Min son mår inte bra

Nja, psykisk ohälsa är en blandning av gener OCH miljö. Det är väldigt vanligt att föräldrarna inte är de bästa om barnet blir psykisk sjuk redan i tidiga tonåren.

Snäll, blyg, försiktig och duktig som inte längre orkar utan rasar ihop och sluter sig har en hel del likheter med barn med autismspektrumproblematik som tar det inåt. Kan vara värt att se till den typen av underliggande anledningar. Det kan ju såklart vara "bara" depression, men många odiagnosticerade NPF-bar/vuxna får ju problem med psykisk ohälsa pga de inte är rustade för kraven som ställs i samhället men inte förstår varför det är så svårt för dem att klara det där som alla andra orkar. Lätt att bara ta det inåt.

Jag läste i psykologibok för en massa år sedan, att 14-årsåldern är en väldig tuff ålder för barnen. Mängder med saker som händer i kroppen. Just i den åldern är det vanligt att barn har självmordstankar av en massa orsaker som kanske inte vuxna förstår.

Det blir bättre när kroppen kommer i fatt med utvecklingen.

Två kloka inflikningar som kan ge ts något. 

Man undrar varför vissa mår dåligt. Tror det beror på dålig självkänsla i botten. Svårt att ge råd. Önskar själv goda råd. Jag har en 16 årig dotter som ganska plötsligt började må dåligt när hon var 11-12 år.(ville inte leva) Innan var hon nöjd o glad för det mesta. Vi förstod inte vad det berodde på men Det märktes mest på att hon inte ville gå i skolan. Hon hade bra kompisar men tror att skolan var för svår. Hon var som en mussla och är än idag. Men bup rådde oss att byta skola och det gjorde vi. Det blev sedan bättre några år mellan 12-14 år. Sedan brakade det lös men inte att hon var ledsen (hon visade det i alla fall inte) utan hon blev FRUKTANSVÄRT otrevlig, säger så elaka saker till mig. Vi tog henne till bup igen och det visade sig att hon har depression. På tonåringar märker man det inte alltid att de är nedstämda utan mer irriterade och aggressiva mot de närmsta. Nu äter hon antidepressiva. Den irriterade och aggressiva sidan har dämpats något men hon mår inte bra,speciellt inte i veckorna när det är skola. På helgerna lever hon upp och är med kompisar nästan dygnet runt. Det är en hel del festande har jag förstått men hon verkar ha bra kompisar, de jag känner till.

Boven verkar vara skolan. Hon har höga krav på sig själv och jag tror att det går fel för henne där. Hon hade bra betyg i nian. Nu skiter hon nästan i skolan. Och det mår hon ännu sämre av. Hon vill klara skolan med höga betyg men förmår inte. Hon hoppar nog av snart. Hon är inte snäll mot sig själv, rätt destruktiv.

Kämpa på! Vet hur jobbigt det är.

Se till att han får göra lite saker. Någon sport tex, gå ut i skogen. Kanske baka lite kakor, så länge dom är sockerfria. Uteslut socker och skräpmat också så gör du hans hjärna en tjänst.

Ps. Se till så att han inte spenderar för många timmar vakom någon mobil/tv/data skärm.

I dagens samhälle är det inte så konstigt att man mår skit och har en hjärna i obalans när det spenderas otaliga timmar till teknologi, att äta sötsaker som skadar hjärnan, och att inte röra på sig.

Låter jättejobbigt minst sagt. Gå med i grupper på fb som handlar om npf tror du kan få många fler bättre tips där än här.

Där folk inte sitter bakom anonyma nick och jävlas.

Vad är det som går fel i skolan? Är det vissa ämnen hon har svårt med, vilka? Eller är det kompisar?

Kunde varitjag som skrev tråden för åtta år sedan. Återkommer från datorn snart, för pilligt med långa kommentarer på mobil.