Tjejen är van att bli satt på piedestal av sin mamma och hennes släkt. Andra dottern har jag jättegod relation med. Man kan verkligen inte fejka nåt som inte finns där, hur i all världen ska jag ha god relation med ett barn som inte vill veta av mig, ska jag böja mig hejdlöst? Ska jag styra vem jag tycker om, gör ni? Hur isåfall? Skillnad mellan bra och dåligt i detta ligger i att man uppför sig till trots, eller hade ni föredragit att åkt hemifrån inte varit där inte alls hållit god ton? Gjort saken ännu värre för make och övriga! Klart man anstränger sig, löjligt. Hon vill inte att jag styr och ställer som hon säger, men vad ska jag göra då i MITT OCH MAKENS HEM bland mina egna, låta HENNE OCH ALLA BARN bestämma? Hon vill alltså att pappan och mamman bestämmer här i vårt hem inte jag och pappan. Sunt leverne? Inte för mig och mina barn! Ang rummet så tänker jag inte ha outnyttjat utrymme här åt en bortskämd tonåring medan min egen femåring bor med mig och min man! Ska då denna tonåring styra tycker ni? inte jag som är vuxen? Utveckla gärna det! Vill höra resonemang bakom att tonåringar bestämmer över vuxna människor, i vuxna människors gemensamma hus med gemensam dotter. Ska denna dotter lyssna till sin halvsyster då? Och inte mig? Utan makens dotter får min roll i MITT BARN bara för att mitt barn delar samma pappa som henne. Är det alltså SÅ det fungerar! Gör ni så i en kärnfamilj också? Bland biologiska syskon? Jag ryser bara genom att skriva ner det här. Låter ju helt sjukt! Angående min dotter som nån sorts spion, nej hon kommer till mig med information utan att jag bett om det. För de pratas vid i skolan. Inget konstigt med det. Angående att ändra planer för barnen, nej det tänker jag inte, det kunde ju lika gärna ha varit ett familje sammankomst med min familj. Ska då ett barn styra 10 andra barn och 11 andra vuxna? Alltså så ni menar? Tur var att vi träffas idag på annandagen istället, och hade hon kommit idag så nej hade jag inte ändrat mina planer. Jag vill träffa min släkt och övrig familj, mina barn sina kusiner. Så skulle inte tro det. Angående prata illa om vår familj JO det hon säger är av elakheter, tro mig. Pappan tolererar inte det, varför skulle han? Det skulle inte jag heller, det gjorde inte jag när min dotter gjorde det. Helt oacceptabelt. Skillnaden är att min dotter gav sig. Hans andra dotter delar inte sin systers upplevelser här.
Dåligt argument och ordförråd när man kommer dragandes med "ditt fel hon inte vill komma, öh hallå jag förstår att hon får ångest". VAD VET NI?
