• Sirest01

    Vi som försöker bli gravida med första barnet

    Anonym (.) skrev 2019-05-12 13:48:09 följande:

    Provat munkpeppar/rosenrot? Kanske äta Omega 3 och d-vitamintillskott om du inte gör det.


    Nej, har inte provat det. Har funderat på det men har inte kommit tillskott med det än bara, det har varit så mkt annat nu.
  • Sirest01
    oshark skrev 2019-05-12 19:17:03 följande:

    Men gud vad konstigt. Jag har inte PCOS, men har haft oregelbundna cykler efter p-pillerstopp och när jag gick till min gyn på CD52 utan ÄL fick jag Primolut Nor och Letrozol direkt. Hon gjorde inte ens någon "utredning" utan konstaterade att jag intr har PCO eller PCOS men helt klart behöver hjälp att ägglossa. Sa "jag skriver ut båda till dig så får du välja om du vill se om kroppen kickar igång egen ÄL efter Primolutblödningen eller om du vill ta Letrozol direkt". Tog Letrozol och är nu gravid i v 8. Hade försökt sen augusti och gick till gyn i februari så hade inte gått ett år.

    Det finns ingen annan du kan prata med? Låter ju helt urbota korkat (av dem) att du ska "pröva" nåt i ett år som beviserligen inte funkar.


    Jag tycker oxå det är konstigt, när det står klart och tydligt överallt att man inte kan bli gravid med Provera. Jag har väl funderat på att ringa till gyn igen eller någon annan, ringa å rådfråga kan man ju alltid göra.

    Din gyn läkare verkar vettigare

    Grattis till graviditeten!
  • Sirest01
    Anonym (sara11) skrev 2019-05-12 19:43:51 följande:

    Förstår!! Hoppas att ni kan få hjälp med ägglossning så den kommer igång.. Känner också att de är jobbigt att inte klara på egen hand. Vi har påbörjat utredning och bara de känns svårt att acceptera tycker ja. Man känner sig utanför. Håller tummarna för dig


    Jag får nog ta o ringa gyn och rådfråga. Ja precis, svårt att acceptera det.

    Håller tummarna för dig med!
  • Sirest01
    Jagerika skrev 2019-06-19 07:49:33 följande:

    Är inte inne här så ofta men ibland kikar jag in och ser hur det går! Grattis till alla som plussat äntligen :D <3 för oss går det inte så bra. Fick en kemisk graviditet ( plus på testet som sen blev negativt och sen mens), typ i april. Sen har en mens kommit efter det och nu inväntar jag ÄL. Vi har nu försökt i över 1,5 år och till hösten ska vi göra IVF då vi står i kö.


    Jag kikar in nån gång ibland jag med, men är själv inte så aktiv då jag inte har nått att skriva om. Inga förändringar för min del. Börjat med Provera igen och vi tänker ta det lungt under sommaren så får vi se vad som sker under hösten. Jag har helt och hållet tappat lusten och är så trött på min sambo som inte engagerar sig för fem öre, han tycker det är jobbigt när jag pratar om barn och hur min kropp fungerar (eller inte fungerar). Så jag har sagt att våra katter får vara våra bebisar och att jag skiter i det här just nu. Nä förlåt men jag behövde gnälla lite!

    Vad tråkigt med en kemisk graviditet. Hoppas verkligen ni får ett plus snart och att det stannar kvar! Fortsätt kämpa :)
  • Sirest01
    pepsi20 skrev 2019-09-18 22:18:45 följande:

    Har för mig att jag skrivit i denna tråd tidigare, annars gör jag det mer än gärna igen. Jag är 21 & min sambo 28. Vi har försökt med barn i ca 1 år nu & är nervös över att kontakta för att påbörja IVF. Hur ska man kontakta? vart ska man kontakta? vad säger man? är jag för ung för ivf? Någon som har erfarenheter & kan hjälpa mig?


