• Äldre 6 Jan 22:16
    16011 visningar
    15 svar
    15
    16011

    dotter har fått allergi mot hund

    Hej har en staffe/bullterrier (7år). Fick henne när hon var 1 år.

    Hunden är en omplacerings hund som kommer ifrån Irland som jag räddade därifrån (var övergiven och drev omkring på gatan) innan hon kom till sverige..

    Den här hunden betyder verkligen allt för mig och jag likaså,.

    Jag är allergisk mot hund,katt,häst,pollen,damm u name it.

    Har även trots mina allergier levt med djur. ( levt med hund och katt) i större del av mitt liv.

    Och min egna hund kände jag av i början men nu har jag typ blivit immun då jag inte känner av någon form av allergi. (Kände av henne de första året typ)

    Har en dotter på 2 år som har utvecklat allergi hon har fått polyper som hon ska operera bort. Har fått lite utslag vid knä vecken osv. Annars så inget annat.

    Dammsuger varannan dag och skurar lägenheten. Vädrar så ofta jag kan.

    Duschar hunden 1 gång i veckan samt tvättar allt som hunden vidrör ofta. (Hennes säng lakan tex) har ett special schampo som minskar allergen.

    Jag kan inte tänka mig ens att göra mig av med hunden då jag har inte hjärta nog att ta bort en fullt frisk hund eller omplacera henne. Då hon har varit med om så mycket i livet. Det jag vill är att hon ska få leva sina sista år i frid.

    Utöver min dotters allergier så har hon inte visat några andra symtom. Min fru är rädd för att hon ska få astma osv. Det förstår jag..

    Jag mår så fruktansvärt psykiskt dålig av den här situationen..

    Någon som har suttit i samma sits?

  • Svar på tråden dotter har fått allergi mot hund
  • Äldre 6 Jan 22:43
    #1

    Jag förstod inte riktigt, är det utrett och konstaterat att ert barn är allergisk mot hund?
    Tänker att ni får väl tala med läkare inom astma och allergi om det här.
    Tidiga stadier av astma och gränsfall är inte lätta att upptäcka alla gånger, speciellt inte på ett litet barn så att det inte märks på henne nu betyder inte att det inte är på gång så att säga. 

    Så har ni inte gjort det redan så gör en ordentlig utredning.
    Visar utredningen att barnet är allergiskt och att det påverkar andningsfunktionen så får du ju faktiskt prioritera ditt barn hur svårt det än är. 

    Och jag kan förstå din känsla. 
    Har ett barn som är konstaterat svårt allergisk mot vissa pollensorter och därtill har lätt astma. På blodprover visar det svagt positivt på hund och katt vilket vi har men hon har aldrig reagerat på det. Läkarna säger att eftersom hon inte reagerar på det så ska vi absolut inte oroa oss och behålla djuren men såklart finns alltid tanken där att en dag kanske hon faktiskt börjar reagera och då finns det inget annat att göra och det är något jag som förälder måste vara beredd på.

  • Äldre 6 Jan 23:44
    #2

    Hon har fått konstaterat att hon är allergisk mot hund. Hon har inte astma.

    Det läkarna har sagt att hon kan få vid ett senare tillfälle om hon utsätts för allergi dagligen. (Astma) och andra saker visst det kan man få så är det ju om man utsätts för allergier.. så är det för alla.

    Vi har också begränsat dagarna hunden är hemma.

    Hunden är hos min mamma 4 dagar i veckan och 4 dagar hos oss

    Sjukt jävla jobbig sits... man mår som en påse skit..

  • Äldre 7 Jan 16:08
    #3

    Min tjej är allergisk mot hund. Vi har haft våran snart i ett år. Dammsuga och våt torka ofta, vi har även nu köpt en luftrenare och en en luftfuktare. Det hjälper mycket, vi kommer att behålla hunden. Det finns inte en chans att vi släpper hunden. Lycka till

  • LFF
    Äldre 11 Jan 15:41
    #4

    Mycket kan jag göra mot mig själv (skaffa pälsdjur trots allergi) men skulle mina barn bli allergiska så skulle jag absolut omplacera djuret/djuren oavsett hur mycket jag älskar dem! Jag är inte den enda som kan få djuren att må bra!

  • Äldre 13 Feb 14:51
    #5

    Tycker inte du ska oroa dig i onödan så länge det funkar. Lite utslag vid knävecken är ju typ ingenting, känns som att steget till astma därifrån är väldigt långt. :) Dessutom går många barnallergier över med tiden! 


    Hankypants skrev 2018-01-06 22:16:18 följande:

    Hej har en staffe/bullterrier (7år). Fick henne när hon var 1 år.

    Hunden är en omplacerings hund som kommer ifrån Irland som jag räddade därifrån (var övergiven och drev omkring på gatan) innan hon kom till sverige..

