Ignoramus skrev 2018-03-01 08:01:01 följande:
Hen har ju även ett väldigt stort ansvar för hunden (som han dessutom skaffade först) som många verkar ta chockerande lätt på. Varför börjar man inte med att schamponera hunden som någon föreslog. Kanske dela av huset/lägenheten lite tydligare? Man ska väl rimligtvis ha gjort allt i sin makt + veta att doktorn faktiskt utvecklat astma (vilket långtifrån alla allergiker gör) innan man ens tänker tanken på att lämna bort hunden. Tycker det låter helt vansinnigt att resonera som vissa av et, "aha dottern allergisk = astman väntar runt hörnet = hunden måste bort".
Nu rör det sig om några utslag i knävecken, det är inte tillräckligt på långa vägar. Att hen överhuvudtaget har dessa funderingar tyder ju på att hen tar problemet på allvar. Men att säga att man prioriterar hunden före barnet för att man inte omedelbart säljer den vid första utslaget eller sniffningen är rätt galet.
Vänta tills dottern fått astma innan man placerar om hunden? En kronisk sjukdom som kan komma att kräva medicinering i hela livet? Det finns de som säger att mässlingkalas är brottsligt och jag undrar om inte det här gränsar till det också. Hunden kan må bra hos någon annan och skulle det visa sig att den har en för trasslig uppväxt för att må bra i ett annat hem - då avlivar man hunden och är glad över de fina år man fått ihop. Det är att ta ansvar.
Och ja, jag är uppväxt med hundar och har katter nu. Men jag har också barn och jag vet vilka som går först!
