippar efter luft som en fisk på land vid minsta lilla rörelse. Ok, nog gnällt! :) Jag är beräknad till första veckan på sept, nån mer?