    Den här hunden betyder verkligen allt för mig och jag likaså,.

    Jag är allergisk mot hund,katt,häst,pollen,damm u name it.

    Har även trots mina allergier levt med djur. ( levt med hund och katt) i större del av mitt liv.

    Och min egna hund kände jag av i början men nu har jag typ blivit immun då jag inte känner av någon form av allergi. (Kände av henne de första året typ)

    Har en dotter på 2 år som har utvecklat allergi hon har fått polyper som hon ska operera bort. Har fått lite utslag vid knä vecken osv. Annars så inget annat.

    Dammsuger varannan dag och skurar lägenheten. Vädrar så ofta jag kan.

    Duschar hunden 1 gång i veckan samt tvättar allt som hunden vidrör ofta. (Hennes säng lakan tex) har ett special schampo som minskar allergen.

    Jag kan inte tänka mig ens att göra mig av med hunden då jag har inte hjärta nog att ta bort en fullt frisk hund eller omplacera henne. Då hon har varit med om så mycket i livet. Det jag vill är att hon ska få leva sina sista år i frid.

    Utöver min dotters allergier så har hon inte visat några andra symtom. Min fru är rädd för att hon ska få astma osv. Det förstår jag..

    Jag mår så fruktansvärt psykiskt dålig av den här situationen..

    Någon som har suttit i samma sits?


  • Äldre 28 Feb 20:32
    #6

    Bada med schampot Allergenius. Finns på en del apotek,på vetmedhandel på nätet som Animail, Vetzoo etc.
    Hunden ska schamponeras ofta ca 1 gång i veckan. 
    Jag använder schampot och balsamen Allergenius på mina två hundar i god tid - två tre veckor innan äldste sonen med allergisk flickvän annonserar sin ankomst. Utan dessa schamponeringar skulle flickvännen inte klara några dagars eller veckors vistelse hos oss. Den första gången hon hälsade på var en plåga för henne trots att hon har medicin, men nu är det fullt uthärdligt och hon kan t o m gosa med vovvarna.

  • Äldre 28 Feb 20:38
    #7

    Men om dottern riskerar astma om hon utsätts för allergi dagligen, hur kan du då medvetet utsätta henne för allergi dagligen? Om du riskerar din egen hälsa är det ditt beslut att ta, men att riskera hälsan på ett barn som inte kan tala för sig själv än?! Jag är ledsen, men det låter otroligt själviskt.

  • Äldre 28 Feb 20:43
    #8
    Ignoramus skrev 2018-02-13 14:51:51 följande:

    Tycker inte du ska oroa dig i onödan så länge det funkar. Lite utslag vid knävecken är ju typ ingenting, känns som att steget till astma därifrån är väldigt långt. :) Dessutom går många barnallergier över med tiden! 


    Dottern har fått polyper som måste opereras också, och riskerar astma. Ska man vänta till astman bryter ut, menar du?
  • Äldre 28 Feb 20:45
    #9
    Hankypants skrev 2018-01-06 23:44:07 följande:

    Hon har fått konstaterat att hon är allergisk mot hund. Hon har inte astma.

    Det läkarna har sagt att hon kan få vid ett senare tillfälle om hon utsätts för allergi dagligen. (Astma) och andra saker visst det kan man få så är det ju om man utsätts för allergier.. så är det för alla.

    Vi har också begränsat dagarna hunden är hemma.

    Hunden är hos min mamma 4 dagar i veckan och 4 dagar hos oss

    Sjukt jävla jobbig sits... man mår som en påse skit..


    Läkare har sagt att din dotter riskerar att få astma och andra komplikationer om hon fortsätter att exponeras för hunden. Och du rycker på axlarna, så är det för alla? Men det här är din två åriga dotter. Det största ansvar du har i livet.

    Jag förstår att det känns jättejobbigt men det är helt ofattbart att du väljer din hunds välbefinnande över din dotters.
  • Äldre 1 Mar 08:01
    #10

    Hen har ju även ett väldigt stort ansvar för hunden (som han dessutom skaffade först) som många verkar ta chockerande lätt på. Varför börjar man inte med att schamponera hunden som någon föreslog. Kanske dela av huset/lägenheten lite tydligare? Man ska väl rimligtvis ha gjort allt i sin makt + veta att doktorn faktiskt utvecklat astma (vilket långtifrån alla allergiker gör) innan man ens tänker tanken på att lämna bort hunden. Tycker det låter helt vansinnigt att resonera som vissa av et, "aha dottern allergisk = astman väntar runt hörnet = hunden måste bort".

    Nu rör det sig om några utslag i knävecken, det är inte tillräckligt på långa vägar. Att hen överhuvudtaget har dessa funderingar tyder ju på att hen tar problemet på allvar. Men att säga att man prioriterar hunden före barnet för att man inte omedelbart säljer den vid första utslaget eller sniffningen är rätt galet.