    Kontakta gyn till att börja med tror jag, säg att ni försökt i ett år så tror jag att de bokar in en träff för samtal/undersökning. Min gyn läkare sa att man måste va 25 år för ivf, vet inte om det är så överallt.
  • Sirest01
    Jagerika skrev 2019-09-23 07:57:17 följande:

    Nu har vi fått kallelsen till första mötet inför IVF :D 16 oktober blir det och jag är svin nervös :O tror jag precis haft min mens då så kanske kommer börja behandlingen i november <3


    Men va härligt att ni fått tid så snabbt!
  • Sirest01

    Härom dagen berättade jag för min sambo hur jag mår, jag har varit ganska tyst om det ett tag men nu kunde jag inte hålla det inom mig längre. Mår så bra nu efteråt och har inte känt mig så här glad på länge. Vi bestämde oss för att ta tag i det på riktigt nu. Så idag skickade jag in en egenremiss (ringde först och de ville att jag skulle skriva en egenremiss via 1177) till en gynekologimottagning som ligger närmre mig. Ska får svar inom 2 dagar och jag håller min tummar så hårt att vi får ett positivt svar. Är så rädd för att de ska neka oss. Ett steg närmare känns det som :)

  • Sirest01

    Länge sen jag skrev här nu, men har vart inne å läst lite då och då. Min mens var ju borta ett år och sen fick jag mens november och december förra året och mina förhoppningar växte och jag tänkte att äntligen nu fungerar äl å mens igen. Men så lyser återigen äl och mens med sin frånvaro, tyvärr fick jag upp hoppet om att jag kanske är gravid och tog ett test igår, två veckor efter bim, men det va supernegativt. Nu väntar vi på att gynläkaren ska kontakta oss efter att vi lämnat nya blodprov och sambon spermaprov. Väntan är hemsk och jag blir bara deppigare och deppigare. Fler och fler vänner blir gravida och får barn, och här står jag efter 1,5 år av försök.

    Hur fan orkar man?

    Jag har berättat för mina föräldrar iaf, det brast vid köksbordet hemma hos dem när min mamma försiktigt frågade om barn. Kunde inte hålla mig.

  • Sirest01
    Clemmentina skrev 2020-02-01 16:09:25 följande:

    Lider verkligen med dig! Det är så orättvist men skönt att ni är i kontakt med en gynläkare. Tänker att ni kanske får prova Letrozol om sambons prov är bra och annars får ni säkert remiss till ivf. Håller helt med om det Maja skriver. Du får tänka på att ni ändå har tagit steget mot att få hjälp och att ni kommer att få hjälp snart. Tror också det är viktigt att göra roliga saker och att inte försöka sätta livet på paus. Det är lättare sagt än gjort (vet av egen erfarenhet) men tror ändå att det hjälper inte minst genom att tiden går lite snabbare....


    Läkaren nämnde letrozol första gången vi var där. Men sambons första prov visade på väldigt lågt antal spermier, därav har han gjort ett nytt nu. Så vi får se hur prov nr 2 verkar. Vet inte om jag är redo för IVF :/ har olika känslor för det.

    Ja det är tur man jobbar, och jag försöker väl hitta på grejer men är konstant trött, så orkar inte göra så mkt.
  • Sirest01
    Clemmentina skrev 2020-02-01 19:08:26 följande:

    Förstår att du har olika känslor inför ivf, jag har det med. Men brukar tänka att det är fantastiskt att möjligheten finns för de som inte kan få barn på annat sätt. Håller verkligen tummarna för din sambos prov! När ska ni få svar? Jobbet är bra på att hålla en sysselsatt. Om du vill vänja dig vid tanken på ivf kan jag rekommendera dig att lyssna på poddar såsom IVF-podden och Ruvarpodden. Det är skönt att höra om andra som är eller har varit i samma situation som en själv. Samtidigt hjälper de ju en inte att koppla av. Träning och särskilt yoga är mitt bästa tips där!


    Ja, absolut. Är verkligen glad över att denna hjälpen finns.

    Har ingen aning om när vi ska få svar, läkaren sa att hon skulle höra av sig när hon fått provsvaren, sambon lämnade provet förra veckan. Så dröjer nog ett tag till, vet inte hur långtid det kan ta?

    Tack, ska kolla dessa poddar!
Svar på tråden Vi som försöker bli gravida med första barnet