Hej,
Försök 9 eller 10 just åt skogen. Nästa blir försök 10 tror jag. Här kan vi bolla tankar o frustration.. jag ska försöka samla mig till att ringa nånstans för utredning om några veckor men känns svårt att ta steget! Nästa äl är 2/5 och bim 15/2. Välkomna!
Idag brast det för mig.
Var på lunch med 4 kollegor som började prata om barn. Kommentarer som "det är nog ingen som planerar barn det bara händer" och "jag tänker skaffa massor barn" osv flög runt medan jag satt helt tyst och försökte verkligen hålla masken.
Sen säger en kollega "men vad du är tyst! Vill inte du ha barn?" Varpå de andra stämmer in med "ja ni är ju nygifta, ni ska väl ha barn snart?" "Du kanske är gravid, är det därför du är tyst?"
Alla skattar och tittar på mig. Kände mig så jävla mobbad rent ut sagt. Tittade kollegorna i ögonen och sa "jag kan inte få barn". Då brast det och tårarna började rinna. Gick därifrån medan dom satt kvar och förhoppningsvis kände sig så förbannat jävla dumma i huvudet. Chefen sprang efter och bad så himla mycket om ursäkt och var såååå ledsen. Drog nån historia om att hon fick försöka länge med andra barnet men sen när hon slutade tänka på det så hände det.
Fick fan uppleva alla jävla fel en människa kan göra mot någon som är ofrivilligt barnlös på 10 minuter.
Sa till chefen att mina tankar inte har något att göra med min missbildade livmoder och min mans spermiekvalite.
Sån jävla obekväm stämning resten av dagen men det kan dom fan ha. Ingen annan som sa något förutom en som kom och kramade mig. Hennes egen syster har gjort ivf så jag fattar inte att hon inte förstod bättre än att ställa mig mot väggen så där.
Hur kan människor inte förstå bättre? Jag ville verkligen inte berätta det här för dom, nu lär det väl spridas på hela arbetsplatsen. Hade jag inte varit så extremt ledsen för detta hela tiden hade jag kanske kunnat hålla masken men allt är så jäkla tungt just nu. Ville bara skriva av mig till er som jag vet förstår hur det känns.
Idag brast det för mig.
Var på lunch med 4 kollegor som började prata om barn. Kommentarer som "det är nog ingen som planerar barn det bara händer" och "jag tänker skaffa massor barn" osv flög runt medan jag satt helt tyst och försökte verkligen hålla masken.
Sen säger en kollega "men vad du är tyst! Vill inte du ha barn?" Varpå de andra stämmer in med "ja ni är ju nygifta, ni ska väl ha barn snart?" "Du kanske är gravid, är det därför du är tyst?"
Alla skattar och tittar på mig. Kände mig så jävla mobbad rent ut sagt. Tittade kollegorna i ögonen och sa "jag kan inte få barn". Då brast det och tårarna började rinna. Gick därifrån medan dom satt kvar och förhoppningsvis kände sig så förbannat jävla dumma i huvudet. Chefen sprang efter och bad så himla mycket om ursäkt och var såååå ledsen. Drog nån historia om att hon fick försöka länge med andra barnet men sen när hon slutade tänka på det så hände det.
Fick fan uppleva alla jävla fel en människa kan göra mot någon som är ofrivilligt barnlös på 10 minuter.
Sa till chefen att mina tankar inte har något att göra med min missbildade livmoder och min mans spermiekvalite.
Sån jävla obekväm stämning resten av dagen men det kan dom fan ha. Ingen annan som sa något förutom en som kom och kramade mig. Hennes egen syster har gjort ivf så jag fattar inte att hon inte förstod bättre än att ställa mig mot väggen så där.
Hur kan människor inte förstå bättre? Jag ville verkligen inte berätta det här för dom, nu lär det väl spridas på hela arbetsplatsen. Hade jag inte varit så extremt ledsen för detta hela tiden hade jag kanske kunnat hålla masken men allt är så jäkla tungt just nu. Ville bara skriva av mig till er som jag vet förstår hur det känns.
Idag brast det för mig.
Var på lunch med 4 kollegor som började prata om barn. Kommentarer som "det är nog ingen som planerar barn det bara händer" och "jag tänker skaffa massor barn" osv flög runt medan jag satt helt tyst och försökte verkligen hålla masken.
Sen säger en kollega "men vad du är tyst! Vill inte du ha barn?" Varpå de andra stämmer in med "ja ni är ju nygifta, ni ska väl ha barn snart?" "Du kanske är gravid, är det därför du är tyst?"
Alla skattar och tittar på mig. Kände mig så jävla mobbad rent ut sagt. Tittade kollegorna i ögonen och sa "jag kan inte få barn". Då brast det och tårarna började rinna. Gick därifrån medan dom satt kvar och förhoppningsvis kände sig så förbannat jävla dumma i huvudet. Chefen sprang efter och bad så himla mycket om ursäkt och var såååå ledsen. Drog nån historia om att hon fick försöka länge med andra barnet men sen när hon slutade tänka på det så hände det.
Fick fan uppleva alla jävla fel en människa kan göra mot någon som är ofrivilligt barnlös på 10 minuter.
Sa till chefen att mina tankar inte har något att göra med min missbildade livmoder och min mans spermiekvalite.
Sån jävla obekväm stämning resten av dagen men det kan dom fan ha. Ingen annan som sa något förutom en som kom och kramade mig. Hennes egen syster har gjort ivf så jag fattar inte att hon inte förstod bättre än att ställa mig mot väggen så där.