    NELJ skrev 2018-02-28 20:45:39 följande:

    Läkare har sagt att din dotter riskerar att få astma och andra komplikationer om hon fortsätter att exponeras för hunden. Och du rycker på axlarna, så är det för alla? Men det här är din två åriga dotter. Det största ansvar du har i livet.

    Jag förstår att det känns jättejobbigt men det är helt ofattbart att du väljer din hunds välbefinnande över din dotters.


  • LFF
    Äldre 1 Mar 08:08
    #11
    Ignoramus skrev 2018-03-01 08:01:01 följande:

    Hen har ju även ett väldigt stort ansvar för hunden (som han dessutom skaffade först) som många verkar ta chockerande lätt på. Varför börjar man inte med att schamponera hunden som någon föreslog. Kanske dela av huset/lägenheten lite tydligare? Man ska väl rimligtvis ha gjort allt i sin makt + veta att doktorn faktiskt utvecklat astma (vilket långtifrån alla allergiker gör) innan man ens tänker tanken på att lämna bort hunden. Tycker det låter helt vansinnigt att resonera som vissa av et, "aha dottern allergisk = astman väntar runt hörnet = hunden måste bort".

    Nu rör det sig om några utslag i knävecken, det är inte tillräckligt på långa vägar. Att hen överhuvudtaget har dessa funderingar tyder ju på att hen tar problemet på allvar. Men att säga att man prioriterar hunden före barnet för att man inte omedelbart säljer den vid första utslaget eller sniffningen är rätt galet.


    ALLERGIN i sig gör att djuret i fråga bör omplaceras! Fine att man som vuxen gamblar med sin egen jävla hälsa och har pälsdjur även om man är pälsallergiker men att spela med sitt barns hälsa är så satans olämpligt!

    Ja, man har ett ansvar gentemot sina djur men man har ett ÄNNU större ansvar gentemot sina barn! Att omplacera en hund är att ta ansvar för HELA sin familj! Att tro att man är den enda personen i hela världen som kan göra sin hund lycklig är att tro väldigt gott om sig själv!

    Att någon badar sin hund när sonens flickvän ska komma på besök är inte samma sak som att leva med ett pälsdjur och man är allergisk. Sannolikt så medicinerar även flickvännen eftersom hundens allergener finns överallt oavsett hur väl man städar och tvättar sin hund.
  • Äldre 1 Mar 08:16
    #12
    +1
    Ignoramus skrev 2018-03-01 08:01:01 följande:

    Hen har ju även ett väldigt stort ansvar för hunden (som han dessutom skaffade först) som många verkar ta chockerande lätt på. Varför börjar man inte med att schamponera hunden som någon föreslog. Kanske dela av huset/lägenheten lite tydligare? Man ska väl rimligtvis ha gjort allt i sin makt + veta att doktorn faktiskt utvecklat astma (vilket långtifrån alla allergiker gör) innan man ens tänker tanken på att lämna bort hunden. Tycker det låter helt vansinnigt att resonera som vissa av et, "aha dottern allergisk = astman väntar runt hörnet = hunden måste bort".

    Nu rör det sig om några utslag i knävecken, det är inte tillräckligt på långa vägar. Att hen överhuvudtaget har dessa funderingar tyder ju på att hen tar problemet på allvar. Men att säga att man prioriterar hunden före barnet för att man inte omedelbart säljer den vid första utslaget eller sniffningen är rätt galet.


    Vänta tills dottern fått astma innan man placerar om hunden? En kronisk sjukdom som kan komma att kräva medicinering i hela livet? Det finns de som säger att mässlingkalas är brottsligt och jag undrar om inte det här gränsar till det också. Hunden kan må bra hos någon annan och skulle det visa sig att den har en för trasslig uppväxt för att må bra i ett annat hem - då avlivar man hunden och är glad över de fina år man fått ihop. Det är att ta ansvar.

    Och ja, jag är uppväxt med hundar och har katter nu. Men jag har också barn och jag vet vilka som går först!
  • LFF
    Äldre 1 Mar 08:37
    #13
    Ignoramus skrev 2018-03-01 08:01:01 följande:

    Hen har ju även ett väldigt stort ansvar för hunden (som han dessutom skaffade först) som många verkar ta chockerande lätt på. Varför börjar man inte med att schamponera hunden som någon föreslog. Kanske dela av huset/lägenheten lite tydligare? Man ska väl rimligtvis ha gjort allt i sin makt + veta att doktorn faktiskt utvecklat astma (vilket långtifrån alla allergiker gör) innan man ens tänker tanken på att lämna bort hunden. Tycker det låter helt vansinnigt att resonera som vissa av et, "aha dottern allergisk = astman väntar runt hörnet = hunden måste bort".

