Vi som försöker bli gravida med första barnet

Det syns svaga streck!! Åh hoppas hoppas!!

Så tråkigt att höra... :(

Och jag kan inte annat än att hålla med dig om att det är galet orättvist att det går så fort och lätt för vissa(jag har 3 vänner som blev gravida på 1a försöket, varav 1 gick på p-piller!!) och för andra kan det ta flera år... Får ändå försöka tänka på att genomsnittet är 7 månader, så det kan lika gärna ta 14 mån utan att det behöver vara nåt fel...

Min syster sökte vård efter 7 mån, de kunde inte se några fel alls, men hon fick en spolning av äggledarna och efter det blev hon gravid, så vissa behöver nog bara lite hjälp på traven.

Önskar dig all lycka till nästa gång<3

Jag lider med dig hjärtat! Trots att jag aldrig träffat dig eller vet vem du är så hoppas jag så innerligt att det ska gå bra för dig. I början när jag scannade av FL så var jag osäker på om jag verkligen ville skriva något i forumen men sedan fastade jag i denna tråd som du startat och det slutade med att jag läste ikapp hela tråden. Du peppade alla och såg till att man kände sig välkommen, det är fint! Så nu vill jag skicka lite styrka till dig! Allt kommer lösa sig till slut och se till att du mår så bra som möjligt under tiden. Skäm bort dig själv. ALLT löser sig till slut.

Kram

Hej! Här går man runt och känner av allt hela tiden, i väntan på BIM. Ska enligt mina uträkningar ha mens om ca 4 dagar (cykeln pendlar dock mellan 26-30 dagar). Vi försökte för första gången på riktigt vid denna ägglossningen och har väl sedan dess trott mig känna allt möjligt. Nu de senaste dagarna har jag dock fått mycket knip, håll och gaser, speciellt på kvällen. Nu liksom trycker det längst ner i magen på ett konstigt sätt. Man är ju som en guldfisk och glömmer dock exakta känslor från föregående månad trots anteckningar... hoppas på positivt denna gång. För trots första riktiga försöket så är det inte första hoppet om plus på stickan för oss.

Ja, hoppas verkligen! Har faktiskt känt mig väldigt annorlunda från start. Har senaste dagarna känt mig hungrig men inte orkat äta jättemycket - varav jag direkt efteråt varit hungrig igen. Det liksom suger i magen hela tiden och jag kan få håll lite varstans i magen utan ansträngning. Mår illa och är yr på morgonen och kan få som svarta prickar framför ögonen när jag reser mig för fort. Sambon sa nyss att om jag inte är gravid så

måste jag nästan kolla upp detta ändå, något stämmer ju inte. Tre dagar kvar till BIM! Hoppas!

Ja det har inte blivit nånting här ännu, 4 försök passerade (månader).

Känner mig kluven, försöker liksom intala mig att vi kanske ändå inte vill ha barn men är ganska säker på att det är för att jag inte ska känna mig besviken, ett sätt att skjuta det ifrån mig.. Är en sån som oroar mig för allt möjligt..

Funderar på om min övervikt spökar lite kanske, vet det gör det svårare o även en liten viktnedgång kan öka fertiliteten dramatiskt.. Så när min semester är över blir det tillbaks till strikt mat-&motionsschema för att minska i vikt, vilket är skönt oavsett såklart.. Men frågan är om vi borde vänta med att försöka bli gravida medans jag kör strikt, vill gärna ligga på under 1000 kcal intag per dag så ja.. Kanske ba ge upp bebisverkstaden resten av året o fokusera på att gå ner i vikt, o sedan testa nästa år.. Men hade så gärna velat ha barn innan jag fyller 30, eller åtminstone bli gravid innan jag fyller 30..Men det lär ju inte hända (sista månaden nu då för det).. Det gör mig otroligt ledsen.. Jag har inte några stora drömmar eller önskemål i livet, är nöjd med medelmåttighet och rimlig levnadsstandard, men jag vill hemskt gärna bilda familj med min man.. Så jag vet inte, kluven som sagt..