Hur kan människor inte förstå bättre? Jag ville verkligen inte berätta det här för dom, nu lär det väl spridas på hela arbetsplatsen. Hade jag inte varit så extremt ledsen för detta hela tiden hade jag kanske kunnat hålla masken men allt är så jäkla tungt just nu. Ville bara skriva av mig till er som jag vet förstår hur det känns.
Idag brast det för mig.
Var på lunch med 4 kollegor som började prata om barn. Kommentarer som "det är nog ingen som planerar barn det bara händer" och "jag tänker skaffa massor barn" osv flög runt medan jag satt helt tyst och försökte verkligen hålla masken.
Sen säger en kollega "men vad du är tyst! Vill inte du ha barn?" Varpå de andra stämmer in med "ja ni är ju nygifta, ni ska väl ha barn snart?" "Du kanske är gravid, är det därför du är tyst?"
Alla skattar och tittar på mig. Kände mig så jävla mobbad rent ut sagt. Tittade kollegorna i ögonen och sa "jag kan inte få barn". Då brast det och tårarna började rinna. Gick därifrån medan dom satt kvar och förhoppningsvis kände sig så förbannat jävla dumma i huvudet. Chefen sprang efter och bad så himla mycket om ursäkt och var såååå ledsen. Drog nån historia om att hon fick försöka länge med andra barnet men sen när hon slutade tänka på det så hände det.
Fick fan uppleva alla jävla fel en människa kan göra mot någon som är ofrivilligt barnlös på 10 minuter.
Sa till chefen att mina tankar inte har något att göra med min missbildade livmoder och min mans spermiekvalite.
Sån jävla obekväm stämning resten av dagen men det kan dom fan ha. Ingen annan som sa något förutom en som kom och kramade mig. Hennes egen syster har gjort ivf så jag fattar inte att hon inte förstod bättre än att ställa mig mot väggen så där.
Hur kan människor inte förstå bättre? Jag ville verkligen inte berätta det här för dom, nu lär det väl spridas på hela arbetsplatsen. Hade jag inte varit så extremt ledsen för detta hela tiden hade jag kanske kunnat hålla masken men allt är så jäkla tungt just nu. Ville bara skriva av mig till er som jag vet förstår hur det känns.
BIM på fredag,
Och idag fick jag mina klassiska menskänningar.
Dessutom dippade tempen idag. :(
Verkar som om vi får köra på igen nästa månad. Alltså detta är en pärs.
Idag brast det för mig.
Var på lunch med 4 kollegor som började prata om barn. Kommentarer som "det är nog ingen som planerar barn det bara händer" och "jag tänker skaffa massor barn" osv flög runt medan jag satt helt tyst och försökte verkligen hålla masken.
Sen säger en kollega "men vad du är tyst! Vill inte du ha barn?" Varpå de andra stämmer in med "ja ni är ju nygifta, ni ska väl ha barn snart?" "Du kanske är gravid, är det därför du är tyst?"
Alla skattar och tittar på mig. Kände mig så jävla mobbad rent ut sagt. Tittade kollegorna i ögonen och sa "jag kan inte få barn". Då brast det och tårarna började rinna. Gick därifrån medan dom satt kvar och förhoppningsvis kände sig så förbannat jävla dumma i huvudet. Chefen sprang efter och bad så himla mycket om ursäkt och var såååå ledsen. Drog nån historia om att hon fick försöka länge med andra barnet men sen när hon slutade tänka på det så hände det.
Fick fan uppleva alla jävla fel en människa kan göra mot någon som är ofrivilligt barnlös på 10 minuter.
Sa till chefen att mina tankar inte har något att göra med min missbildade livmoder och min mans spermiekvalite.
Sån jävla obekväm stämning resten av dagen men det kan dom fan ha. Ingen annan som sa något förutom en som kom och kramade mig. Hennes egen syster har gjort ivf så jag fattar inte att hon inte förstod bättre än att ställa mig mot väggen så där.
Hur kan människor inte förstå bättre? Jag ville verkligen inte berätta det här för dom, nu lär det väl spridas på hela arbetsplatsen. Hade jag inte varit så extremt ledsen för detta hela tiden hade jag kanske kunnat hålla masken men allt är så jäkla tungt just nu. Ville bara skriva av mig till er som jag vet förstår hur det känns.
BIM på fredag,
Och idag fick jag mina klassiska menskänningar.
Dessutom dippade tempen idag. :(
Verkar som om vi får köra på igen nästa månad. Alltså detta är en pärs.
Någon som är bra på det här med tappen?
Vet inte hur tappen eller så ska kännas men känner typ nån "rundad vägg" och nu när jag kände på den fick jag fruktansvärt obehagliga ilningar genom kroppen, va betyder de? Mens på igång? Aldrig känt så innan, möjligtvis när jag varit hos gyn och dom petat runt och så. Är på bim-4
Någon som är bra på det här med tappen?
Vet inte hur tappen eller så ska kännas men känner typ nån "rundad vägg" och nu när jag kände på den fick jag fruktansvärt obehagliga ilningar genom kroppen, va betyder de? Mens på igång? Aldrig känt så innan, möjligtvis när jag varit hos gyn och dom petat runt och så. Är på bim-4
Hmm jag brukar bli öm på tappen typ samma timma som mensen faktiskt kommer. Eller
Möjligtvis lite innan om man har sex. Känns öppningen stängd?