    Nu rör det sig om några utslag i knävecken, det är inte tillräckligt på långa vägar. Att hen överhuvudtaget har dessa funderingar tyder ju på att hen tar problemet på allvar. Men att säga att man prioriterar hunden före barnet för att man inte omedelbart säljer den vid första utslaget eller sniffningen är rätt galet.


    Förresten, jag är själv allergiker. Fick min allergi runt 12-13 års ålder. Vi hade kanin och marsvin hemma samt att jag höll till i stallet. Jag fick valet av läkaren: Husdjuren eller hästarna. Jag valde hästarna. Det höll i några år, sen var jag tvungen att sluta även där.

    Idag kan jag inte klappa en häst utan att jag låter dyngförkyld inom 5 minuter. Jag är diagnostiserad med "sensorisk hypersensibilitet" vilket är typ "nästan astma" och som gör att när jag anstränger mig och är det minsta stressad blir jag extremt tungandad.

    Var det värt att fortsätta hålla på med hästar, att skaffa hund ett antal år senare etc med tanke på hur jag mår idag, 41 år gammal? Nä, faktiskt inte. Även om jag inte "reagerade" på min egen hund så har jag en väldigt stor misstanke om att 11 år med hund har påverkat min andningsförmåga.
  • Äldre 1 Mar 08:48
    #14

    Min 11-åring har ett antal födoämnesallergier, samt astma.

    Han är alltså 11-år, ganska stor, börjar känna sin kropp lite iaf och kan berätta helt och fullt hur det känns. Ändå så hamnar vi ibland i att han är undermedicinerad i astman utan att vi förstår det. Vi märker inte att han varit lite mindre energisk, lite mindre uppåt och glad föränn de höjer dosen och man inser att "shit, ungen är helt plötsligt mycket piggare" Hans astma kommer mest vid ansträngning och han blir därmed bara lite slöare till vardags. På träningarna kan man se att han blir lite latare men oftast tänker man inte på det föränn han blir bättre och helt plötsligt jobbar mycket hårdare. Med det sagt, man behöver inte märka astma i vardagen. Det tog många år innan han fick diagnos.

    Min 9-åring som alltid växt dåligt har aldrig haft några som helst allergisymtom. Inga utslag, inget kli, ingen astma eller håglöshet eller något sådant som brorsan kan få när han reagerar. Jag var rätt säker på att han faktiskt tålde allt. Han har bara varit djäkligt liten. Sen för några månader sen började vi misstänka reflux för han har så dålig andedräkt och dålig miljö i munnen. Fick medicin och blev helt lycklig efter 3 dagar för att han mådde så mycket bättre, det kom inte upp kräk i munnen längre (det har han dock aldrig klagat på innan men han visste väl inget annat). Fick i order av dietisten att testa mjölkfritt och samma där. Några dagar och det blev ytterligare en annan unge. Han har aptit, han är sprallig, piggare, hans tidigare explosiva humör har blivit mycket bättre. Han har börjat växa på både vikt och längd. Det här är ett barn vi, under snart 10 år, aldrig trott det varit något fel på förutom tillväxten.

    Med det sagt. Behåller ni hunden kan ni aldrig vara säkra på att er dotter mår så bra som hon har potential att må. Det är ett val man kan göra som vuxen. Men man kan inte göra det valet som barn eller åt ett barn. Där måste man ta det säkra före det osäkra.

  • Äldre 1 Mar 13:38
    #15

    När jag var liten hade vi två husdjur som fick omplaceras pga att mitt syskon hade allergi, det var självklart jättejobbigt för alla att det blev så men alternativet är mycket värre. En allergiker som alltid utsätts för allergener har sämre chans att "växa ifrån" allergin. Allergikern som aldrig har allergenfria kläder, möbler, inomhusluft, sängkläder osv mår sämre hela tiden (ofta trots medicinering) men ibland kan man bli så van vid sina symptom att man inte längre är medveten om det, trots att man känner sig slö, hängig, trötta ögon mm.
    Det är fruktansvärt att du ens tänker tanken att ditt barn ska växa upp så. 
    Det räcker inte att hunden bara är där halva veckan, för i ett hem med ett djur så finns allergenerna kvar långt långt efter djuret inte är där längre. Det är inte närvaron av själva djuret som gör att man blir dålig, utan alla allergener som sätter i sig i alla kläder, alla möbler, alla tyger, tapeter, böcker, mattor mm mm. Alla porösa material kan partiklar sätta sig i och är jättesvårt att städa bort helt. Av samma anledning funkar det inte att stänga in djuret i ett annat rum när en allergiker hälsar på.

Svar på tråden dotter har fått allergi mot hund