Trams.
Jag lever ihop med en man jag inte är kär i.
Inte attraherad av heller.
Men vi har ett bra liv ändå.
Vi har inte sex, har inte haft på flera år men vi har den bästa och närmaste vänskap man kan finna.
Jag skulle inte lämna honom för någon annan. Någonsin.
Så det går jättebra att leva ihop ändå!
Du känns ambivalent och känslostörd, en som letar efter grönare gräs hela tiden.
Det där kan uppfattas som rätt stötande. Det finns folk som aldrig blir kära men trivs jättebra i relationer ändå, ska de inte få kalla det "relation" bara för att du fungerar annorlunda?
Så allt som inte är sexuellt, puss och gull är vänskap för dig? Alla typer av människor hänger på FL, jag tänkte bara att det var bra att uppmärksamma dig om att din åsikt är inskränkt. Det finns gott om folk som lever lyckliga i sina relationer där kärleken de kände i början har gått över i en fas där de inte känner som förut, men är helt okej med det. Djupare än vänskap. Sedan finns det de som jag nämnde, som aldrig blir kära men som ändå kan få en djupare relation med sin partner. Bara för att det inte fungerar för dig gör det inte till "bara vänskap".
Vad någon annan skrev har inte något att göra med vad jag skrev till dig, du försvarade ju din egen ståndpunkt, så jag tyckte inte att jag behövde inflika på den delen.
Så bara för att du skrev det som svar till en annan så stämmer det och man får inte ifrågasätta det utan att ta upp allt du skriver? Jag förstår inte riktigt din logik.
Men nej, det finns ingen "fakta" i det här området, det finns åsikter. Faktan är att det finns många som lever i samborelationer där de trivs, har barn med mera men inte känner åtrå, och det gör dem inte till "bara vänner", de är ju fortfarande i en samborelation. Jag vet inte varför du har så svårt för att greppa det här, men jag hoppas att du förstår den här gången för jag tror inte att jag orkar upprepa det.
Hur du vill leva och inte har ingenting att göra med "fakta" om hur andra ser på sina relationer.