Vi som försöker bli gravida med första barnet
Provat munkpeppar/rosenrot? Kanske äta Omega 3 och d-vitamintillskott om du inte gör det.
Provat munkpeppar/rosenrot? Kanske äta Omega 3 och d-vitamintillskott om du inte gör det.
Men gud vad konstigt. Jag har inte PCOS, men har haft oregelbundna cykler efter p-pillerstopp och när jag gick till min gyn på CD52 utan ÄL fick jag Primolut Nor och Letrozol direkt. Hon gjorde inte ens någon "utredning" utan konstaterade att jag intr har PCO eller PCOS men helt klart behöver hjälp att ägglossa. Sa "jag skriver ut båda till dig så får du välja om du vill se om kroppen kickar igång egen ÄL efter Primolutblödningen eller om du vill ta Letrozol direkt". Tog Letrozol och är nu gravid i v 8. Hade försökt sen augusti och gick till gyn i februari så hade inte gått ett år.
Det finns ingen annan du kan prata med? Låter ju helt urbota korkat (av dem) att du ska "pröva" nåt i ett år som beviserligen inte funkar.
Förstår!! Hoppas att ni kan få hjälp med ägglossning så den kommer igång.. Känner också att de är jobbigt att inte klara på egen hand. Vi har påbörjat utredning och bara de känns svårt att acceptera tycker ja. Man känner sig utanför. Håller tummarna för dig
Är inte inne här så ofta men ibland kikar jag in och ser hur det går! Grattis till alla som plussat äntligen :D <3 för oss går det inte så bra. Fick en kemisk graviditet ( plus på testet som sen blev negativt och sen mens), typ i april. Sen har en mens kommit efter det och nu inväntar jag ÄL. Vi har nu försökt i över 1,5 år och till hösten ska vi göra IVF då vi står i kö.
Har för mig att jag skrivit i denna tråd tidigare, annars gör jag det mer än gärna igen. Jag är 21 & min sambo 28. Vi har försökt med barn i ca 1 år nu & är nervös över att kontakta för att påbörja IVF. Hur ska man kontakta? vart ska man kontakta? vad säger man? är jag för ung för ivf? Någon som har erfarenheter & kan hjälpa mig?
Nu har vi fått kallelsen till första mötet inför IVF :D 16 oktober blir det och jag är svin nervös :O tror jag precis haft min mens då så kanske kommer börja behandlingen i november <3
Härom dagen berättade jag för min sambo hur jag mår, jag har varit ganska tyst om det ett tag men nu kunde jag inte hålla det inom mig längre. Mår så bra nu efteråt och har inte känt mig så här glad på länge. Vi bestämde oss för att ta tag i det på riktigt nu. Så idag skickade jag in en egenremiss (ringde först och de ville att jag skulle skriva en egenremiss via 1177) till en gynekologimottagning som ligger närmre mig. Ska får svar inom 2 dagar och jag håller min tummar så hårt att vi får ett positivt svar. Är så rädd för att de ska neka oss. Ett steg närmare känns det som :)
Länge sen jag skrev här nu, men har vart inne å läst lite då och då. Min mens var ju borta ett år och sen fick jag mens november och december förra året och mina förhoppningar växte och jag tänkte att äntligen nu fungerar äl å mens igen. Men så lyser återigen äl och mens med sin frånvaro, tyvärr fick jag upp hoppet om att jag kanske är gravid och tog ett test igår, två veckor efter bim, men det va supernegativt. Nu väntar vi på att gynläkaren ska kontakta oss efter att vi lämnat nya blodprov och sambon spermaprov. Väntan är hemsk och jag blir bara deppigare och deppigare. Fler och fler vänner blir gravida och får barn, och här står jag efter 1,5 år av försök.
Hur fan orkar man?
Jag har berättat för mina föräldrar iaf, det brast vid köksbordet hemma hos dem när min mamma försiktigt frågade om barn. Kunde inte hålla mig.
Lider verkligen med dig! Det är så orättvist men skönt att ni är i kontakt med en gynläkare. Tänker att ni kanske får prova Letrozol om sambons prov är bra och annars får ni säkert remiss till ivf. Håller helt med om det Maja skriver. Du får tänka på att ni ändå har tagit steget mot att få hjälp och att ni kommer att få hjälp snart. Tror också det är viktigt att göra roliga saker och att inte försöka sätta livet på paus. Det är lättare sagt än gjort (vet av egen erfarenhet) men tror ändå att det hjälper inte minst genom att tiden går lite snabbare....
Förstår att du har olika känslor inför ivf, jag har det med. Men brukar tänka att det är fantastiskt att möjligheten finns för de som inte kan få barn på annat sätt. Håller verkligen tummarna för din sambos prov! När ska ni få svar? Jobbet är bra på att hålla en sysselsatt. Om du vill vänja dig vid tanken på ivf kan jag rekommendera dig att lyssna på poddar såsom IVF-podden och Ruvarpodden. Det är skönt att höra om andra som är eller har varit i samma situation som en själv. Samtidigt hjälper de ju en inte att koppla av. Träning och särskilt yoga är mitt bästa tips där!