Qaswed skrev 2018-02-03 21:43:29 följande:
Vad är det du hatar? För mig så hjälpte det massor att få ord på varför så många saker är svåra. Jag vet att det är annorlunda för dig. Många har ju missuppfattningar av typen "autister ser bara människor som verktyg" men för mig (och många andra) är det ju snarare så att känsloresponsen blir överdriven. Problemet är att jag lider mer än andra av att tex misslyckas i sociala situationer och eftersom det också händer oftare blir det lätt en negativ spiral. Alltså är det viktigt för mig att få balans i saker så att jag får lyckas med vardagen. Nu har jag allting på autogrio tex. Ständigt strul förr om åren och mycket ångest.
Men även med dålig självkänsla och generell psykisk ohälsa så har jag alltid haft glädje av att kunna gå fullt in i saker. Att promenera en vacker morgon innan alla vaknar och ljuden börjar. Att lyssna om och om igen på de tre sekunderna där sången är så perfekt i en låt osv. Hjälper det dig?
Jag hade en rätt bra uppväxt på många sätt och fick utrymme att vara udda i viss mån även om tex ticsen drev folk till vansinne. Men om du tex är uppvuxen i att passa in i normalitet så är det ju svårt att bryta sig loss från ingrodda förväntningar. Att säga "nej jag kommer inte på familjefikat imorgon för jag träffade folk i förrgår och igår" (typ) kan ju vara tufft. Inte minst om det är det lilla problemet.
Jag hatar att känna det som att det är fel på mig. Att känna mig onormal och störd i huvudet. Jag hatar de svårigheter jag har. Och jag hatar de autistiska symtom som jag inte har, som jag är rädd att folk ska tro att jag har. Jag hatar att känna det som om jag borde vara känslokall och hemsk. Och oförstående och oempatisk när det gäller andra människor. Osv, osv, osv...
Jag har tyvärr inte precis nån sån förmåga att gå fullt in i saker och liksom bara tänka på de, utan jag har näst intill alltid en massa saker i huvudet.